Sand- och skiffersten

Publicerat 31 oktober, 2010 av gunilla

Jag utlovade ytterligare alternativ till oktober månads sten.
Några lämpliga stenar uppenbarades sig icke i Turkiet

MEN

längs Öresund är möjligheterna oändliga:

Sten nr 5

Landborgen består av sandsten som brutits under flera hundra år. Laröds sandsten var känd för sin fina kvalitet påstås ha använts när Kronoborgs slott byggdes. Du kan även se den i muren runt Sofiero och i flera av kyrkorna i området. Nu bryter man inte sandsten här längre, men du kan se rester efter brotten på flera platser.

Samma sten i närbild

Sten nr 6
Berggrunden i Helsingborg består ner till 50-150 meter av bergarter som bildades under rätliastiden i övergången mellan Jura och Krita för 200 miljoner år sedan.[5] Denna berggrund består av en för Sverige unik kombination av sandsten och lerskiffer med inslag av tunna kolflötslar, vilken endast existerar i Skåne.

Sten nr 7
Röstningen pågår till Allhelgonadagen!
Som tidigare påpekats är det är möjligt att ändra val.

TILLÄGG 06.33 från Eric Elgebrandt:

Kul med dina stenar

Kan inte låta bli att peta även på andras bilder
På bild 5 såg jag ett ansikte som jag tyckte skulle framhävas

Den stenen tycker jag skall vinna/Eric

Nu har ni en vecka på er att avgöra!

Jag har beslutat att avluta stensafarin med innevarande år.
MEN
Jag har redan bestämt vilken kategori som blir föremål för omröstningar nästa år!

Läs den spännande fortsättningen!

I lantlig stilla ro!

Publicerat 30 oktober, 2010 av gunilla

Svara

Man kan få något större och tydligare bilder om man klickar på dem

Även om bloggen har varit till brädden fylld av mina turkiska upplevelser njuter jag samtidigt av stillheten vid Öresund. Jag har också fått en hälsning från Skälderviken av Eric.

Jag har ju reducerat bilden,och därmed musselskalens färgprakt.
Om man klickar här och på den 24 oktober kan man njuta av originalet!

Istanbul:7 Beyoğlu *

Publicerat 29 oktober, 2010 av gunilla

Svara

Från båten såg vi Dolmabahçepalatset som efter 1856 var hemvist för sultanerna
och även efter 1923 tjänade som presidentresidens.

Efter att ha fikat längs stranden i Asien (Üsküdar) gav vi oss vidare på vår söndagsutflykt.

Först båt till Kabatas för att därifrån åka Tünel till Taksim

Istanbul is served by two underground funicular railways, of very different ages and styles.
The older of these lines is the Tünel. This line is the oldest underground metro line in continental Europe, and the second in the world after London (arguably third in the world, if one counts Brooklyn, New York’s abandoned Atlantic Avenue Tunnel). The Tünel is 573 m long with an altitude difference of 60 m and no intermediate stations between Karaköy and Tünel Square. It has been continuously in service since 1875. Two trains run every 3.5 minutes on a single rail line with a passing loop half way between the termini, and a trip takes 1.5 minutes. 15,000 people are transported daily.
The modern funicular running between Kabataş – Taksim Square
A second modern funicular, the Kabatas-Taksim Funicular, opened in June 2006, connecting Kabataş and Taksim. This system connects the sea bus station and the tram stop in Kabatas to the metro station on Taksim. It is about 600 meters long and climbs approximately 60 meters in 110 seconds.

Taksimtorget ligger högst uppe i den moderna stadsdelen Beyoğlu. När vi kom ut från Tünelstationen inspekterade vi först Cumhuriyet Anıtı, Republikmonumentet, där Atatürk figurerar, dels på ena sidan som General bland sina officerare, dels, på motsatta sidan, som president och landsfader. Det var rikligt med poliser och polisbilar. Jag tyckte det var intressant med en ung parant kvinnlig polis och bad om ett snapshot.

Sedan började vi vandra längs Istiklal Caddesi.

Det dröjde inte många minuter förrän vi (kl visade sig vara 12) mötte en demonstration med fladdrande röda, ej turkiska, fanor, troligen en facklig demonstration.

Jaha, det var därför det var så många poliser…

tänkte vi och släntrade vidare.

MEN

Efter någon halvtimme hörde vi taktfasta körer uppifrån Taksim.

Gågatan i hela sin bredd fylldes av män , arm i arm i bredd, invirade i rödblå (HIF:s färger!) halsdukar. Vi flanörer fick kasta oss åt sidan bäst vi kunde.

De fotbollskunniga i vår grupp kunde identifiera laget till Trabzonspor,

som tydligen vann ligakuppen 2010!

Omedelbart efter fotbollsfansen kom alla poliserna vi sett uppe vid Taksim, med hjälmar, sköldar och batonger i högsta hugg. Den blonde tillvänster är den medhavde sonen.

Vi försvann in i gränderna på jakt efter en fiskrestaurang….

* Det är i Beyoğlu som Orhan Pamuk planlöst strövar under uppväxten.

Istanbul:6 Asiatiskt strandhugg

Publicerat 28 oktober, 2010 av gunilla

Svara

Tredje dagen, en söndag, hade vi beslutat att ge oss iväg till Asien.

Dit kommer man med båt, turen är kortare än färjeturen Helsingborg – Helsingør

MEN

När vi skulle ta oss de 100 meterna ner till färjeläget blev vi hejdade av ett maratonlopp! Det var att ge sig upp på bron, varifrån vi fick en god överblick.

Jag hade före avresan varit litet bekymrad över hur vi skulle klara transporter utan att kunna språket och utan att som turister bli uppskörtade. Det visade sig vara helt onödiga farhågor. I 16 – miljonerstaden finns ett fantastiskt nät med metro, gammal spårvagn, ny spårvagn,tünel och båtturer.
OCH
Hur långt du än åker är priset alltid detsamma
= 1,5 TL (=turkisk lira) = 7.50 kr!

Här ser vi från båten stadsdelen som förr hette Pera, nu Beyoglu

Nu är vi snart framme i Asien – närmare bestämt Üsküdar = Skutari där Florence Nightingale hade sitt fältlasarett under Krimkriget! Det som sticker upp litet utanför kusten är Leanders torn.
ÄNTLIGEN:

Mitt första steg på asiatisk mark!

Efterår

Publicerat 27 oktober, 2010 av gunilla

Svara

Eskilstuna 22/10-10 kl 07.52

Vi vilar oss en dag från alla orientaliska upplevelser och lämnar plats för ännu en japansk suck:

Sittande under
dagjämningsmånen fylls jag
av sorgsna tankar –
Vad hjälper det att hösten
innesluter oss alla?

Oe no Chisato
800-talet
Lika dystert som i Japan tycker jag emellertid inte det är:

Vikenrabatt 25/10-10

Istanbul:5 Lördageftermiddag

Publicerat 26 oktober, 2010 av gunilla

Svara

När vi på lördag eftermiddag kom ut på den öppna platsen mellan Hagia Sofia och Blå moskén var där ett väldigt folkmyller. Vädret hade förbättrats betydligt.

Familjer i grupper gick runt fontänen, kring vilken också fanns rikligt med parkbänkar.

De 75 åren hade tagit ut sin rätt så jag föredrog att stilla kontemplera på en sådan, medan övriga gav sig i väg till Basilikacisternen.

Fontänen var ett vattenspel med stor repertoar.

The adhān , Arabic: أَذَان‎ , Azan/Ezan [ʔæˈðæːn]) is the Islamic call to prayer
PLÖTSLIGT
Började böneutroparna i Blå moskén sjunga.
Till skillnad från här höll de på åtminstone 10 minuter…

Istanbul:4 Hagia Sofia

Publicerat 25 oktober, 2010 av gunilla

Från Arkeologiska museet behövde vi bara gå några hundra meter vidare uppför backen för att vara i de gamla bysantinska kvarteren Sultanahmet. Här låg före 1453 det östromerska kejsarpalatset med sin Stadium Hippodromen, Av dessa byggnader är det bara den av Justinianus uppförda Hagia Sofia som står kvar, Hippodromen är omgjord till park.

Ända sedan Hagia Sofia stod färdig år 547 har den väckt den största förundran och beundran hos besökarna, bland dem Fredrika Bremer, som såg den på 1800-talet då den användes som moské.
I tusen år var den kristenhetens största kyrka och i många såväl arkitekters som lekmäns ögon är den fortfarande helt i särklass, både vad gäller storlek och skönhet.

OCH

När sultanerna sedan skulle bygga sina moskéer blev de alla kopior av Hagia Sofia, eller som de själva kallade den Ayasofya.

När turkarna erövrade Konstantinopel 1453 gjorde de om Hagia Sofia till en moské.

De täckte över alla de fina guldmosaikerna.

Kemal Atatürk gjorde om Hagia Sofia till ett museum.

De rödmössade är en skolklass på studiebesök!

Restaurerandet pågår fortlöpande – vi kom inte fram till Högaltaret på grund av avspärrningar. Kalligrafitavlorna med Korancitat hänger kvar från moskétiden.

Via stenlagda ramper (Jfr Rundetårn) kommer man upp i gallerierna på andra våningen. Här finns flera av de hittills avtäckta mosaikerna. Trots ivrigt spejande hittade vi inga vikingainskrifter…

Istanbul 3:Arkeologiska museet

Publicerat 24 oktober, 2010 av gunilla

Svara

Dag två var det litet bättre väder – regnet hade upphört. Vi gav oss ivrigt iväg på dagens upptäcktsfärder, startandes med Arkeologiska museet.

Den pampiga huvudbyggnaden uppfördes 1881-91 för att rymma den turkiske arkeologen Osman Hamdi Beys fynd under sina utgrävningar. I en av de första hallarna finner vi Alexandersarkofagen som fanns på bild i min gamla Historiebok för Realskolan!

Det visades också hur sarkofagen, när den var ny, var målad i bjärta färger

På andra våningen fanns fynd från Hattusa:

Tyska arkeologer inledde utgrävningar av platsen 1906, vilka fortsatte fram till första världskrigets utbrott. De mest betydelsefulla fynden från Hattusa var de stora arkiven om totalt 30 000 lertavlor. Fynden innebar att det hettitiska språket upptäcktes, vilket hade stor betydelse för forskningen om indoeuropeiska språk. De hettitiska texterna gav även rik information om hettiternas kultur, litteratur och religion, samt hela Främre Orientens historia. Fynd från Hattusa förvaras numera på de arkeologiska museerna i Ankara och Istanbul. Utgrävningar pågår fortfarande på platsen.
Hattusa är en av de nio platser i Turkiet som UNESCO förklarat världsarv.

Se även

Även om det var fascinerande att läsa de handflatestora kilskriftsbreven om vardagstrivia oss hettiter emellan var den största upplevelsen mötet med världens första fredsfördrag:

den djefla mannen har författat en artikel om Slaget vid Kadesh, som jag korrekturläst, varför jag var väl förtrogen med tillkomsten.

Det är svårt att avgöra vem som vann slaget, rent teoretiskt så stod egyptierna längst på fältet medan hettiterna flydde, dock så hade egyptierna lidit katastrofala förluster och kunde inte utnyttja ”segern” som dock i propagandan hemma i Egypten, i fresker visas det hur de modiga och välorganiserade egyptierna driver de förskräckta och dåligt disciplinerade hettiterna på flykten. Riktigt så gick det inte till, och Ramses fick ge upp kriget efter sin pyrrhusseger. Först 1283 f.Kr. kunde Ramses skriva under ett fredsavtal med den nye hettitiske kungen Hattusili III.

Historiker idag anser de hettitiska angivelserna som mer tillförlitliga, då de förvisso glänser över alla döda egyptier och även påstår att de vann slaget, men de erkänner att de retirerade och uppgifterna nedvärderar inte Ramses på samma sätt.

En kopia av fredsfördraget, ett av de första internationella fredsavtalen, hänger i förstorad version på FN:s högkvarter.

MEN

Här hänger originalet!

I Çinili paviljongen, byggd 1473 av Mehmed II som ett nöjeslott, finns exempel på den osmanska kakelkonsten, t.ex denna Mihrab från Karaman:

Mihrab, arabiska ألمحراب, (fördjupning i mur) är en nisch i varje moské som visar böneriktningen (qibla). Bönen utförs alltid i riktning mot Kaba som ligger i Mekka

… och mycket mycket mer (T.ex fynd från utgrävningen av alla de nio lagren i Troja!)

MEN

Nu var vi trötta och hungriga och hade bara hunnit med halva dagsprogrammet, varför vi pausade för lunch

Läs den spännande fortsättningen!

Istanbul:2 Topkapi

Publicerat 23 oktober, 2010 av gunilla

Vi hade i god tid införskaffat oss en guidebok. Där fanns listat tio- i topp sevärdheterna.
Sex av dem var på gångavstånd från vårt hotell.
Första dagen, som var en riktigt regnig och för årstiden kylig dag, ägnade vi åt sultanernas palats: Topkapi

Se även

Ja, enligt den bok som familjens fotograf medförde: James Goodwin, ”Horisontens härskare”. Det osmanska rikets historia, är det inget palats i egentlig mening utan ett ”förstenat läger”:

”Mehmet (II) återställde inte ruinerna efter Konstantins storståtliga palats.

—

Strax efter det att det gamla platset i Konstantinopel hade fullbordats 1458 uppförde Mehmet ett nytt, Topkapi, på den höjd där stadens akropolis hade legat.

—På akropolis i Konstantinopel hade man utsikt över två vatten, Bosporen och Gyllene hornet. Mehmet lät utjämna kullen och förse den med trappor innan han började bygga där. Han tog råd av såväl persiska furstar som italienska arkitekter. 1500-tals historikern Mustafa Ali skriver att ”sultanen, som sätter hela världen i rörelse, måste tvunget bygga sitt palats på en yta så stor som en öken, så att han kan skryta och briljera. Topkapi-palatset liknar nu för tiden ett förstenat läger efter någon besegrad armé.

Det är luftigt, elegant, beklätt med iznikkakel och fyllt med dyrbara föremål.

Det var långa köer framför varje monter med gamla dräkter,andra textilier, smycken, vapen och möbler.

Det var särskild avgift för att besöka Skattkamrarna och Haremet.

Ett exempel är Topkapidolken som tillverkades som gåva till Shahen av Persien,

MEN

när gåvodelegationen hade nått Bagdad erfor de att shahen hade dödats i strid, varför de återvände hem till Istanbul med dolken.

Här är Validesultanens, dvs sultanens moder, som var högst i rang i haremet, sällskapsrum.

Efter att turkarna förlorat sjöslaget vid Lepanto 1571 ” inleddes det så kallade Kvinnosultanatet, då Selims mor och Nur Banu, hans främsta hustru (första kadın) de facto tog makten och utövade den i egna syften. Korruption och intriger blev ett naturligt tillstånd…

Klockan hade hunnit bli 16.30 när vi kände oss tillräckligt informerade och mogna för en vilostund inför kvällens utforskande av det turkiska köket!