månadsarkiv: augusti 2010

Turist i Malmö:1

Publicerat av
Svara

I måndags hade jag ett viktig möte i Malmö kl 11.45. Jag förberedde min inställelse noga.
Man har ju läst om kollektivtrafikens tillkortakommanden både vinter och sommar, i kyla och värme, och problem vid Malmö C på grund av grävningen av den nya Citytunneln, varför jag tog det säkra för det osäkra och planerade min resa med buss och tåg med 1 1/2 tim marginal.

När jag väl äntrat tåget, ett ÖRESUNDståg!, passade jag på att unna mig lyxen av ett toalettbesök.
Jag noterade förtjust att det fanns pappershanddukar att torka sig med, jag gillar inte varmfläkten, det blir ju aldrig riktigt torrt…

Under resan började jag fundera:

Det är faktiskt minst sextio år sedan jag åkte TÅG sträckan Hälsingborg (som Helsingborg DÅ stavades) – Malmö – antagligen någon gång då vi åkte skolresa till teatern som ju var NY 1944 eller Malmö museum….
Sedan blev det ju vespa och sträckan Lund-Malmö.

Framme i Malmö i beräknad tid, nu kan jag ta det lugnt och turista….
Den där/här cykelparkeringen fanns inte senast jag var här…
Det blir ju rahäntare och rahäntare * för oss klimatsmarta…

På väg till vad som visade sig vara St. Petri kyrka såg jag ovanstående skulptur.
Framför kyrkan stod en transportbil,
och dessa väntande bärare.

De skulle hämta en flygel – men kyrkan öppnade inte förrän kl 10.00. Det var ca 10 min till dess så vi väntade lugnt.

MEN

Inte kom det någon och öppnade. Jag tittade då på veckoprogrammet för att se om det varit konsert i kyrkan på söndagkvällen (eftersom det skulle hämtas en flygel) :

och då kom förklaringen!=

Jag fann för gott att vandra vidare…

*Ur HD:
” — 1988 gav NST med gamle helsingborgaren Bertil Nilsson i spetsen ut ett trevligt häfte: ”Skånska Ord – uttryck, historier, talesätt”. Där finner man följande på sidan 49:
Rahänt — enkelt, praktiskt, lättvindigt. Exempel: ”vi lagar ente midda ida, vi tar nått rahänt.”
— Detta häfte är ett mycket trevligt litet uppslagsverk. Kanske lämpligt med en nyutgåva?
Vi lämnar tipset vidare till någon förläggare.”

Åter till vardagen

Publicerat av
9

Det har ju varit en exalterad period ända sedan midsommar. Vi har haft ett nästan FÖR fint sommarväder och festligheterna har avlöst varandra.
När jag sedan per den 1 augusti satt här alldeles ensam i det utlovade men ej förefinnandes regnet, rosorna hade blommat över och trots ivrig vattning det frösådda knappast funnit det mödan värt att växa, kände jag mig litet vemodig.
Jag tröstade mig med att jag sluppit klippa gräset …

MEN
Då fick jag ögonen på den här liljan, som jag glömt att jag planterat….
OCH
upptäckte att Fuchsian blommade om för fullt, även om den fått minimal skötsel
Fotot fick mig att inse att jag ju glömt bort MÅNADENS sten!
PUNKT 1: Korandet av julis sten
blir ju inte så lätt eftersom det bara inkommit 3 förslag varav ett är mitt eget.
OCH
Därfö väljer jag den stenen, nämligen den lila med vitt nätverk och midja kl 1/2 11

PUNKT 2: Presentation av augusti månads stenar:
De är alla stenar i vattenbrynet tagna vid en strandlöpning med efterföljande bad kl 1/2 5.
Augustisten 1
Augustisten 2
Augustisten 3
Augustisten 4

Hiroshima mon amour

Publicerat av
1
den gamle 2007-09-11 vid ett sällsamt besök i Lund framför ett av vår ungdoms vattenhål…

Som jag tidigare berättat var vi väldiga på biobesök åren 1956-60 i Lund :

Vi blev något av experter, såg i stort sett alla kobojsare som gavs på biograferna i Lund 1955-60. Det var en avkoppling från tentamensläsningen – Vi bestämde varje kväll att vi INTE skulle gå på bio… Sedan när klockan närmade sig 21.00 SPRANG vi in till sta´n. Det befrämjade om inte annat konditionen.
Sedan fick vi barn och skaffade TV!
De filmer vi sedan sett på biograf kan räknas på handens fingrar!

MEN

EN film, Hiroshima mon amour, såg bara jag.

Det måste ha varit i sommaren 1960. Den gamle var inkallad i Hässleholm och jag var kvar i Lund. Filmen hade ju väckt sensation i Cannes och även fått en Oscar så jag bestämde mig för att gå ensam.

OCH
Det ångrade jag inte!

Tvärtom blev det en av mina stora filmupplevelser, ett faktum som den gamle vid hemkomsten, och fram till sin död fick sig itutat…. Han såg den aldrig och jag har inte sett den sedan den gången
Det blev faktiskt ett skämt oss emellan – det var första och enda gången vi inte varit på bio tillsammans!

SÅ

När jag nu såg att de gav den på TV passade jag på.

Liksom när det gäller Salaire de la peur där jag skrev –

Om jag minns filmen som gastkramande är den ändå bättre nu!

-så håller det första intrycket och FÖRSTÄRKS av livserfarenheten.

Så här 50 år efteråt förstår jag varför jag blev så tagen av den här filmen!

Marguerite Duras hade jag då ännu inte stiftat bekantskap med. Hon blev bekant för mig först när jag läste hennes Älskaren (L´Amant) som ju kom ut på svenska först 1985.

Evigt spörsmål

Publicerat av
1
I avvaktan på svaret kan man alltid få tips av Goethe:

”Man soll alle Tage wenigstens ein kleines Lied hören, ein gutes Gedicht lesen, ein treffliches Gemälde sehen und, wenn es möglich zu machen wäre, einige vernünftige Worte sprechen.”
Johann Wolfgang von Goethe

Denna tavla av Jan Vermeer van Delft kan man beskåda på National Gallery i London

I vår moderna tid kan man ju tillägga ”ein treffliches Blogg lesen…)

Italien DÅ-galärslavar,pilgrimer, kurtisaner

Publicerat av
2

Vi har ju i sommar haft ett flertal stora sällskapsprojekt. Det strålande sommarvädret har ju också präglat aktiviteten, mer badande och vattnande än läsande….
MEN

Jag har avstått från de stora läsprojekten – småläser litet av det som tornat upp sig i – När jag får tid – hyllan

Därifrån har jag de sista veckorna njutit av att läsa Gunnar D Kumliens bok från 1975: ITALIEN DÅ. Den fanns i moster Ebbas kvarlåtenskap, och jag är övertygad om att hon fann den förtjusande.

Den är rikt illustrerad – så t.ex hittade jag en bild som föreställer mitt kära
Slaget vid Lepanto 1571
Bildtexten lyder:
Sjöslaget vid Lepanto 1571, då utanför Greklands kust den turkiska flottan slogs i spillror av de allierade spansk-italienska galärerna, var historiens största sjöslag med galärer. På den turkiska sidan var det nära trehundra galärer och 88 000 man och på den spanskitalienska sidan var det över tvåhundra galärer och 74 000 man. Men ingen vet hur många galärslavar som deltog eller hur många som brändes till död eller drunknade fastkedjade som de var vid sina roddbänkar. Bakom varje åra på bilden fanns det flera av dem, fastän bara de yttersta skymtar.

Kapitelrubrikerna beskriver innehållet:
I Härbärgena, vägarna, köket
II Sjöresorna och galärerna
III Rivieran, Capri, Sardinien
IV Läkemedlen och karantänerna
V Människorna
VI Inkvisition, präster och munkar
VII Judarna
VIII Turkar och saracenska sjörövare
IX Avrättningar och tortyr
X Kastratsångarna
XI Kurtisaner modeller och högmjölkande ammor

Gunnar Kumlien , som jag ju minns från Tv:s barndom som en alltid intressant utrikeskorrespondent i Rom, är märkvärdigt anonym på Google! Han har utöver denna skrivit flera böcker som är till salu på bokbörsen – men det finns ingen beskrivande artikel vare sig i Wikipeda, eller från någon tidningsartikel.

MEN
Han är underbart beläst på övriga europeers skriftliga vittnesmål om sina erfarenheter som pilgrimer, sjöfarande eller kulturturister i Italien sedan renässansen fram till 1975.
Teckningar av Hjalmar Mörner
Bildtext:
Den magnifika karnevalen i Rom självdog när påvarna förlorade sin världsliga makt och påven för något över ett århundrade sedan drog sig tillbaka som ”frivillig” fånge i Vatikanen. Men så länge den varade var den tillsammans med karnevalen i Venedig dragplåster för främmande besökare, som alla frapperades av dess frenetiska uppsluppenhet som aldrig slog över i fylleri och slagsmål. Här börjar karnevalen, man väljer masker och kostymer och lägger upp lager med urblåsta ägg, som fylldes med parfymerat vatten eller talkpuder för att användas som ammunition under de värsta karnevalsupptågen. Enligt alla ögonvittnen var romarna som besatta under karnevalen. Då slog man sig under ett par hektiska veckor verkligen lös och tävlade om vem som kunde hitta på de tokigaste upptågen. Det var dels improviserade, dels traditionella upptåg. En romersk furste utnämnde t.ex. sig själv till ” alla skomakares konung” och kommenderade en pluton skomakare med orkester. Sant´Angelofästet vid Tibern förvandlades till en vulkan av fyrverkeripjäser.

FFF:2

Publicerat av
4

Så var det dags igen!
För Farföräldrarnas Förträffliga Fasadmålare= FFF i.e.

Den vänstra vindskiveplåten målades 2005.
(I bakgrunden kan man notera pilens då fortfarande relativa livskraft!)
MEN
Nu var det dags att måla den högra…
Ett barnbarn i lämplig ålder och duglig för klättrande på stegar rekvirerades ännu en gång!
Levande kraft användes för att stabilisera stegen.
Det får göras ordentligt så det håller ett antal år…
Det blev levandes grant…
TACK!

Upplösning

Publicerat av
2

Jag har ju tidigare berättat om grundstötningen den 15 juli och det misslyckade räddningsförsöket 19 juli

Sedan utbröt ju vår festvecka i ett strålande väder. Baden voro många,vädret var strålande, vraket låg där det låg i stilla ro och blev en del av landskapet…

Dagen efter var vi fullt sysselsatta med att vinka farväl till våra frånåkare och tänkte inte på att vinden friskade i….

MEN
När den kvarvarande spillran måndagen den 26 juli 15.16 gick ner för att ta sig ett dopp, vad skådar vårt öga?
En lyftkran, vrakspillror på stranden….
…fullt med åskådare. De berättade att det blåst rejält under söndagen, och tydligen hade överdelen på den förliste lossnat och låg nu i strandkanten. Hur länge pråmen med lyftkranen varit där kunde ingen upplysa om.
16.10
satte vi oss att betrakta undsättningen.
Det hände inte mycket.
16.38
skymtade vid vattenytan resten av vraket. Då gick vi hem.

Utflykt till Kullaberg

Publicerat av
2
Stärkta av Möllelunchen fortsatte vi till Kullaberg. Vi åkte upp till Fyren.
OCH
När jag såg den här klippavsatsen mindes jag…
1956 på våren tror jag visst att det var…
Vi företog en vårutflykt från Lund tillsammans med paret Håkan Westesson och Marianne Hellberg. De hade fått låna en bil och Kullaberg var det mest exotiska resmålet som stod till buds.

Fram till maj 2005 var det den gamle som stod för fotograferandet