Jag har inte förstått att Min ungdom omfattar tiden ända fram till och med kriget i Sudan

 och hans tidiga politiska kariär och avslutas

”Han hade alldeles rätt. Snart uppstod beskattningsfrågor, som kom att bereda mig nya svårigheter och upptog mina tankar och krafter, åtminstone tills i september 1908, då jag gifte mig och sedan levde lycklig i alla mina dagar. ”

För att återigen citera Tony Blair:

I was stunned! 

I stället för, som jag väntat mig, vara en fortsatt självbiografi efter Min ungdom, är det:

”Churchill began to put together yet another book, Thoughts and Adventures, a collection of newspaper articles which he had written over the past twenty years, on his flying adventures, his air crash, painting as a pastime, a near escape from death on the western front, cartoons and cartoonists, elections, and economics. In the book, Churchill gives his thoughts on the state of modern affairs. He discusses the threat of scientific progress, particularly the development of nuclear weapons. He also discusses the effects of mass civilizations on the human character.

 OCH

utgiven 1932…!

Företalet avslutas

  Le monde est vieux dit-on ; je le crois, cependant

Il le faut amuser encor comme un enfant.

Det är fascinerande att läsa  kapitel som Konsekvens i politik, Minnen från parlamentsval, Parlamentariska regeringar och det ekonomiska problemet *, Skall vi alla begå självmord (om kemisk, biologisk och nukleär krigföring), Om femtio år;

 Jag blir förbluffad över hur förutseende han var, inte bara om Nationalsocialismen och Hitler utan även om hur väl hans resonemang passar in på det politiska skeendet så här drygt 80 år senare! (T.ex*)

Sedan finns det åtskilliga skildringar av hans öden och erfarenheter som ansvarig minister under första världskriget: Ubåtskriget, Ludendorffs ”allt eller intet” och En dag tillsammans med Clemanceau, I luften;

 Allt skildrat på 310 sidor på ett pregnant men samtidigt blommande språk

När han 1953 fick Nobelpriset i litteratur,

EFTER

1946        Hermann Hesse        ”för hans inspirerande författarskap, som i sin utveckling mot djärvhet och djup tillika företräder klassiska humanistideal och höga stilvärden”

1947        André Gide         ”för hans vittomfattande och betydelsefulla författarskap, i vilket mänsklighetens frågor och villkor ha framställts med oförskräckt sanningskärlek och psykologisk skarpsyn”

1948        T.S. Eliot      ”för hans märkliga insats som banbrytare inom nutida poesi”

1949        William Faulkner      ”för hans kraftfulla och självständigt konstnärliga insats i Amerikas nya romanlitteratur”tyrka och intellektuell klarsyn levandegör en modern människas kamp för frihet och skapande”

1950        Bertrand Russell      ”som ett erkännande åt hans mångsidiga och betydelsefulla författarskap, vari han framträtt som en humanitetens och tankefrihetens förkämpe”

1951        Pär Lagerkvist   ”för den konstnärliga kraft och djupa självständighet, varmed han i sin diktning söker svar på människans eviga frågor”

1952        François Mauriac        ”för den genomträngande själskunskap och konstnärliga intensitet, varmed han i romanens form tolkat det mänskliga livsdramat”

ställde jag mig litet frågande

MEN

har nu ändrat åsikt

PS: Lästa böcker 2012 nu 36!