månadsarkiv: april 2012

Filmkväll

Publicerat av
Svara
Jag är ganska road av Let´s dance
MEN
När jag såg att de gav Billy Elliot i repris på 8:an, på resonabel tid, ägnade jag fredagkvällen
till att SE OM denna ljuvliga film!
”Outstanding performances make this one of the best British films to date. 
Men and women both will find it touching, funny and enriching.”

Zinfandel

Publicerat av
Svara

På1980-talet lanserades många prisvärda viner från Syd-italien på Systemet. En favorit blev viner framställda på druvan Primitivo  t.ex Canaletto.

Ungefär samtidigt, 1987, inträffade vår USA-resa då vi bl.a. gästade familjen Hagström i Palo Alto.
Vi blev bjudna på härligt vin gjord på den då för oss nya erfarenheten Zinfandel – vi kunde även tillägna oss några flaskor genom inköpsresa till Napa Valley.

Sedan noterade vi:
 ”1996 upptäcktes att den kaliforniska druvan Zinfandel är samma druva som den italienska Primitivo som har sin hemvist i Apulien (it. Puglia), Italiens ”klack”. Primitivo började dock odlas först på 1860-talet i Italien, det vill säga ungefär 30 år senare än i Kalifornien. Senare DNA-analys har visat att båda druvorna härstammar från gamla dalmatiska druv-sorter. Vid en undersökning av Jasenka Piljac och Meredith år 2001 fann man några gamla vinstockar av den gamla dalmatiska druvan och kunde visa på likhet i DNA med Zinfandel. De undersökta druvorna kallas Crljenak kaštelanski (”liten svart från Kaštela”). ”

I somras när jag provianterade för mitt sommarkalas och ställde en fråga till en ung man bland personalen på vårt lokala System blev han eld och lågor för mitt intresse för Zinfandel och insisterade på inköp av:

 Jag föll först för etiketten…

 Systembolagets info:
Gnarly Head Old Vine Zinfandel (nr 6597) Rött vin, Fruktigt & Smakrikt
USA, Kalifornien, Central Valley, Lodi Årgång 2010
Alkoholhalt 14,5 %Användning Serveras vid cirka 16°C till grillade rätter av lamm- eller nötkött. 
Smak :Generöst fruktig, syltig smak med inslag av fat, björnbär, blåbär, mynta och vanilj. 

Jag lärde ju så småningom känna den gamles vinsmak: INTE Cabernet Sauvignon UTAN gärna Syrah ellerPrimitivo/Zinfandel,  som jag  nu dricker till hans åminnelse!

I gamla spår:2

Publicerat av
Svara

Jag återvände ”inomskärs” eftersom det blåste sydlig vind och därför var motvind hem.
DÅ
Snubblade jag över utslagna backsippor.
Jag har varit så upptagen med att försöka få ordning på trädgården att jag helt ”glömt” att jag ju har ”egna” backsippor i grannskapet…
Anemone pulsatilla
hette den när jag var elev på Flickläroverket i Hälsingborg
MEN NU
ska det tydligen vara Pulsatilla vulgaris

Vid Hasslarps dammar

Publicerat av
Svara

Det har varit en hektisk vecka. På måndag hade jag middagsgäster; på tisdag var jag på utflykt och rekognoscerade för årets kulturutflykt. Onsdag skulle vara en återhämtningsdag…

MEN
När jag kom hem på sena tisdagseftermiddagen var där ett meddelande på telefonsvararen: 
Fågelskådning vid Hasslarps dammar onsdag kl 09.00
OCH
Det kan man ju inte missa!
Vi var 12 stycken och samspråkade livligt i duggregnet.
En och annan fågel skådades också (utöver de gamla vanliga):
gulärla
skedand
snatterand
kricka
rödbena
sävsparv
Vi konstaterade också att svalorna kommit!

Födelsedagsbarn 7

Publicerat av
Svara

För att uppmärksamma den gamles födelsedag tjuvstartar jag på berättelsen om vår Spaniensejour juni 1955.Väl förlovade satte vi oss på tåget till Barcelona. Den gamle hade varit där under julhelgen med sin morbror Gottfrid. De flesta bevarade foton på den gamle och Barcelona är från detta tillfälle

MEN
Här sitter han i Sol e Sombra och väntar på att få vara med om en tjurfäktning! Det fanns tre olika kategorier: Skugga, Sol samt SOL/SKUGGA. De i Skuggan var dyrast – dessutom slutsålda. Vi hamnade i sol/skugga.  Det var Hemingway med sin ”Döden på eftermiddagen” som inspirerat besöket.
Vi läste på om proceduren .
Det börjar ju med en parad in  på manegen

Denna musik ” El gato montes” köpte vi på EP-skiva

Det finns en skröna om att den gamle, via sin morfar Johan Edvin, härstammar från en spansk sjökapten som i Göteborg…
Med tanke på hans musiksmak är det ju inte osannolikt!
SOM
Vi sedan spelade till fördrink varje gång vi gav oss ut på galej fram till och med 1959
Sedan blev vi ju sedesamma föräldrar!

I gamla spår:1

Publicerat av
Svara

Sista veckorna har det mest varit cyklande. Den dessförinnan förhärskande vinden har dessutom inneburit att jag vid strandpromenader åkt buss norrut för att gå i medvinden hem.

MEN SÅ
gick jag i söndags min gamla vanliga runda:
DÖM om min förvåning:
Under tiden har det vuxit upp ett väldigt bygge
strax nedanför vår busshållplats
Fullt i klass med kojan 2007
Men det var inte den enda överraskningen…
Följ den spännande fortättningen

Värmdökaka

Publicerat av
Svara

Som jag många gånger meddelat fanns det när jag var ung husmor ej denna uppsjö av recept och matlagningsprogram att tillgå. Litet trevande började Milda, Ica och Sockerbolaget ge ut billiga sammanställningar – som ju dessutom var reklam för deras produkt. Både fett och socker hamnade ju i strykklass när det var Livsmedelsverket som stod för folkets fostran (Minnens 68 brödskivor…)
När exakt denna skrift utkom står ej vare sig i trycksaken eller på nätet, men det bör vara sent 70-tal.
Jag har där hittat åtskilliga favoriter som denna

Värmdökaka
 Den  är lättlagad och synnerligen läcker – åtminstone om man gör den med 1 l bär. 
Jag tycker den är utmärkt i dessa tider när förra sommarens skörd börjar tryta i frysen – man häller ihop röda och svarta vinbär, skogshallon, blåbär och björnbär…
Man tager: (till 6 personer)
2 ägg
2 dl strösocker
2 dl vetemjöl
100 g smält smör
1 l bär (eller 1/2 kg frukt som päron, plommon äpplen eller persikor)
Vispa ägg och socker pösigt, rör ner mjölet och sist det smälta smöret. Häll smeten i en springform (ca 22 cm) och lägg på bär eller frukt i klyftor.
Grädda i 175° i 30 – 40 minuter ( med halvtinade bär brukar det behövas minst 40 minuter)
Servera kakan kall eller ljummen med lättvispad grädde.

Stadsresa

Publicerat av
Svara
I fredags åkte jag till Höganäs för att förbereda mig för middagsgäster på måndag.
Bl.a. besökte jag Systemet.
Efter väl förrättat värv därstädes möttes jag vid utgången av dessa trevliga gossar som sålde majblommor.
Jag berättade för dem om min egen karriär, kort men intensiv, som majblommeförsäljerska:
Det var 1946. Jag hade under höstterminen 1945 fått scharlakansfeber med komplikation – penicillin fanns ännu inte för allmänt bruk!
Komplikationen var reumatisk feber, som – som det stod i patologiboken jag sedermera läste – licks the joints but bites the heart!
Jag låg kvar på sjukhuset, i strängt sängläge, i tre månader! När jag väl kom ut, till vårterminens start, fick jag inte vara med i gymnastik…

VILKET
innebar min lycka när det gällde att prångla ut majblommor.
 ”Fontänen som donerats till staden av Wällufs Sparbank år 1946. ”

Den dag som de beställda majblommorna levererades till vår skola, St Jörgensskolan i Hälsingborg, sammanföll med första dagen efter uppställningen av skulpturen  Lekande barn av Axel Wallenberg.

Sista lektionen för dagen var gymnastik. Jag fick tillåtelse av läraren att ta mina majblommor och gå ned till St Jörgens plats. Där stod hundratals personer, mest manliga pensionärer, och beundrade verket. De köpte majblommor för glatta livet – jag fick springa (vilket jag ju egentligen inte fick, det var uppför backe) tillbaka till läraren och rekvirera fler. När gymnasticerandet var slut hade jag sålt ALLA klassens levererade majblommor.

När höstterminen började publicerades de barn i Hälsingborgs Folkskola som sålt flest majblommor  i Helsingborgs Dagblad.
 En av dem var jag! 
Jag fick diplom och och omnämndes i Lyckoslanten!

Aprilläsning

Publicerat av
Svara

För ett år sedan var jag i full färd med att redovisa mitt läsande av Bengt Jangfeldts En osalig ande. Det krävde ju mer än sju inlägg.
 Genomgången av Axel Munthes öden och äventyr under hans liv  1857-1949,  blir ju samtidigt en belysning av Europas  kulturelits.

 SOM t.ex. Gorkij, och som uppmuntrade mig att efter 60 år läsa om hans självbiografiska böcker:
Jag har nu förtjust avverkat den första: Min barndom.

Böckerna som återfunnits i vårt ackumulerade bibliotek visar sig ingå i Bra Böckers klassikerserie utgivna 1981, och försett både av ett aktuellt Förord och på försättsbladet en kort biografi.
Gorkij hette egentligen Aleksej Pesjkov. När han på 1890-talet fick publicerat berättelser från sitt kringströvande liv i Ryssland valde han pseudonymen Maksim Gorkij. Maksim efter den tidigt bortgångne fader. Gorkij är ett adjektiv som betyder ”bitter”.
Ur förordet:
Det trotsigt romantiska draget i Gorkijs tidigare författarskap tolkades av kritiker ur den arbetarrörelse som på 1890-talet började växa sig stark som en ”revolutionär romantik”, som en ”marxistisk utmaning” av det tsaristiska samhället. Gorkij hade i för sig ingenting emot den tolkningen men han  tillade:”Ni kallar mig alltså marxist!. Ja, men inte en marxism enligt Marx utan en marxism som bultats in på mitt eget skinn” 

Liksom tidigare omläsningar av klassiker frapperas jag av hur utomordentligt STOR litteratur detta är! 

Gorkij var ju född 1868, för 144 år sedan; den barndomsvärld han beskriver är ju socialt och ekonomiskt en helt annan en vår, men ändå känns hans barnsliga klarögda beskrivning av vad som händer, hur han bemöts och reagerar på de vuxnas handlande, så välbekant. 
Jag kommer att tänka på Leif GW:s rapport från sin uppväxt – hur en överbegåvad envis pojke – blir missförstådd och ifrågasatt.
Gorkij blev tidigt faderlös, uppfostrades av en tyrannisk morfar och en glad och spännande historieberättande, men alkoholiserad mormor i ett Ryssland,  där det var en självklarhet att prygla och misshandla barn och hustrur vid minsta misshaglighet och visst inte  att man skulle gå i skolan lära sig läsa…

 Jag kommer att tänka på psalmen:
Ett litet fattigt barn jag är men glad jag är ändå…
Den lille Aleksej  låter all denna misär och elakhet liksom rinna av sig, erinrar sig glasklart de goda stunderna:
”Vi satt länge tysta. Det var en mild afton i de melankoliska indiansommardagarna när allt ännu blommar men vissnar och bleknar för varje timme, när sommarens alla starka mättade dofter redan fördunstat och det bara luktar kall fuktighet. Luften är sällsamt genomskinlig och kajorna flockas under det rödskimrande himlavalet. Allt är tyst och förstummat. Varje ljud – en fågels kvitter, prasslet av ett fallande blad – förefaller som ett högljutt buller och kommer en att förskräckt spritta upp för att åter sjunka tillbaka i tystnaden – den har omslutit hela jorden, ens bröst är räddat av den.
I sådana stunder blir tankarna renare och skirare än annars, men de är tunna och genomskinliga som spindelväv och låter sig inte fångas i ord. De blossar upp och försvinner som fallande stjärnor, men de hinner i alla fall bränna in i själen ett obestämt vemod, väcka den som med en smekning och försätta den i ro. Det är nu den börjar anta sin form för livet”
Alla de tråkiga yttre händelserna med sjukdom, misär och elakhet är bara antydda, mest som undran och fundering över vad som ligger bakom, vad som egentligen skett och varför, medan minst en tredjedel av skildringen består av sådana här beskrivningar av naturens skönhet och behag. 
Nu gläds jag åt att ge mig i kast med nästa volym innehållande såväl:
 Ute i världen
SOM
Mina universitet!