Höstskörd

Det är inte bara björnbären som är ymniga i år. Nu när skåpen är fyllda av dem går vi vidare till nästa naturprodukt.
Nyponen är litet besvärligare att rensa – men piffar upp vinterns köttbitar:

Syltade nypon.
1 kg rensade nypon (DE på bilden blev 600 g=110 st nypon av VRES-ros)
6 dl vatten
1 1/2 dl ättiksprit (=12%)
5 hg socker
8 hela nejlikor
2 bitar kanel

1. Snoppa, klyv och kärna ur nyponen väl
2. Koka en lag av socker, ättika, vatten och kryddorna.
3.. Lägg i nyponen och ge dem ett kort uppkok.
4. Häll upp på varma burkar
(Jag brukar ha dem i ugnen på 100° en stund)
5. Sätt på lock så snart det går för värmen.

” Inläggningen blir godare ju längre den står”

Höstpyssel

Nu är det dags att lägga undan tropikmunderingen!
I fjor sommar när jag plockade bort sommargarderoben, minns jag att jag att jag tänkte på att jag inte använt mina shorts en enda gång! I år har jag i tre månader inte haft annat på mig, jeans skulle ha varit för varmt…
Dessutom har det ju många dagar varit så gassigt att alla gamla ärvda solhattar kommit till användning!
Parallellt med garderobsstöket har jag ju fortsatt mitt Sisyfosarbete att sortera gamla foton.

OCH
Vad hittar jag väl där?

om inte en bild från Akropolis oktober 1966. Det är moster Ebba i solhatten ifråga och mormor Anna (*1886) på sin efterlängtade första flygresa, elegant, med som jag vill minnas en av moster Elsas hattar!

Ebbas klänning har jag kvar skärpet av – en Horrockses fashion.

När jag nu studerar fotot frapperas jag av att Ebba tydligen klättrat upp iförd trätofflor

Ja di skånskorna.
Här är en bild på mamma Eva vid samma tillfälle!

Höstpotatis

Fram till 1968 hade vi en prenumeration på Dagens Nyheter. Då sade vi upp den, eftersom vi inte gillade den prägel Olof Lagercrantz satte på tidningen.
Det innebar ju att vi också måste överge Jolo, Alf Henriksson och Pernilla Tunberger…

MEN

1980 gav Bra Böcker ut receptkort:”Pernillas bästa”, som alltsedan, tillsammans med Vår Kokbok och dottern Annas kokbok, varit min matlagningskanon.

Så här när ”nypotatis” börjar bli gammalpotatis är det dags för Hasselbackspotatis:

Det här är ju skrivet på 70-talet.
Sedan dess har det ju kommit flytande margarin
OCH
inte minst ett ännu bättre knep när det gäller skivandet:

Man tar en ca 0,75 cm hög skärbräda och lägger den skalade potatisen längs med bredvid, och får då ännu bättre kontroll på skårandet!

Höstbesök

Yngste sonen hade förrättning i Lund och passade då på att hälsa på mamma. Inspirerad av gången innan föreslog han en utflykt till Kullaberg.
Sagt och gjort. Picnicryggsäcken laddades och Moster Elsas sitsar letades fram. Målet för utflykten var en utsiktsplats på norra sidan med utsikt över Skälderviken. Sista biten var något svårforcerad.

Kullaberg är ett eldorade för mountainbikare.
Vi hade väldig tur med vädret om man betänker vad som utlovats. I stället för regn och blåst var det soldis, vindstilla och ganska varmt.
Måsarnas skrik uppmärksammade oss på den nätutläggande fiskebåten

Fortsättning följer!

Förströelseläsning

Sist jag var i Mälardalen och skulle åka hem via tåg grabbade jag tag i denna pocketbok i en närståendes hylla att ha som reselektyr. Det blev inget av med det, men nu när augustivädret kärvade började jag läsa.

Jag har ju tidigare läst åtskilliga deckare av Ruth Rendall, och även åtnjutit hennes kommissarie Wexford på TV.

MEN

Nu gav jag mig i kast med en av hennes psykologiska thrillers, se ovan.
OCH

Det är mycket nöjsam läsning. ”Huvudpersonen” är inte en person utan en del av LONDON. Hon beskriver på en detaljrik, doftande prosa området kring Regents Park, dess invånare, vädret. I centrum står Mary, som efter att hennes sambo slagit henne sedan han upptäckt att hon, utan ha underrättat honom, ställt upp som donator av benmärg , finner för gott att avsluta förhållandet. Via sin förmögna mormor har hon fått ett uppdrag att åt vänner till henne under deras 4 månader långa turistresa till Syd-Amerika, vakta deras hus vid Regents Park, inklusive deras hund.

Hunden vallas två gånger varje dag tillsammans med åtta andra av en professionell hundförare…
Ja, det verkar väldigt skruvat, men är högintressant.

sid 17:
Devonshire Street was the farthest south any of Bean´s dogs lived. This was Ruby the beagle. The next was Boris the borzoi in Park Crescent, rich dogs both of them, well-fed, with top-grade veterinary insurance, sleek and proud and indulged. But all Beans dogs were like that or they wouldn´t have been his dogs. It would have been unthinkable for him to walk a cross-breed or a mongrel.

I kontrast till de förmögna ägarna till dessa hundar skildras också de många hemlösa som dag som natt håller till i parken.

Parallellt till Marys problematiska relation till sin ex-fiance får hon kontakt med den man hon, genom sin donation, räddat livet på, samtidigt som en efter en av uteliggarna hittas mördade och uppträdda på de upptill spikförsedda grindarna till parken….

Dessa upprörande händelser skildras sparsmakat, medan större delen av de 378 sidornas ordmängd skildrar väder, ljusförhållanden, trafik och naturljud i parken vid alla tider på dygnet.

Man får lust att åka till London och kolla!

Även om människorna är udda och lever bredvid varandra lyckas RR ändå få ihop någon form av trovärdighet och samexistens kring de skildrade människoödena!

Tömning

Det är ju sedan tre år beslutat att vi ska avyttra vårt släkttorp Skogslund. I avvaktan på att ”det rätta tillfället” yppar sig har jag sysselsatt mig med att tömma det på minnen från forna släktled.

Som det här vykortet, en reminiscens från 60-talets resande.


Min faster Stina (*1905) skriver:
Kära Anna! Här sitter jag i Florence och tänker på dig och skäms. Vi hade så underbart hos dig i pingstas och jag har inte kommit mig för att tacka. Av fullaste hjärta tack! Min syster Dagny och jag har flugit till Milano och därifrån tagit en bussresa genom Italien. Vi har badat i Medelhavet. Vårt närmaste mål är ROM, huvudpunkten i vår resa. Italien är ett underbart land med älskvärda människor De hj hälsningar Stina

I sista minuten 2

Allra sista dagen var det dags för 7 Värmlänningar på Krapperups konsthall
Det var riktigt trevligt – det var många verk som jag gärna skulle ha haft på väggarna hemma.

Som .ex
Kenneth Börjessons,
ssk den vänstra, men den kostade 17 000…
Ännu dyrare var Lennart Gybrants tjusiga triptyk.
Endast de som var beredda att köpa ALLA 3 för 75 000 göre sig besvär.
Det börjar tydligen bli modernt med gult och orange…
av Kjell Sundberg.
Även den gamle hade, som värmlänning gillat den här utställningen, liksom.

I sista minuten 1

Fram till den 31 augusti njöt jag av sommaren i stora djupa klunkar…
MEN

Plötsligt blir jag varse att alla sommarutställningar, som jag inte har bevistat på grund av det fina vädret, sjunger på sista versen.

Jag störtade iväg och och hann in genom dörren innan dom stängde:

FÖRST
Höganäs museums

HAV

Fram till 1990-talets början fanns en permanent sjöfarts- och fiskeavdelning här på Höganäs museum. Nu låter vi utställningen tillfälligt återkomma, utvidgad och uppdaterad Utställningen HAV kretsar kring tre teman
1. Hemmastrand – Hemmahamn
Till Havs
I stora salen visades många målningar av segelfartyg, varav de flesta var ”hemmabåtar”.
Många, de bästa! var av, som ovan, C.G.Wallin.
Ur boken Skutemålare:
Carl Georg Wallin (C.G. Wallin)
1893 – 1978

Född i Svanshall. Sjökapten och marinmålare. Uppväxt med en gammal sjömanssläkt i Jonstorps socken i Skåne kom han redan från barnaåren i kontakt med sjölivet. Fadern var befälhavare i barken Netten vilken försvann med man och allt 1893 i Nordatlanten. Några år därefter, 1904, avled modern och den blott 11-årige pojken omhändertogs av sin mormor. Efter avslutad skolgång började han 1908 till sjöss och fick till en början känna på livet i segelfartygen. I hans sjöfartsböcker hittar man honom som jungman i skonertskeppet Georg Nickolaus och barkskeppet Livingstone av Jonstorp. 1910 – 11 var han lättmatros i barken P Wikström Jr. Efter sjökaptensexamen 1914 arbetade han i olika rederier bl.a. Transatlantic och sedan många år i Transmarin där han blev befälhavare 1923. Intresset för att börja måla vaknade ombord i SS Inger där han var befälhavare 1935. Stewarden ombord målade landskap som hobby och då de hade en lång resa till Afrika köpte Wallin också en målarlåda i nästa hamn. Den första målningen såldes till en skeppshandlare i Las Palmas för 200 kronor. Sin debut gjorde han i början av 40-talet då Broströms rederierna utlyste en tävlan om en reklambild av skolfartyget Albatross. Han utgick som segrare i tävlingen där bl.a. G. Albe satt med i juryn. I samband med Albatross sjösättning anordnades en utställning i Göteborgs Handelstidnings lokaler. Denna kom att bli ett genombrott för den tidigare okände Wallin. Beställningarna strömmade in från olika håll i landet. Han blev nu också marinmålare på heltid. Många av dåtidens stora rederier beställde målningar av sina fartyg av honom men även utländska rederier, sjömansföreningar och förbund liksom privata köpare. Hans teckning av Cutty Sark, som sedan 1955 sitter på etiketten på whisky flaskorna med samma namn är säkert hans allra mest kända fartygs-avbildning.Till Broströms gjorde han många tavlor, omkring 50 stycken, varav en del reproducerades av rederiet och delades ut till agenter och anställda. Rederi Nordstjernan beställde ett 30-tal målningar av honom. Noggrannheten vid avbildningen av fartygen var inte alltid uppskattad. På Nordstjernan hade man invändningar mot att svetsfogarna syntes på en målning men Wallin var förvissad om att de skulle synas efter att studerat fartyget närmare. Wallin såg även på fartyget som f.d. yrkessjöman, vilket gjorde att både mönja och rost ibland kunde finnas med på tavlan. Efter att ha befarit olika hav kände han färgen på dem. Han utexperimenterade en särskild arbetsgång, målningarna utförde han på konstnärsduk vilken köptes i tiometersrullar. På den uppspända duken skissades fartyg och vågrytm upp med kol och krita. Därefter påbörjades en undermålning som utfördes i brun ockra. På detta vidtog det egentliga oljemåleriet där han använde sig av normala oljefärger. Han var mycket produktiv och har utfört omkring 700 målningar, varav 95% på namngivna fartyg. Ofta var det de stora fullriggarna han målade i många olika varianter. Utförde även marina kompositioner och gjorde under sista åren av sitt liv många marina blyertsteckningar. Han snidade även konstramar i teak, människor och djur samt tecknade karikatyrer. Han var initiativtagare till bildandet av sjöfartsmuseet i Svanshall grundat 1959 och inrymt i däckshuset till S/S Ribersborg. Han var bosatt i Svanshall där han också hade sin ateljé. Ofta kom kunderna på besök och gjorde beställningar. Som avkoppling ifrån målandet hade han segling och fritidsfiske. Många av hans tavlor har hamnat lite runt om i världen. Wallin har haft utställningar på Höganäs museum 1956 och på Sjöhistoriska museet i Stockholm 1969. Wallin blev verksam till sitt sista år då han avled 85 år gammal. Efter hans död ordnades en stor utställning på Höganäs museum 1983.

Fjärran länder – Fjärran stränder
Här visades bl.a. kuriosa som de vittfarande sjömännen tog med sig hem som souvenirer.

Utställningen visar en mycket viktig del i Kullabygdens historia, halvöns många olika anknytningar till havet och dess näringar HAV visar föremål från museets egna samlingar, inlånade föremål från Vikens sjöfartsmuseum och från privatpersoner

Vikens sjöfartsmuseum har vi ju varit på många gånger…