månadsarkiv: september 2010
Septembersten
Så här i månadens sista skälvande minuter får vi inte glömma bort att välja Månadens sten!
Drunt in der Lobau
Häromdagen fann jag den här papperslappen, där jag hade nedpräntat texten till Wienersången Drunt in der Lobau som alltsedan jag hörde den på Grammofontimmen givit mig ”ståpäls.”
Numera är vi ju så lyckligt lottade att det bara är att leta fram den på YouTube med självaste Richard Tauber.
Nach dem Ersten Weltkrieg wurde die Lobau als Naherholungsgebiet beliebt. Man konnte mit der (1922 eröffneten und 1970 eingestellten) Straßenbahnlinie 317 (Kagran–Groß-Enzersdorf) anreisen und hier ausgedehnte Wanderungen unternehmen und Badetage verbringen, ohne auf viele Menschen zu stoßen.
1926 schrieb Heinrich Strecker das bald populäre Wienerlied Drunt’ in der Lobau, das 1939, kurz nach Beginn des Zweiten Weltkriegs, Titelmelodie des Films Drunt’ in der Lobau hab’ ich ein Mädel geküsst (Regie: Hubert Marischka) wurde.
An Altarmen in der Lobau etablierte die Freikörperkultur(!), erlaubt oder nicht, in den 1920er-Jahren ihre bis heute bestehenden Treffpunkte.
Carl Butler
Under hösten kommer jag att successivt publicera favoriterna!
Höstans
den gamle skötte vegetationen. Särskilt angelägen var han att formklippa den från början lilla eken, som, när vi skaffade Friggeboden, med en hårsmån klarade sig från att bli undanröjd.
Skälderviken here I come…
TC var i Sibirien. Sune och Ingrid stod för arrangemanget.
Jämfört med ifjor hade vi inledningsvis bättre väder.
MEN
Visserligen blev det bad i Skälderviken även denna gång men stormen tidigare i veckan hade kastat upp en massa tång och vattentemperaturen var bara 14°C (=259° K)
Naturen är alltid spännande:
Van vid Öresunds sandstränder med på sin höjd blåmusslor tycker jag snäckstranden är exotisk!
Till Gunni
Gunni,
13/11 1933-14/8 2010
Malins mamma, Ebbas och Bettys mormor.
Vi träffades sent i livet, men hann ändå som ömsesidiga svärmödrar bli goda vänner.
Det finns ett hav,
som ingen ser
Det finns en grav,
där ingen dör
Det finns en sol,
som ej går ner
Det finns en strand
i varje själ
Bo Setterlind
Vi minns den ljuva tiden….
111
Min pappa Calle fyllde år den 23 september. Han skulle idag ha blivit 111 år.
Jag har ju tidigare berättat om hans intresse för konst.
Kunglig Danskvasen på bilden med måsen fick Per och jag i förlovningspresent 1955.
Jolo
Som framgår av LLL:4 Del 1 och Ida – dagens blogg var det med sorg i hjärtat som vi avstod från Jolos kåserier när vi ansåg oss föranlåtna att säga upp prenumerationen på Dagens Nyheter.
Nu har jag i högen med gamla tidningsurklipp hittat en av klenoderna. Jag minns hur jag och den gamle fullkomligt vred oss av skratt – liksom honom var Jolo pionjär i den nya mansrollen:
Så sakteliga… Europas ungtid:3
Nu när höstrusket kring oss står har jag återigen tagit tag i Europas ungtid och läst ytterligare ett kapitel:
De mörka seklen cirka 1050-700 f.Kr. sid 321- 394
Ja, när jag började på första avsnittet ”Vad vållade Mykenes fall?”, fick jag läsa om stora delar av det föregående kapitlet ” Den Mykenska kulturen”.
Det är det som är problemet med Sture Linnérs prosa. Den är så lättläst att man glider över texten utan att tillräckligt notera hur fylld av genomarbetade fakta den är.
Dipylonvasen, monumentalt minnesmärke över de döda på Kerameikos-gravplatsen utanför Dipylonporten i nordvästra Athen;
från mitten av 700-talet f. Kr.
Det är här han avslöjar sin väldiga beläsenhet. Han kan ju sin Ilead, Odyssé,Theogoni på sina fem fingrar och läser obehindrat antik grekiska. Men inte bara det, han har läst och citerar alla de senfödda diktare som hämtat inspiration i antiken ex:
vers hos Hesiodos apropå hans egen lager-
kransning hos muserna, denna vändning i portalen:
”Dock varför tala om mig? Till ädlare ämnen jag skrider.”
Ädlare ämnen – kunde han påstå när han sköljde
bort i de sex daktylernas fall sin personlighet, innan
lovsången öppnar det blå panoramat och visar för folket
Gudarnas liv i den höga Olympen, THEOGONIEN.
HJALMAR GULLBERG,
”TÄNKVÄRD ÅTMINSTONE”
DÖDSMASK OCH LUSTGÅRD,1952
På sidan 322 får vi en kort sammanfattning av vad som menas med de mörka seklen:
Kulturen och den materiella välfärden hängde samman med, ja, var beroende av handeln över haven. Mellan ca 1250 och 1150 f.Kr. bröt emellertid flera stater i östra Medelhavsområdet och Främre Orienten samman, bland dem hettiterriket. Egyptiska källor talar om anfallande ”sjöfolk”,en samlingsbenämning på grupper av varierande etnisk bakgrund men med liknande erfarenheter av handel och sjöfart som i detta maktpolitiska vacuum slagit sig samman och bildat piratband.