Min gamla orienteringsklubb IS Kullen bjuder under vintern på söndagsorientering
uppe på Kullaberg vid sin arrendegård Björkeröd
På grund av en inställd sonvisit kände jag mig ledig och beslöt att deltaga.
MEN
Det var bara det att det var väldigt dimmigt.
Det syns ju ändå att det lutar…
Förutom dimman var vädret behagligt och det var liv och rörelse i backarna!
I en blogg från den 28 februari 2011 utbrister jag:
Det blåser bister kallt ute trots att kvicksilvret klättrat uppåt. Däremot lyser vårsolen in genom fönstret, vilket uppmärksammat mig på att det nog är dags att städa litet…
Då fick jag plötsligt syn på den här bokserien i bokhyllan.
Så följer en åsiktsdeklaration att snarast införliva bokserien bland
” böcker som skall läsas inom kort...”.
OCH
där har boxen stått.
Det är först nu som jag kommit på att volymerna genom sitt format och utformning
inte lämpar sig för att LIGGA och läsas
UTAN
är, liksom SCOTCH
MÅLTIDSLITTERATUR.
Mer än hälften av utrymmet på sidorna upptas nämligen av fotografier.
Här bilder på Gorkij 1905 på Capri och Mark Twain i sängen.
På högersidan Picasso nyanländ 1905 till Paris och längst ner George Bernhard Shaw på valmöte.
”I den våldsamma engelska valkampanjen 1910 höll han socialistiska propagandatal.”
”Omkring 1905 gjorde den 38-årige ryske författaren Markim Gorkijs pjäs ”Natthärbärget” segertåg genom världen.—
1905 spärrades han in av tsarpolisen i fästningen Peter Paul i S:t Petersburg som allmänt samhällsfarlig, men den allmänna opinionen tvang myndigheterna att frige honom. Åretefter for han till USA och mottogs med öppna armar, inte minst av Mark Twain. —
Sean svek Mark Twain Gorkij när det befanns att denne reste till USA med en dam han inte var gift med. mark Twain vägrade gå på banketten för honom av ängslan för sin ställning hos publiken…”
NU
är således första delen 1900-1910 läst.
Det är ju högeligen intressant.
Vårt exemplar är ju en faksimil som presenterades på bokrea efter det att JOLO avlidit 1974
Jag minns att jag kursivläste litet i den då och uppfattade det som väldigt exotiskt med denna skildring av perioden före och under första världskriget.
Så här 40 år senare är det ju plötsligt väldigt ”inne”.
Ur exten på baksidan:
Det var den 34de lästa boken 2012.
Förra veckan var vi på säsongens sista torsdagskonsert.
Särskilt Hyllieutflykten har därefter krävt en flera inlägg lång redovisning….
MEN
Här kommer recensionen:
Vi har ju börjat gå på ”försnacket” 18.30
Bo Aurehl, som sedan några månader är konserthuschef, introducerade dagens dirigentStefan Solyum. De har ett gemensamt förflutet i Adolf Fredriks Musikklasser , Aurehl som körledare därstädes 1978-87. Han berättade hur Stefan som 9-årig snabbt avancerade som ”extradirigent” för kören och lämnade snabbt över ordet till Stefan själv att berätta ”hur det hela började”
Han valde att bland annat att berätta hur han, 19-årig, 1998 vann Helsingborgs Symfoniorkesters dirigenttävling. Sedan har det rullat på, sedan 2009 är han Generalmusikdirektor (GMD) för Deutsches Nationaltheater und Staatskapelle Weimar.
Det var ett intressant program. Det innehöll bara två verk.
Före paus spelades Edward Elgars Violinkonsert i h-moll med en kanadensiska, Catherine Manoukian som solist. Solyum berättade vid introduktionen att det troligen är den längsta och för solisten fysiskt mest krävande violinkonserten!
Efter paus kom så Beethovens Eroica, också den ovanligt lång och för musikerna tekniskt krävande. Violinkonserten hade jag aldrig tidigare tagit del av
MEN
EROICAN hade den gamle och jag på skiva redan på femtiotalet
SÅ
Jag kunde verkligen njuta av hur Stefan Solyom, med små medel, verkligen fick orkesterna att göra framförandet till en stor njutning!
Att vi skulle se Tutankhamunutställningen var planerat sedan länge.
DOCK
väntade vi att samlas i stora skaror tills vi hade något att FIRA
Nämligen Tvillingarnas 18-årsdag
Området kring den nyöppnade stationen Hyllie byggs nu upp i rasande fart
som t.ex varuhuset Emporia:
”Emporia slår upp dörrarna 25 oktober 2012 i Hyllie strax söder om Malmö
och kommer att bli Skandinaviens främsta shoppingcenter
med över 200 butiker på 91 000 kvadratmeter shoppingyta.”
SÅ
Födelsedagslunchen avåts därstädes.
Strax innanför entrén har Jensens Bøfhus en lokal…
I onsdags var vi 53 stycken som sprang Veteranorientering i Pålsjö skog.
Kön vid start var lång…
Väl ute i skogen ringde Harry Belafontes sång:
When life was slow and oh so mellow.
Try to remember the kind of September
When grass was green and grain was yellow.
Try to remember the kind of September
When you were a tender and callow fellow.
Try to remember and if you remember then follow follow.
i mina öron
fastän tvärtom!
Vi hade ju ett bedrövligt väder i september
medan det nu i november är ljufligt med 10° varmt och vindstilla!
Kurt Pålsson tackade för sig som banläggare!
Han hade lyckats fixa en väldigt spännande bana i utsprungna Pålsjö!
IFJOR
avslutade jag gratulationen:
Vi önskar honom även framöver många härliga stunder i familjens sköte!
OCH
Den önskningen har gått i uppfyllelse!
Först på land…
och även ut på öppna havet!
SÅ
Jag önskar honom
GOD FORTSÄTTNING!
Moster G.
I början av 1922 fick Howard Carter således besked att hans utgrävningar bara skulle finansieras ytterligare en säsong. Han hade indelat området i Konungarnas dal i kvadrater och slutligen avverkat alla utom en utan resultat. Den som återstod var egentligen vägen som gick igenom området.
OCH
plötsligt den 4 November…
efter att ha grävt resultatlöst i 6 år!
stötte man på en stentrappa som ledde ner i underjorden…
Han förseglade ingången, telegraferade Lord Carnavon
som i sällskap med sin dotter var på plats den 26 Nov.
Tillsammans lät de borra ett hål i stenplattan som spärrade ingången,
kikade in med ett stearinljus som ljuskälla.
When Carnarvon asked ”can you see anything?”,
Carter replied with the famous words: ”Yes, wonderful things.”
Fram hit hade vi förts från den ena dokumentära tablån till den andra.
Ovanstående bild är den första av rekonstruktionerna i naturlig storlek av vad man fann.
Det var trångt så vagnar och utrustningar av alla de slag låg isärtagna staplade på varandra. Man hade stora svårigheter att få ut alla grejorna, 3000 år gamla, utan att de förstördes.
Mumien låg inuti inte mindre än fyra gyllene fodral
I audiofonen kunde man lyssna på noggranna beskrivningar av 20 olika föremål.
I denna mindre kista befann sig Tutankhamuns balsamerade hjärta och övriga inälvor
vaktade av Anubis
Ja, efter några timmar blir man ju överstimulerad
SÅ
Vi lyckades slita oss från guldprakten och gick över till nästa punkt på programmet!
Följ den spännande fortsättningen!
Redo att inträda, försedda med audioguider
Exponeringen var förstklassig.
FÖRST
blev vi lotsade via föreläsningar om Howard Carters bana som egyptolog
från det han som 17-åring 1891 började att teckna av gravdekorationer
tills han 1899 blev utnämnd till chefsinspektör för Egyptian Antiquities Service (EAS).
1905 blev han tvungen att ta avsked efter att ha kommit i delo med några franska turister.
MEN
Så blev George Herbert, the 5th Lord of Carnavon
intresserad av utgrävning och anställde Carter 2007
De fick visserligen tillstånd av egyptiska staten att gräva i Konungarnas dal 1914
MEN
Första världskriget hindrade fullföljandet fram till 1917.
Lord Carnavorns herresäte:
SOM
är = Downton Abbey!
Liksom den fiktiva familjen Crawley fick Lord Carnavon finansiella svårigheter
i efterdyningarna till kriget och meddelade att han inte längre kunde finansiera utgrävningarna:
” After several years of fruitless searching, Carnarvon became dissatisfied with the lack of results and, in 1922, he gave Carter one more season of funding to find the tomb he was searching for.”
Följ den spännande fortsättningen!
Mitt förhållande till Tutankhamun förlorar sig i historiens dunkel:
1948 fick jag i premium en bok betitlad Rolig arkeologi,
skriven av Ann Terry White
”Visar hur arkeologin kan kasta ljus över svunna kulturer;
här om Grekland, Egypten, Babylonien-Assyrien och Maya-folket.”
Den stod länge i bokhyllan, fanns här när gossarne var i skolåldern, men är nu ej till att finna.
Det var för mig fascinerande läsning.
Första kapitlet handlade just om upptäckten av Tutankhamuns orörda grav i Konungarnas dal 1922.
1986 var jag och den gamle i Kairo
Vi besökte Giza
OCH
Där fanns ju alla de många föremål som Howard Carter, finansierad av lord Carnavon grävde fram.
MEN
inte särskilt pedagogiskt presenterat.
(hade jag inte läst Ann Terry Whites bok hade jag inte fått något större utbyte mer än
fascination inför den glittrande tronen och mumiemasken )
MEN nu:
Följ den spännande fortsättningen!
Igår, lördag firade vi tvillingarnas 18-årsdag genom att åka till Tutankamonutställningen i Hyllie.
MEN
råkade till busschauffören säga Hyllinge i.st.för Hyllie
SÅ jag fick en biljett till BJUV
MEN
upptäckte det i tid för att få bytt!
Jag hade en väldigt trevlig tågresa
tillsammans med en tidigare arbetskamrat med make, numera Lerhamnsbor, på väg till Kanarieöarna
(de såg inte så bistra ut hela tiden!)
OCH
ytterligare en medresenär som visade sig vara biokemist, liksom barnbarn Erik,
påstigen i Lund, som hade skrudat sig i farfarsmorfars gamla SJ-uniform!
Följ den spännande fortsättningen!