Försening

Normalt brukar jag ju lägga ut Veteranorienteringen dagen efter
MEN
Jag har prioriterat Femtioårsfirandet
Eric E redovisade på sin fotoblogg den 7 mars föredömligt  både väder och deltagare,
På väg till sista kontrollen
där även jag kom med på ett hörn.
Den stillsamt majestätiska förflyttningen har en ORSAK!
Jag har ju på grund av barnbarnsbesök mm inte varit med på ett tag. 
Vädret var ju tjänligt och jag hade mycket spring i bena så jag förberedde en YSTER runda
MEN
När jag på väg mot andra kontrollen skulle ta ut kompassriktning visade det sig att jag hade
 tappat min kompass. 
Den har tjänat mig troget i mer än trettio år – så jag återvände för att leta reda på den – dock utan resultat. När jag sedan fortsatte var min motivation att ”ge järnet” lägre…
När jag sedan  kommer till sista kontrollen där Eric sitter och fotograferar  (se ovan) berättar jag om min förlust.
Då visar det sig att Eric hittat och tagit vara på den!
Slutet gott allting gott!

Femtioårsfirande:2

 Redan i entrén mötte vi en Krøyertavla,  ett porträtt av cigarrhandlare Hirschsprung himself!

Målet för vår vandring var Hirschsprungs samling om vilket museum ju både pappa Calle och Jolo talat sig varma. När jag nu efter sextio år äntligen kom hit hade jag turen att få bevista den stora Krøyerutställningen med anledning av museets 100-årsjubileum

Den kända tavlan Hip, hip. hurra! är även till vardags hemmahörande här!
Från guldförlovningsfirandet 18/6 -05
Vi tog ju det säkraf ör det osäkra och firade vår förlovning efter 50-år
osäkra som vi var om båda uppnådde guldbröllopet!
Vi har ju vår egen Hip hip hurra!-bild!
Bilderna från Skagen, som var många, bekräftar mina aningar:
Min strand är minst lika spännande….

Aug 2005

Femtioårsfirande:1

Idag har 50-åringen med VIV åkt iväg till Firenze!
Han var till att börja med obenägen att högtidlighålla dagen
MEN
MAMMA
gav sig inte.
ÅTMINSTONE 
kunde vi i Pappa Calles  och Jolos efterföljd, tyckte hon,
 göra oss en glad dag i København.
Vi åkte och åt en god och närande lunch Peder Oxe, förlustade oss i Rosenborgsparken
 Vår vana trogen samlades vi kring HCA

 Männen till vänster passade på att välkomna våren med Boulespel!

 Det var ett tag sedan vi var där senast…

SEDAN
fortsatte vi till
Hirschsprungske Samling:
Följ den spännande fortsättningen!

Läsfröjd II:4

Kl 17.04 29 februari
Vindstilla med en temperatur på + 8-9° 

 Vårljuset har nu definitivt infunnit sig,tjälen gått ur jorden. Den vid nyår proklamerade intensiva läsperioden går mot sitt slut.  2011 kunde jag summera 32 lästa böcker.  Under detta års två första är jag uppe i nio-och en-halv!

Åtta har recenserats – efter dagens blogg nio!
Sista kapitlet, det, elfte, benämnt Zarathustra är 24 sidor långt (av bokens 291), uppdelat på 9 numrerade avsnitt. Har man läst boken  så långsamt och begrundande som jag är det ganska lätt att förstå dessa sammanfattande reflexioner

MEN
Nästan omöjligt att koncist sammanfatta!
Ex ur avsnitt 2:
”Tänk er” sa Alfred Liljeström, som på Teknis undervisade några hundra pojkar och en flicka i tillämpad matematik, ”att en gammal hästkrake drar sitt lass längs en väg den lunkat hundratals gånger. Allt är välbekant, varenda träd står där det brukar. Världen är lugn och begriplig. Men så en dag har en spjuver huggit av en enbuske och stuckit ner den i diket, just efter en kurva. Hästen blir skrämd och faller i sken. 
”Ni är denna gamla hästkrake. Ni hr dresserats i matematik och därför tror ni att ni begriper derivator och integraler. Om jag nu skulle demonstrera ett förfaringssätt ni aldrig hört talas om, konform avbildning till exempel, så skulle ni som hästen skygga, tappa ert lugn och klaga att ni ingenting begriper. Det första ni ska lära er är att ni aldrig kan begripa. Det finns ingen Gud som skapat de räknemetoder jag ska lära er. De är påhittade av någon person med praktiska intressen och de har förts vidare eftersom de underlättar ingenjörers arbete.
—–
”Fråga mig aldrig varför, lär er bara hur. 
Den historiska metoden skulle förresten ge er en falsk känsla av trygghet. Det är bättre ni med en gång lär er den mänskliga kunskapens art. Det historiska är en slump. Någon har handlat på ett visst sätt och andra har gjort likadant; det ligger i vår natur att imitera. Vår känsla av sunt förnuft, av förmåga att behärska en värld, är bara summan av en mängd tillfälligheter vi gjort till en vana.
—–
Men vad har Liljeström med Zarathustra att göra? Jo, den kunskapsteori han framförde som inledning till sitt svåråtkomliga ämne var densamma som Nietzsches. Jag sade tidigare, i likhet med många andra, att Nietzsches verk består av småbitar. Det finns ingen systematik i den filosofiska eller poetiska framställningen, men det hindrar inte att en enhet kan upptäckas i mångfalden. Nietzsche var en självständig man, han uttryckte egna tankar, inte andras, och vad han sade var därför en spegling av hans eget psyke – en organiserad enhet som alla andra psyken. Det finns därför ett sammanhang i hans verk, och det första man måste begrunda för att komma in i det är hans nihilism: 
i korthet att det inte finns några absoluta sanningar inom moral, religion, vetenskap.
”Vi skall därför inte leva utan värderingar, men vi måste inse att värderingar är praktiska hjälpmedel, konstruerade av oss själva.
Litet spridda citat i de följande avsnitten:
5:Wilson Knight har också skrivit en bok med den överraskande titeln Christ and Nietzsche*. Man skulle kunna tro att Wilson Knight velat framställa ett polärt motsatspar, men så är icke fallet. Han läser Så talade Zarathustra som ett nytt evangelium och vill understryka likheterna mellan  den ursprunglige Kristus och Nietzsche/Zarathustra
* Jag har åtminstone lärt mig STAVA till Nietzsche
9: ”Skälet till att Nietzsche  misslyckades – liksom Joyce, Hesse, Hemingway – är en viktig aspekt av huvudtemat i min bok. Omgiven av småskurna, de övermåttan förnuftiga, ”fågelskrämmorna i livets träd”, satsade N. liksom de andra på en återpendling till Dionysos.
Måste vi verkligen i blindhet pendla mellan ytterlighetslägen? Vi behöver Dionysos Barbaren, men skulle inte dikten kunna hjälpa oss att ta in honom i vårt medvetande?
Allting finns hos Lasker: analysen av våldets två former och bådas förkastande, insikten att spänning intensitet känsla finns   i ännu högre grad i det av förnuftet genomlysta skeendet i det ofulländliga.
Men vi minns att den integrerade Lasker var ”ytterst irriterande för schackspelaren”. 
De flesta vill inte bli störda.
Das Ende

Tjajkovskij

Vi samlade oss förväntansfullt
Vi = Stora och Lilla Torsdagen
för
en konsert med enbart musik av Peter Tjajkovskij.
Före paus spelade Bernd Glemser hans andra pianokonsert
STRÅLANDE!

Om Bernd Glemser 1989 var en sensation för sin ungdom,
så är  dirigenten Alexander PRIOR

det i detta nu – liksom Giudetti  – endast 19 år!
Efter paus spelades Tjajkovskijs Symfoni nr 5 i e -moll
Den har jag njutit av många gånger, eftersom den var en av den gamles favoriter!

Eftervård

Vecka 9 har inneburit ”Stilla dagar i Viken” efter uppståndelsen under lovet.
 Främst har det blivit trädgårdsskötsel och TV-Bio:

1. Ingmar Bergmans Det sjunde inseglet som jag måste ha sett sent 50-tal i Lund. Filmen gavs på tidig eftermiddagen dagen efter Oscarsgalan – troligen insatt för att hedra Max från Sydow om han lyckades få sin Oscar.(vilket han ju INTE fick)

Det är ju en strategi som både tidningarna och TV har, att ligga i startgroparna, som nu när Erland Josefsson gått bort….

Det är ju först nu vid 76 års ålder, änka  och påläst både när det gäller korståg och Digerdöd, som jag förstår uppskatta detta dystra ämne!

Bengt Ekerot var ju den store Dramatenskådespelaren under vår Lundatid. En av mina största teaterupplevelser var en Studentafton som bestod av en föreställning av John Osborne´s ”Se dig om i vrede” med just Bengt Ekerot och Anita Björk i rollerna!

2. Två dagar senare passade jag på att för femte eller sjätte gången se om en Favorit:
Blåsningen (orig. ”The Sting”)

Bara musiken….
(Scott Joplin)

Sista lovdagen:2

Det blev så småningom alltför svalt nere vid havet
Vi avancerade inåt land, till fadrens och brödernas smultronställe
Sandkullen
Vi började med att klättra i träden

 Sedan kom vi på att vi kunde gunga …
MEN

BRAAK!
Sigge kom undan med blotta förskräckelsen!

Moas sida var ju den tjocka och hon slapp att dimpa;

vi övergick till att bygga hydda.
Sedan gick vi hem och vilade middag.

I solnedgången gick vi tillbaka och fikade i vår nya hydda