Trädgårdsrundan

I söndags var det trädgårdsrunda i Nordvästra Skåne. Ett hundratal trädgårdar var öppna för allmänheten. Jag hade fullsysselsättning i min egen trädgård – passade bara på att uppsöka nr 50 – Pål Jönska trädgården –  som var den enda i Viken som visades.

 Den har ju en gammaldags charm

där man kan sitta och kontemplera i frid.

Ännu en exteriör från Viken

Där är det gött o leva!

Golfkarriär

Son och svärdotter berättar om sin återerhållna handicap!
Vilket får mig att erinra mig min egen

Golfkarriär!:

Om denna har jag berättet i inlägget
SAVOIR VIVRE
som dock tycks ha förlorat alla sina bilder!(?)

Vi tar det igen:
1/2-31/8 1962 bodde vi i Jönköping.

den gamle och jag hade i december 1961 klarat av den sista tentan i medicine licenciat examen och tilldelades i januari av Kungliga Medicinalstyrelsen våra legitimationer att utöva läkekonsten.
den gamle hade skyndat sig att skaffa arbete, vilket blev just på öronkliniken i Jönköping. Väl där skaffade han även lägenhet och den 1 februari kom resten av familjen, dvs jag och då endalammet Karl 19 månader via sovvagntransport (!) till Vätternmetropolen.
Son nummer två såg dagens ljus 7/3.
den gamle arbetade dygnet runt så vi fick roa oss på egen hand. Det goda med att de endast var tre läkare som dygnet runt skulle sköta otorhinopharyngologin i hela Jönköpings län var, att han tjänade gott om pengar = vi hade råd med att anställa en utexaminerad barnsköterska som husmors assistent.
Jag bestämde , i den professionella paus som uppstod, och efter att på bokrea införskaffat ovanstående bok, att vi skulle börja spela golf.
Trogen min vana startade jag på Kapitel 1:
What can your best golf be? av Tommy Armour.
Han hävdar där att ”the mental approach” är väl så viktig som den rent fysiska kompetensen.

”It is not solely the capacity to make great shots that makes champions, but the essential quality of making very few bad shots”

Huvudreglerna är två:
1. Play the shot you´ve got the greatest chance of playing well.
2. Play the shot that makes the next shot easy.
När jag, 3 månader efter införskaffandet av denna bok, tog min första golflektion och sedermera avancerade ut på banan,hade jag stor glädje av dessa regler.
MEN
jag hann inte många rundor förrän jag blev uppsugen av sjukvården – det var knappt att man lät en svensk legitimerad läkare få amma färdigt sin telning…
MEN
så kom ju nummer tre 12 februari 1964.
Nu var jag åter fri att mellan amningarna gå en 8-9 hål på Borås förträffliga 18-hålsbana!
OCH
25/10 1964 kunde jag, efter avslutad amning, äntligen delta i  en TÄVLING.
Den hette Ljusglimten och var en 18 håls slagtävling.
Vi var en av de sista fyrbollarna. Detvar en låghandicappare, två medel och så jag med 36. De övriga tre, herrar, var tillkämpat artiga mot den orutinerade damen,
även om hon redan efter första par-5 hålet hade avverkat 11 slag!
DÄRFÖR
blev min scoreförare överraskad när han efter 18 hål upptäckte att jag efter hand spelat allt bättre, gått långt under min handicapp
OCH
VANN hela tävlingen
PRISET
i äkta silver
Vederbörligen graverad.

Väderlek

Jag läser just i tidningen att i Stockholm under lördagen med dess evenemang Stockholm Marathon hade de det sämsta junivädret sedan 1928! Här i Viken var det inte fullt så illa, men vi är långt ifrån de underbara högsommardagarna vi hade häromveckan.

Vikens horisont 26/5 kl.15.56

Klicka på bilden för förstoring (och försköning!)

En bild från Eric:s fotoblogg 1/6 :”Hårda vindar” i Skälderviken

OCH

Vikens horisont 2/6 15.57
Det ser inte ut att blåsa nämnvärt -men det gör det!
Här ett exempel på:
krabb sjö, korta, toppiga vågor, som uppstår vid hård vind på grundare vatten, men även då höga vågor från djupt vatten kommer in på grundare områden eller strömmen sätter (går) mot vindriktningen.

I Argos spår

 Jag läser och sprättar, sprättar och läser!

Göran Schildts bok om det Gyllene skinnet var ju vid återfinnandet ouppsprättad.Som väl är är det inte bara biblioteket som jag sparat utan även dess utensilier. Jag använder  nu en papperskniv som fanns i min fars affär. Den är av läder och har Slazengers logotype på handtaget. Den hade han fått i reklam av dess representant strax efter kriget och använde i sin affär.

 Inledningsvisfinns en karta över Daphnes väg och alla de vägar som Argo i olika versioner av myten sades ha tagit. De är ju präglade av att resan gjordes för tusentals år sedan, då man ju inte heller hade någon klar uppfattning om geografin….

 Resan företog Göran Schildt med Daphne 1963. Han försökte i görligaste mån besöka samma farvatten som Jason. Det var ju inte helt lätt:

– dels finns det många versioner vilken väg Argo tog 

– dels var ju Svarta havet genom ”järnridån” i stort sett ett sovjetiskt innanhav!

En sak alla skildringar om Gyllene skinnet är överens om är att utgångspunkten är Iolkos och att skinnet hämtades i Kolkis  

Att besöka Kolkis var ju uteslutet av politiska skäl.

 Utanför Bosporen skildes argonauternas och våra vägar.Enligt Apollonius, som vi följt i föregående kapitel, seglade de österut längs Mindre Asiens kust för att finna sitt Gyllene skinn vid Poti i nuvarande Georgien, medan vi seglade västerut längs den europeiska  kusten till Bulgarien. Sedan möttes vi igen i nordturkiska hamnar och på Donau , som jag i sinom tid skall berätta.

 Jag har nu läst halva boken. GS har valt att varva kapitlen, vartannat berättar om Argos färd med långa avsnitt av de ursprungliga texterna, huvudsakligen Apollonius´version, vartannat om GS upplevelser längs Bulgariens och Rumäniens kuster med en avstickar in i Donaudeltat.

 Läs den spännande fortsättningen!

Ny dragning!

Så var det dags för årets medlemslotteri i Hamnens konstklubb.

I år var vi i Hemgården och min ”gamla” barndomsvän Viveca hade avancerat till dragningsfunktionär!

 De första, och med högsta vinstsummorna, gick till ICKE närvarande…

MEN

Det tog sig mot slutet, och även i år kasserade jag in 1000:- kronor att finansiera eventuella inköp under året.

Sedan var det dags att vandra ner till Galleri Hamnen för vernissage. Dessa hundar i ett fönster fångade mitt intresse, såsom även vi deras…

Sedan blev det supé  med vin och underhållning!

Man har inte roligare än man gör sig sa´ ju min far!

Fågelskådning

Sedan många år lever jag i revirkonflikt med kråkor.

 Det började med att vi vid återkomsten från ett  DODR-möte i Östersund blev berövade en i triumf hemförd getost..Jag hade dukat upp så fint i trädgården, saknade bara en gaffel, gick in för att hämta och VIPS tog en kråka hela osten!  Då vi klagade för grannen, visade det sig att han på samma vis blivit berövad flera kotletter som han lagt på grillen.

 Efter detta intermezzo har jag varit mycket observant, vid även små gästabud i trädgården har jag alltid organiserat KRÅKVAKT.

Efter den gamles bortgång har situationen delvis förändrats. Nu när det bara är jag och KRÅKAN, har en viss ömsesidig respekt präglat vårt förhållande. Jag har, särskilt vintertid, observerat hur intelligent hennes beteende är. Så fort jag dukar fram bestick och porslin, sätter hon sig på Friggebodstaket, väntar sedan tills jag ätit.0ch  så fort jag går in dyker hon snabbt fram och samlar upp eventuellt kvarlämnade smulor. Detta har medfört att jag numera inte kastar ostskankar och dylikt i soporna utan lägger ut dem  – och det dröjer inte många minuter förrän de är bortförda.

IGÅR

när jag som vanligt i dessa dagar fortsatte mitt sisyfosarbete i trädgården snubblade jag över denna stackare.

Jag försökte sjasa bort den, utan större framgång, den flyttade sig gående högst motvilligt.

Den gjorde några flaxande försök att lyfta, men kom bara upp någon decimeter…

 Följ den spännande fotsättningen.

Ögat ser konstigt ut – ungen kanske är blind?