Sedan den gamles bortgång har mina julfirarvanor förändrats.Numera åker jag ju upp och träffar Mälardalssläkten en adventshelg.
I fjor när jag på fredagsförmiddagen (13/12) tog mig en promenad i Mesta var det snövinter. Dessutom hade en av villorna brunnit.
Jag håller på att leta fram julklappar. Enligt min HIP-princip letar jag bland ärvda skatter. Ovanstående lilla häfte fanns i morbror Rulles kvarlåtenskap. Han var mycket konstintresserad och målade själv tavlor, företrädesvis kopior av gamla mästerverk.
Häftet är tryckt i Holland 1949. Det innehåller bilder, företrädesvis i svartvitt, av alla de 36 målningar som man med säkerhet vet att de är målade av Vermeer. Texten (24 sidor) till monografin är skriven av Frithjof van Thienen, professor i konsthistoria vid konstakademin i Amsterdam.
Jag råkar veta att tillsammans med vännerna Lilly och Konrad Brunkwall, som hade bil! (en raritet 1949) gjorde moster Elsa och morbror Rulle sin första utrikesresan efter WW2 just till Holland och jag är övertygad att häftet införskaffades i samband härmed.
Beundran för Vermeer överfördes till mig och jag har alltid passat på att vid museibesök se till att betrakta de Vermeertavlor jag fått chansen att se.
Av de 35 i boken där museet finns angivet finns 8 i Holland och 11 i USA.
Född: 1632
Födelseplats: Delft, Holland
Födelsenamn: Johannes van der Meer
Död: 1675 i Delft
Jan Vermeer är numera ansedd som en av de största holländska målarna, men så var det inte i hans livstid. Han hade svårt att försörja sig, och var förbisedd i 200 år.
Föga är känt om hans liv mer än att han dog fattig och ung, efterlämnande hustru och 11 barn.
Vermeer beundras för sin realistiska stil, sin sensibla behandling av färgen och sin originella penselteknik.
Enligt HIP inköper jag numera inga julklappar utan ser mig om i högarna med ärvda grejor. För barnbarnsflickorna letar jag bland ”diverse nipper” som en bouppteckningsman uttryckte sig. Själv hade jag en del verkligt värdefulla smycken – men de blev omhändertagna av en tjuv i slutet av 70-talet i samband med ett inbrott. Efter det har mostrarna ju gått bort och guldskatten har i någon mån fyllts på.
Jag har länge tänkt att jag behöver köpa nya dammsugarpåsar. Detta innebär att jag måste uppsöka vårt nyligen utvidgade köpcenter (som den gamle redan på 80-talet döpt till Helvetets förgård)
Enligt mitt HIP-koncept passar jag på att uträtta flera inköpsbehov för att reducera bensinåtgången. Denna gång blev det därför även en kaffebryggare och en radio.
Bl.a. ingick i uppgifterna att hacka 18 kg persilja…
Inemellan kulingstötarna har 55+arna avslutat renoveringsarbetet. Vi bestämde redan i september att jag behövde sätta in ett nytt fönster eftersom det gamlas karmar (40 år) var betänkligt ruttna.
MEN
Storm och fastighetsskötsel har inverkat menligt på bloggrapporteringen. Men här gäller det att ta nya tag: Bilden ovan är från adventslunchen, som avslutades med ett besök på Galleri Hamnen. Där föll en tavla Lundagänget i smaken, varför den inköptes. På grund av att utställningen varade till den 4 december kunde den inte avhämtas förrän detta datum.
