FRISYR 4 och 5

När vi nu ändå vältrar oss i blommors skönhet kan det vara lämpligt att visa upp bilder på mina frisyrer vid 3-och 4-årsålder i samband med högtidsdagar.

Här är jag tydligen i begrepp att uppvakta på någon födelsedag

Ovanstående tillfälle minns jag bestämt. Jag är fyra år och har just fått en lillasyster. Min dittillsvarande barnflicka, Kerstin, gifter sig och blir bondmora i Jonstorp. Jag får den hedervärda uppgiften att vara brudnäbb – för första och enda gången…

Det officiella bröllopsfotot.

 Strax efter bröt andra världskriget ut…

Hemmavid

NU
är det härliga dagar med plusgrader och sol i Viken.
MEN
det blåser friska vindar.
För att njuta i vårsolen gäller det att längs Öresund gå i medvind. Så kom det sig att jag först gick ”inomskärs” inne i samhället och råkade komma förbi den här fastigheten i all sin gulhet!
Vi här i Norden får hålla till godo med det GULA…

Axel Munthe 7: San Michele

 
En skapelse av den mest fantastiska skönhet, poesi och onyttighet som jag någonsin sett.
HENRY JAMES
 Ovanstående uttalande gjorde Henry James  efter att han 13 juni 1899 bevistat Anacapris Sankt Antoniusfest och noterat AM:s färdiga villabyggande. 

 Som jag påpekade när jag  refererade Mina unga år:
  AR.s skildring av mötet är karakteristiskt hur han sedan, under de 434 sidorna, i detalj skildrar alla människor han möter – och de är åtskilliga – fullt i klass med Axel Munthe !

Axel Munthe var ju född 1857. Första gången han kom till Capri var 1876 – då hals över huvud nerrest till Medelhavet för att försöka undkomma lungsotsdöden (det var  en lyckad expedition – han blev ju  92 år…)
Sedan återvände han  regelbundet – vid ett sjukdomsrecidiv avvecklade han ju sin praktik i Paris och tillbringade närmre ett år på Capri 1888 innan han återigen blev praktiserande läkare i Rom.

MEN
Fram till 1889 hade han ingen fast bostad där, utan hyrde.Sedan får han 1/6 1895 möjlighet att köpa ett hus med utsikt över havet och ett gammalt förfallet kapell (=helgat åt Sankt Mikael) . Han har som vanligt ont om pengar men kan låna till inköpssumman.

Under åren 1890-96 hade AM en regelbunden årsrytm. I maj tog han sin kutter ”lady Victoria” till Capri, varifrån han under sommarmånaderna seglade och kappseglade i Medelhavet. Framåt sensommaren åkte han till England och Sverige – hälsade på bekanta, såg till patienter – och seglade, mest på Isle of Wight och svenska västkusten (där ju också kungafamiljen semestrade).
Sedan var han åter i Rom och sin praktik till ”säsongen” i november.
1896 börjar han så bygga sin dröm.

Kapitlet som skildrar detta är sidorna 303-324 i Jangfeldts bok. Han beskriver i detalj de olika inköpen och byggprojekten, och på dessa 21 små sidorna finns även många bilder.

Inemellan får man  reda på en del personer som besökte honom utöver Henry James:
1896 Marie och Søren Krøyer  (då den senare ritar porträttet ovan)
1897 Oscar Wilde  (just utkommen från fängelse) med lord Alfred Douglas

 BJ:
En kejsare lik tog Axel emot den ena kungligheten efter den andra 

 BJ påpekar att en del av det som berättas om detta i Boken om San Michele är fel – så uppenbart fel att det är underförstått att läsaren skall inse det!

MEN
Sant är att Mayerlingdramats Rudolfs änka, kronprinsessan Stephanie var där, liksom exkejsarinnan Eugenie, Napoleon III:s änka.
”Eugenie bjöd Axel att tillbring några dagar med henne på sin yacht ”The Thistle”. Med på resan, som gick till Sicilien, var bland andra hennes släkting Joseph Napoleon (Guiseppe) Primoli, vars morfar Charles Bonaparte, furste av Canino och känd ornitolog, var brorson till Napoleon I. Greve Primoli var en bildad och originell herre, som bebodde ett stort palazzo i Rom tillsammans med sin ännu mer kufiske bror Louis (Luigi) – det inrymmer numera Roms Bonapartemuseum. Bland hans vänner och bekanta räknades Alexander Dumas, Theophile Gautier, Paul Bourget, Gabriele dÁnnunzio – och Axel.”
 OCH
I juli 1953 var ju även JAG där!
Då var ju Axel Munthe död – men bara sedan fyra år!

Adonis

Så var det åter dags för Föreläsninsföreninga´:

Denna afton var det Gunvor Andersson som berättade om ”Syrien – landet som alla velat ha”. Reseledare var Bengt Wadensjö.
Hon berättade om de allra första kristna församlingarna och kyrkobyggena, Simon styliten mm.

Gunvor Andersson
MEN
Det som blev kvällens intressantaste information var anekdoten om Bengt W:s glädje över alla vackra vallmor som blommade. Gunvor, som varit biologilärare,  kunde upplysa honom om att de var anemoner – närmare bestämt den röda anemonen som minner om Adonis öde:

 Adonis was killed by a wild boar, said to have been sent variously:

– by Artemis, jealous of Adonis’ hunting skills;
– by Ares, who was jealous of Aphrodite’s love for Adonis;
– by Apollo, to punish Aphrodite for blinding his son, Erymanthus.

Adonis died in Aphrodite’s arms, who came to him when she heard his groans.  
When he died she sprinkled the blood with nectar, from which sprang the short-lived anemone, which takes its name from the wind which so easily makes its petals fall. And so it is the blood of Adonis that each spring turns to red the torrential river, the Adonis River (modern Nahr Ibrahim in Lebanon).

En som också inspirerats av denna gamla myt

Högtidsstund

 Genom att det i veckan spelats Champions League var det ju ingen Premier League i helgen. Vädret var litet ruggigt varför jag valde att titta på musikprogrammet på TV2 om Valery Gergiev

även Valerij Abisalovitj Gergijev (Валерий Абисалович Гергиев)

 What a guy!


<iframe title=”YouTube video player” width=”640″ height=”390″ src=”http://www.youtube.com/embed/r71xgacQ3jI” frameborder=”0″ allowfullscreen></iframe>
eller
http://www.youtube.com/watch?v=r71xgacQ3jI

PS: Det verkar inte som det går att ”embed” detta 1 1/2 timme långa program – men jag hoppas Ni, genom koden, kan ta fram det på era  egnadatorer! DS

Reducering med förhinder

Det har väl inte undgått någon läsare av denna blogg att jag städse strävar  att kunna reducera högarna med hopsparat ”skräp” i hyllor och lådor

MEN
att denna verksamhet oftast stöter på patrull.
Så även nu:  Jag nappade tag i en pärm där jag sparat gamla program från bevistade konserter på 70-80-talet,  med förhoppningen att jag kunde kasta rubbet…
Klicka två ggr för bättre läsbarhet.
MEN
Den visade sig innehålla ett flertal program från den tid då mellansonen gick på Musikkonservatoriet och vi efter konserterna gick till solistlogen och fick autografer…

Trots allt

Trots allt är våren här:

Det är fortfarande bara enstaka dagar man kan sitta ute i solen, och det är regelbundet minusgrader på nätterna. Det blåser mestadels kuling och in-emellan kommer det nederbörd av blandad karaktär…

MEN
Nere vid stranden har isen totalt försvunnit – 
– blåst ut till havs och smält!?
OCH
Fåglarna har återvänt. När iskanten är borta har tången kunnat komma in vid strandbrinken och där finns det nu gott om mat. Det är inte bara våra vanliga vintergäster fiskmås, gräsänder, kråkor och kajor utan rikligt med gravänder och bläsänder och bland måsarna finns det skrattmåsar – alla har dock ännu inte fått sin svarta hätta.
Strandpiparna står på rad och väntar på bättre tider….
Jag ser dem alla tydligt i min kikare, men tyvärr har jag inte kamerapower att förstora dem.
(men ni kan försöka klicka en gång på bilden så blir den kanske litet större)

Här får ni en tydlig titt på strandskatan.

FRISYR 2 och 3

För någon tid sedan flaggade jag för min nya serie: Mitt livs frisyrer.
Vid närmare efterforskning visade det sig att jag tjuvstartat redan för två år sedan!

Här kommer så avsnitt två i denna serie:
FRISYR 2

Troligen är det hösten 1936. Jag står mellan min moster Elsa (den yngre) och hennes svärmor. Vad hon egentligen hette har jag ingen aning om. Min kära moster kallade henne alltid SVÄRMOR, så jag trodde det var hennes namn.
Hon bör ha dött 1947 eftersom jag bestämt minns att hennes finklänning, som var alldeles ny, syddes om till mig. Det var ju efter kriget och textilransonering. Jag var tolv år och hade växt ur allt. Klänningen var lila med en liten vit spets-isättning i halsen. Tonåringen var ännu inte uppfunnen. Även  om jag redan då insåg att lila inte är min färg var det inte läge att sätta sig på tvären.
Däremot minns jag att jag tre-fyra år senare med visst överseende iakttog min yngre systers protester när hon inte fick köpa det nyaste på Fritz Pålsson!

Ur HD:
VÄLBEKANT BUTIK
Fritz Påhlssons damkonfektion öppnade omkring 1942 på Norra Storgatan 7. Den för många välbekanta butiken hade på 1950-talet även en tonårsavdelning i Terrasshuset där Restaurang Dahlberg finns i dag.
— Vi är åtta-tio damer som var anställda hos Fritz Påhlsson. Vi kommer att träffas under fredagen för att äta middag och prata minnen. Nu vill vi att flera gamla anställda sluter upp till våra möten i framtiden, säger Maja Löfqvist som slutade i affären för 50 år sen.

FRISYR 3
Jag har ju EGENTLIGEN ingen riktig frisyr , men man ser ju hårremmen.
Jag är tre år  – Öresunds stränder blev tidigt ”min musik”.