Igår samlades veteranerna för näst sista orienteringsrundan före sommaruppehållet.
som låg i anslutning till EFS-gården vid Åsljungasjön
Emellanåt var det rejält kuperat…
Men alla kom i mål!
Igår samlades veteranerna för näst sista orienteringsrundan före sommaruppehållet.
När jag reste upp till Mälardalen den 9 maj hade jag utrustat mig ”förståndigt”, när det gällde läsandet; medförde ett antal o-och lättlästa pockets för att inte belasta packningen i onödan….
MEN
När jag väl kommer fram till MESTA och huset som är lika välfyllt när det gäller böcker som mitt, kunde jag inte gå förbi det goa, goa smörgåsbordet…
UTAN
blev fast i denna utomordentliga redogörelse för ”Nordens korsriddare”.
När jag så hade läst en tredjedel dök
denna ouppsprättade (sic!) bok upp ”ur högarna” …
Så nu är jag i full färd med den i stället!
Den är ännu äldre än sagorna om det trojanska kriget. I motsats till dessa fann den dock aldrig en skald med tillräcklig auktoritet för att ge den en definitiv form. Det diktades många epos om argonauterna, bland annat skall atenaren Epimenidis på 500-talet ha åstadkommit en Argonautika på 6500 verser, men den har i likhet med så många antika verk gått förlorad. Skalder sådana som Homeros och Hesiodos, historiker från Herodotos till Arrianos, de stora tragöderna Aiskylos, Sofokles och Euripides, poeter sådana som Pindaros och Teokritos återberättar episoder ur argonauternas äventyr eller hänvisar till dem, men sagan bildar inte hos dem en sammanhängande helhet och de olika versionerna är motsägelsefulla. Under hellenistisk tid, när den grekiska litteraturens spridda skrifter samlades i de stora biblioteken i Alexandria och Pergamon började man på mera litteraturhistoriskt sätt intressera sig för sagorna. Man skrev inte bara lärda utredningar, så kallade scolier, om argonautsagans källor, eller granskade dess verklighetsunderlag. Ur den alexandrinska skolans svärmeri för den homeriska enkelheten och ur det växande intresset för mysteriereligionen föddes ett antal nya försök att ge Jasons färd episk form. Mest känt är det diktverk, som överbibliotekarien vid ptoleméernas bibliotek, Apollonius från Rodos (född omkring 295 död omkring 215 f.Kr) författade, ett epos som samtidigt är den detaljrikaste och fullständigaste återberättelsen av sagan som vi äger.
dels, i sin resa 1963 i argonauternas kölvatten, skildra hur Grekland och grekerna förändrats från ”jungfruresan” 1948.
Änkegrannen Märta och jag är båda medlemmar i Kullens konstförening.
Vi beslutade att göra en liten utflykt till Krapperup i det angenäma försommarvädret.
OCH
Det visade sig vara väl värt besväret.
Roj Friberg och Marta Runemark är far och dotter.
Dottern gjorde mytiska statyer, ofta med naturtrogna djur, speciellt hästar och mera sagobetonade människor. Denna hette ”MÖTE”.Jag associerade till Canossavandringen
Fadern gjorde bilder
Dottern skulpturer:
Innehållsligt och koloristiskt märktes släktskapet tydligt!
Ett spännande och givande besök!
De senaste två veckorna har varit hektiska:
Nu, begåvat med förtjusande väder, inträffar en rofylld paus.
Dags för litet begrundan!
Utställningen var i två delar:
Del 1 visade uteslutande verk av Hammershöj, åskådliggörande hans utveckling.
Del 2, som ju gett namn åt presentationen, visade hur han påverkades av och påverkade andra samtida europeiska konstnärer.
Efter den trista erfarenheten 2010 har vi valt att frekventera litet mer närliggande kulturmål!
I år valde vi att utforska Bjäre.
Vi har ju en flygkompetens i vår krets som tillhör de eldsjälar som har byggt upp Ängelholms flygmuseum Jag har ju via DODR blivit förevisad en och annan flygmaskin men dagens guide, en man som varit pilot på F10 och i 30 år flugit Draken, bjöd på den bästa guidningen hittills!
Next stop var utställningen om tunneln genom Hallandsåsen. Modellen av borren Åsa studerades ur alla möjlig vinklar!
Grevie backar var betydligt mer inbjudande än Brösarps för två år sedan! Avslutningsvis hälsade vi på i Birgit Nilssons födelsehem som nu är museum.
BN som 23-årig sångstuderande…