Piero della Francesca

I torsdagskväll såg jag på Kunskapskanalen ett program ” Ett mästerverk berättar” om Piero della Francescas målning Uppståndelsen i stadshuset i hans födelsestad Sansepolcro.

Det var helt hänförande!
Programmet fanns på SVTplay fram till och med 4/9…

Piero della Francesca (1420 – 1492) var en av ungrenässansens främsta. Hans målning ”Uppståndelsen” är allmänt känd som en av de viktigaste med religiöst motiv. Denna målning lär ha räddat staden Sansepolcro där den hängde under andra världskriget, då de allierade drog sig för att förstöra den.

Ja, så står det i programinformationen
MEN
Det är ingen målning som kan ”hänga” utan en fresk

Sansepolcro escaped artillery fire during World War 2 because Antony Clarke, the British captain charged with the task, had read the essay by Aldous Huxley which described The Resurrection asthe greatest painting in the world”.

Läs mera om Piero della Francesca här
och här!

Tennisspelarna

I´ve done it again!

Dvs, efter att metodiskt ha planerat den tidiga höstens läsande, har jag någon dag efteråt läst något helt annat!
Det började med den här recensionen i SvD den 25 augusti av Lars Gustafssons nya diktsamling :”Om begagnandet av elden”.
Alltsedan jag läste pentalogin Sprickorna i muren på 70-talet har jag ju varit en stor Gustafssonfan.
Detta har medfört att jag köpt på mig en hel del böcker, som ju sedan aldrig blivit lästa. Så även nu: Istället för att köpa denna nya diktsamling letar jag fram
som utkom tidigt 80-tal, och som samlat damm i hyllan sedan dess…Recensenten Tommy Olofsson skriver ju i slutet av sin recension:

Ändå påminner hela denna diktsamling allra mest om en mycket tidig Lars Gustafsson, nämligen diktsamlingen ”En förmiddag i Sverige”, som publicerades för snart 50 år sedan.”.

Och mycket riktigt, den finns med i samlade dikter
OCH

Inte bara den utan den inleds med en ”essä” av Gustafsson själv Retropektiv utställning där han med upp till trettio års perspektiv värderar sin produktions kvalitet och förmåga att motstå tidens tand.

inträffar en sinkadus:

På kvällen den 28 augusti när jag går och sätter en bok på sin plats upptäcker jag att där står Tennisspelarna. Det är en bok som jag faktiskt köpte, läste och NJÖT av när den kom ut 1977. Jag trodde jag hade lånat ut den….
Med darrande händer bläddrar jag fram och läser de 125 sidorna i ett huj.
Jag mindes boken som sällsam, intressant och roande, mycket därför den innehåller, då ju helt nytt, en ingrediens med utnyttjande av datorbearbetning av fakta.
Ja, jag har satt upp den på listan på de 100 största läsupplevelserna som jag arbetar med…

MEN

Nu, sedan världen, inklusive jag själv, blivit drygt 30 år äldre, är jag ”stunned”.

Om en ung människa på 2050-talet skall läsa en bok för att sätta sig in i västerländsk kultur och kanon under andra hälften av 1900-talet behöver de bara läsa dessa 125 sidor –

och det är vansinnigt ROLIGT!

Så nu kommer boken att placeras bland de 10 största läsupplevelserna.

Augustistenen

Den vinnande stenen i augusti står ju i en klass för sig!
Inte bara blev det en liflig aktivitet i kommentatorsbåset
UTAN
det fortsatte en mejlkonversation med högstämda filosofiska utläggningar.
MEN
Fåfängligheters fåfänglighet! säger Predikaren. Fåfängligheters fåfänglighet! Allt är fåfänglighet!
14 dagar senare har väder och vind, ebb och flod förändrat dess uteseende till:
MEN
En stark kandidat till Årets sten är det ju!