Så var det dags igen för veteranerna att ge sig ut i Pålsjö skog. Meterologerna hade lovat regn och kuling, men vi morgonpigga hann genomföra vår runda innan de blev sannspådda.
Även de vandrande damerna blev vederkvickta!
Höstskog
Svara
månadsarkiv: oktober 2010
1810:2
Hamntorget i Helsingborg har fått vidkännas stora förändringar sedan jag var barn. Då låg det enda färjeläget här, en tågfärja som tog ombord vagnar som anlände från Oslo och Stockholmför vidare transport till Köpenhamn och kontinenten. Det var ju bara det att det blev krig, tyskarna ockuperade Danmark 9 april 1940, så det mesta var ju avtängt för gemene man.
På den här bilden kan man dock se tre saker som finns kvar sedan den tiden:
1. Blåsten! den gamle som kom ifrån de djupa skogar fascinerades av hur det alltid lyckades blåsa KALLT på Hamntorget även den underbara sommaren 1955!
2. Milles Sjöfartsgudinna
OCH
3. Minnesmonumentet över Jean Jules Baptiste Bernadottes ankomst till Sverige den 20 oktober 1810. Så vitt jag minns står den på samma plats; som sig bör när det står ”landsteg HÄR.”:
Det rådde höststorm i Öresund så överfarten fick vänta ett helt dygn. Men på eftermiddagen lördagen den 20 oktober signalerade kanonskott från Helsingör för den tåligt väntande mottagningsdelegationen i Helsingborg att nu var majestätet äntligen på väg. En halvtimme senare tog han sina första steg på svensk mark under hurrarop och dånande salut. Ögonvittnen berättar att han snavade när han steg av båten men i land kom han, och det med besked.
Solens rike
En film som det aldrig blev av att jag såg, trots att jag fick rekommendationer från den gamle, som hade sett den någon gång mellan hans pensionering 1994 och min 1999, är Solens rike.
När jag började få tid att sitta och titta på film var det ju samtidigt som Ang Lee * började producera filmer som 臥虎藏龍 (= Crouching Tiger, Hidden Dragon), varför jag inte hade intresse av mera kinesiskt – och nu när jag fick syn på den i TV-tablån upptäckte jag att den med reklamen i TV3 tog tre timmar – det avskräckte nog också.
MEN NU
disponerar jag ju min tid. Jag hade faktiskt ingen aaaning om att det var Steven Spielberg som låg bkom…
Den gamle var helentusiastisk, så jag var en smula fundersam i början, hela första timmen innan huvudpersonen hamnar i krigsfångelägret är litet övertydlig och klicheartad, tycker man/jag.
MEN
Det tar sig!
Så småningom märks det att det inte är en dokumentär utan en allegori. Den skildrar ju dels hur en nioåring reagerar på att mista sina föräldrar och ombonade tillvaro, dels återger indirekt krigshändelserna i Kina 1941-45 inklusive fällandet av atombomben och Kamikazepiloterna.
När jag efter att ha sett filmen går in på Google och läser recensioner ser jag att de yngre, som inte har den gamles och mina referenser till andra världskriget inte har förstått detta! En väl använd eftermiddag!
Se även
* Vi som är korsordslösare har ju ytterligare en kontaktyta till Ang Lee….
Lords of the bow 1:2
I september gav jag mig i kast med den 542 sidor långa andra delen av fem om Djingis khan, eller Genghis som han benämnes i mitt engelskspråkiga exemplar. Den är indelad i två delar.
Del 1 (265sid) inleds med ett bibelcitat:
Jeremia (620-ca 580 f.Kr)
Jeremia (620-ca 580 f.Kr)
50:41:
Se, ett folk kommer från norr,
ett väldigt rike och mäktiga konungar reser sig vid världens bortersta hörn.
De bär båge och sabel, de är grymma och utan förbarmande.
Med ett larm likt havets dån drar de fram till häst, rustade för strid.
och handlar om hur G. slutligen får även uighurerna med som vasaller, och med de förenade stammarna inklusive kvinnor och barn, korsar Gobiöknen för att anfalla Xi Xia-riket.
Uighurernas khan, Barchuk, har verkat som köpman i gränstrakterna, kan prata kinesiska och är intresserad av böcker och konst. Djengis yngste bror Temuge är inget krigarämne utan avdelas att läras upp som shaman och diplomat.
Efter sexton dagars ridande och nästan urdrucket vattenförråd når de slutligen gränsbergen där de dock hejdas av en del av den kinesiska muren. Med list lyckas de lura bevakarna så att de kan passera genom en port och ut på det bördiga området kring huvudstaden Yinchuan. Även denna omges av en mur . Trots ihärdiga försök lyckas mongolerna inte forcera den. Slutligen blir det öppen kamp på fälten utanför staden som Genghis och hans armé vinner överlägset. Fredsförhandlingarna med kung Rai Chiang slutar med att denne erbjuder sig ingå en pakt mot Chin-dömet och vara vasall under G., ge årlig tribut, och slutligen erbjuder han sin yngsta dotter som gemål till Genghis.
Denna erövring är historiskt belagd, skedde 1209 e.Kr
Innan Genghis drar sig tillbaka till hemtrakterna för vintern skickar han ut en expedition bestående av sina två yngsta bröder Khasar och Temuge tillsammans med en xia-soldat, Ho Sa, han begärt som ”lån” för ett år. Denne kan ju tala chin. Deras uppdrag är att ta sig till staden Baotou för att där finna yrkesfolk som kan lära ut konsten att ta sig förbi kinesernas stadsmurar. Genghis utrustar dem med rikligt med guld och silver för att kunna köpa sig denna kompetens.
Khasar vill helst rida, men Ho Sa inser att detta skulle direkt avslöja dem som inkräktare. De köper plats på en pråm på Gula Floden. Den sluskige kaptenen heter Chen Yi . I veckor glider de sakta fram mot målet. Khasar, som presenterats som stum muslim (för att förklara hans bristande språkkunskaper) otrivs utomordentligt.
TILLS
de blir angripna. De har ju dessförinnan insett att Chen Yi inte är den fattige enkla båtbefälhavare han ger sken av, utan förmodligen har en dyrbar last, troligen smuggelgods. Khasars stridsduglighet kommer väl till pass! Han blir populär bland manskapet efter att med sin undangömda pilbåge på kort tid ha oskadliggjort angriparna. Det beskrivs hur han åtminstone lär sig att svära på chin.
Väl framme i Boutou hjälper dem Chen Yi att komma in i staden undan de vaktande kejserliga soldaterna, och att köpa sig en mästermurare, och undkomma ut på stäppen igen. Efter flera dagars vandrande kommer de ifatt en grupp resande som har hästar de kan stjäla och kan fortsätta ridande resan hemåt.
Följ den spännande fortsättningen!
Bijouterier
Födelsedagarna duggar tätt. Som ett led i min HIP-strategi köper jag inte nytt, utan sorterar fram presenter ur gömmorna. Mycket av det som var hopplöst ”ute” på 70-talet blir ju plötsligt modernt.
Sedan gäller det ju att hitta sådant som går i stil med mottagaren – det som passar den ene kan ju bli helt fel hos en annan…
Här är en ensemble i bärnsten som jag själv haft stor glödje av som ”lagom elegant” på -90-talet och dess dova färgskalor.
Armbandet är ett arv från moster Ebba. I hennes kvarlåtenskap fanns mycket bärnsten. Hon hade struma och enligt folktron var bärnsten bra för det!
”Plinius berättar år 79 efter Kristus att kvinnorna i norra Italien bar bärnstenspärlor mot struma…”
Halsbandet köpte jag i Warszava 1991.
Här står jag på det återuppbyggda torget i Gamla st´an.
Zbigniew Schmidtchen, som var med som ciceron, till höger.
Han tipsade om att 1991 var bl.a. bärnsten prisvärt i Warszava.
Brylcreem
Här får intet förfaras!
När moster Ebba gick bort 1993 och jag tog hand om sterbhuset fanns bland annat denna tub med Brylkräm. Jag förstod den sista tiden att Ebba använde den för att inte hennes åldrande, permanentade hår skulle bli alltför torrt, sprött och småkrusigt.
Jag har själv användning för den vid enstaka tillfällen….
MEN
Anledningen att jag så ömt har tagit vara på den är huvudsakligen denna:
1945 var begynnelsen på en ny era i stort (=WW2 slut) och i smått = Det civila konsumtionssamhället kunde ta fart igen. Bland annat kunde man/vi fullt ut njuta av att gå på bio. Före TV etc var det ju det stora folknöjet och tillsammans dansbanan den stora datingarenan. Filmförevisningarna följde en noggrann uppgjord ritual:
1. Ringde och bokade biljett
2. Infann sig för att köpa ut, de numrerade, biljetterna. (Om man inte kom fram till luckan 15 min före föreställningen såldes de förbeställda biljetterna. Populära filmer var ofta fullbokade, och köerna till kassan lång)
3. Uppsökte våra platser. Då rullade REKLAMEN. Det var ett fåtal välkända
– MMM Marabou mjölkchoklad,
– Hälsan för halsen Bronzol
OCH
BRYLCREME!
4. Förspel som SF- journalen, kortfilmer med musik såsom jazz och klassiskt med solister som Arthur Rubinstein och Jascha Heifetz
5. Sedan ÄNTLIGEN den riktiga filmen, som ofta bara var 90 minuter lång.
1810:1
Förra torsdagen var det dags för höstens andra konserthusbesök. På repertoaren stod ett uruppförande. HSO (= Helsingborgs SynfoniOrkester) hade med anledning av 200-årsminnet av Robert Schumanns födelse beställt ett verk av Fredrik Österling
Tonsättaren var där och intervjuades före framförandet av Robert och Clara om tillblivelsen.
Utöver av orkestern framförs kompositionen av tre sångare, representerande Robert och hans hustru Clara, samt Roberts inre tonröst, sjungen av en sopran. Texten de sjunger är ord hämtade från deras brevväxling under tre perioder i livet.
Stycket var mycket njutbart. De tre rösternas behagliga samklanger kontrasterar effektivt mot den oroligt larmande orkestern, inte olikt Carl Nielsens 4de symfoni som vi åhörde förra gången.
MEN
Kvällens STORA behållning var den efter paus framförda Symfoni nr 6 ”Pathetique” av Peter Tjajkovskij.
När vi 1960 inköpte en radiogrammofon, var Tjajkovskijs 5te en av de första vi skaffade oss – men den senare inköpta LP:n med just 6:an blev vår favorit, som vi mången hösteftermiddag avnjöt tillsammans….
Det kom ett brev…
Häromdagen hade jag post! Det är ju inte så ofta nu för tiden när räkningar betales elektroniskt och e-mejl utgör den huvudsakliga korrespondensen.
MEN
Någon avsändare stod ej att upptäcka – inte ens när jag öppnat brevet. (Fast jag har mina aningar)
Innehållet var Lars Gustafssons senaste diktsamling:
Om begagnandet av elden
Innehållet var Lars Gustafssons senaste diktsamling:
Om begagnandet av elden
MEN
Ingenstans något avslöjande om avsändaren! Nuförtiden kan man ju inte ens via poststämpeln få en ledtråd….
Gustafsson-fan som jag är sätter jag omedelbart igång att läsa dikt 1:
Om de bebodda världarnas rikedom
I några världar har man bekräftat
Riemans förmodan om primtalen
I några världar avtvingar man
uråldriga svampar utdragna bekännelser
I någon värld är det djupa mörkret
genomlyst av underbara talande stenar
I rätt många världar varar sommaren
ett århundrade, och de som har oturen
att födas i vinterns sekler
tillbringar livet sovande
upphängda i på insidan pälsklädda
ljusgrå kokonger
I några världar har även denna dikt
redan skrivits och förkastat *
Dessutom har jag idag upptäckt att LG har en blogg!
Följ den spännande fortsättningen!
* När man skriver av dikt får man en fördjupad upplevelse genom att man blir varse hur noga planerat det är med både skiljetecken och typografi!
Här finns ju inga punkter och ETT komma. Dessutom är det en rak vänsterkant. Jag kunde bara behålla den genom att lägga hela dikten till vänster.
Hemmaskådning
I måndags var det, efter flera tråkiga dimdagar, ett strålande krispigt solgassande höstväder. Nu när vi fått kyliga nätter har bladen börjat prunka i tjusiga höstfärger. Jag var sysselsatt med att börja organisera övervintringen av krukväxterna.
DÅ
Jag hör ett fjärran ” högljutt nasalt och skorrande trumpetande.”(Wikipeda)
Efter en stund har jag lokaliserat dem
De cirklar säkert i tio minuter högt därovanför
INNAN
De väljer att åter formera sig för resan söderut.
Födelsedagsbarn 21
Födelsedagsbarn 21 har under året undergått en del färgskiftningar!
Hon är ju en person som ägnar sig mycket åt de sköna konsterna.
Hon har i år tillsammans med syskonen förmått sin fader att ånyo lyfta sin fela:
Hon har i år tillsammans med syskonen förmått sin fader att ånyo lyfta sin fela:
….Och det gick ju bra!
Denna födelsedag är också
Din myndighetsdag
SÅ
Välgångsönskningarna blir särskilt innerliga denna gång!