månadsarkiv: juli 2010

My early life :2

Publicerat av
1

My early life är skriven 1930. Då är WC 56 år och betraktas som slut som politiker!:

Ur Wikipeda:
Under 1930-talet befann sig Churchill ute i den politiska kylan, och han betraktades allmänt som förbrukad. Dessa sina ”wilderness years”, som han senare skulle benämna dem, gav honom bland annat tid att skriva en bok om första världskrigets historia, The Great War (1933-34), samt författa praktverket i fyra band om sin förfader John Churchill, den förste hertigen av Marlborough, berömd för segern i slaget vid Blenheim (därav namnet på släktgodset) 1704, Marlbourough:His Life and Times (1933-38).

Historieundervisningen i våra skolor är ju under all kritik. Även bland mina barnbarn, som alla är flitiga vakna elever och varav en del bevistar lärosäten belägna i landets högst rankade kommuner när det gäller betygsnivå, finns häpnadsväckande luckor, såsom total ignorans när det gäller ex Pontius Pilatus och även Gustav den II Adolf!

MEN

Om Winston Churchill anse de sig alla veta besked!
DOCK
har de ingen AAAning om att han var 65 år när nedanstående hände:

Efter att Storbritannien, som Polens försvarare, förklarat Tyskland krig kallade premiärminister Chamberlain tillbaka antinazisten Churchill till krigskabinettet, och han blev återigen utsedd till marinminister.

NU åter till hans berättelse i My early life som ju omfattar åren 1874-1908, och som även för mig tidigare har dolts i ett dimmigt töcken:

Efter äventyren i nuvarande Pakistan var det dags för ett nytt krig, denna gång i vad som idag är Sudan. Efter en hel del svårigheter lyckades han , tack vare att Lord Salisbury, som var premiärminister, läst hans bok ”Malakanderexpeditionen” och gillat den, få ett ”wild card” trots överbefälhavarens, sir Herbert Kitchener, tidigare motstånd till hans deltagande.
Många av yrkesmilitärerna var missnöjda med WC:s dubbla roll som militär och krigskorrespondent!

Ur Wikipeda: Winston Churchill was present at the battle and he rode with the 21st Lancers. He published an account in 1899 as ”The River War: An Account of the Reconquest of the Soudan”, which is the basis for this article. Present as a war correspondent for the Times was Col. Frank Rhodes, brother of Cecil, who was shot and severely wounded in the right arm. For his services during that battle he was restored to the army active list.

Efter att 1899 ha misslyckats med att komma in i parlamentet var det dags för ett ”riktigt” krig – nämligen det andra Boer-kriget.
WC blev erbjuden att vara Morning Posts krigskorrespondent och gav sig iväg från London med första bästa båt till Syd-Afrika: Dunottar Castle. På den fanns inte bara WC utan även den blivande överbefälhavaren (kriget hade ännu inte börjat) sir Redvers Buller och hela den enda dittills organiserade armekårsstaben
Jag läste om detta just som mitt modem slagit ut av åskan och jag gick här och slet mitt hår…

MEN
förstod att det var bagatellartat jämfört med:

” Vi måste nu tillbringa fjorton dagar fullständigt avskurna från det drama som uppfyllde våra tankar. Det var fjorton dagar under molnfri himmel och ett stilla hav, över vilket Kapångaren lugn och oberörd gled fram. Hon ökade inte ens farten över den vanliga.”

Väl framme tog sig WC snabbt till fronten, men blev snart tillfångatagen och satt i krigsfångeläger av boerna. Redan efter några veckor lyckades han rymma och hade en osedvanlig tur så att han tvärs genom boerland kunde ta sig till östkusten och portugisiskt område. Därifrån kunde han sedan telegrafera hem till London och Morning Posts läsekrets!

När han sedan återvände hem var det dags för nyval till parlamentet. Genom sina i pressen redogjorda lyckosamma krigserfarenheter hade han blivit en populär person – och blev denna gång invald.
Innan han tog säte i parlamentet åkte han emellertid på en bejublad föreläsningsturné, som inbringade honom, tillsammans med arvode från armén och Morning Post, tiotusen pund, en år 1900 ansenlig summa pengar. Han skickade pengarna till en vän till familjen, som förvaltade dem så att han under åtskilliga år hade sitt rikliga uppehälle!

Det 29de och sista kapitlet heter Underhuset och berättar om de första tal han höll där:
”På den tiden, ja under många år, var det omöjligt för mig att säga något (förutom en mening eller två som replik), om jag inte på förhand skrivit ned det och lärt mig det utantill.”

Avslutningsvis berättar han om hur The Secretary of State for the Colonies Joseph Chamberlain (Nevilles far) som inbjuden gäst för en grupp unga parlamentariker bl.a. WC säger:

”Ni ungdomar har mottagit mig kungligt, och till tack vill jag skänka er en oskattbar hemlighet. Tullar. Där har ni framtidens politik, den nära framtidens. Studera dem nog och lär er behärska dem, och ni kommer inte att ångra er gästfrihet mot mig.”
Han hade alldeles rätt. Snart uppstod beskattningsfrågor, som kom att bereda mig nya svårigheter och upptog mina tankar och krafter, åtminstone tills i september 1908, då jag gifte mig och sedan levde lycklig i alla mina dagar.

Jag undrar om den unga generationen är medveten om att Winston Churchill fick Nobelpriset i litteratur 1953?

Rapport följer!

My early life:1

Publicerat av
1

För en vecka sedan skrev jag:

Palmerna ge ingen skugga mer….
Det bästa man kan göra i denna värmen, är att reducera högarna med böcker ”som jag ska läsa när jag får tid”. Dels är jag intresserad av biografier, dels håller jag på att plocka ut böcker som kan vara lämpliga att presentera våra äldre tonåringar.
OCH
vad hittar jag väl där?

När jag sedan på insidan läste:

blev jag inspirerad för en omläsning!
Sedan pajade ju mitt modem
OCH
UTAN
internet fick jag ju god tid att göra detta!

Ja, OM – läsning trodde jag det var, men upptäcker att jag nog aldrig kom längre än till sid 100
(av 382)
Jag har ett tydligt minne av den sjuårige WC:s bristande förmåga att tillgodogöra sig den public schoolundervisning han utsattes för

MEN

Efter att ha genomlidit Harrow*, haft för dåliga vitsord för att glida in på den militära bana vid Sextionde jägarregementet som hans far Lord Randolph hade tänkt sig och krattat för, blev han ”bara” antagen som kavallerikadett vid Sandhurst. När han var färdig med denna utbildning brann han av önskan att komma till ”fronten”:

” Under det sista årtiondet av det viktorianska skedet hade imperiet njutit av en så lång period av nästan obruten fred, att medaljer och allt vad det representerade av erfarenhet och äventyr började bli utomordentligt sällsynta i den brittiska armén. Veteranerna från Krimkriget och det indiska upproret stod inte längre bland de aktiva i rullan. Knappt ett skott hade avlossats på allvar sedan dess, och när jag kom till Fjärde husarerna i januari 1895, kunde man i hela Hennes Majestäts krigsmakt knappast träffa på en kapten och så gott som aldrig en subaltern som någonsin sett ens det minsta lilla krig.”

WC i husaruniform 1895

Genom sin ihärdighet och goda förbindelser lyckades Winston (1874-1965) i tur och ordning med att komma till ”skarpt läge”:

– På Cuba 1895
– Malekander och Tirahexpeditionenerna (i nuvarande Pakistan) 1896
– Sudan 1898

Det var nog när dessa noggranna skildringar av fälttågen i Swatdalen– och Mohmandlandet norr om Peshawar startar på sidan 134 som jag gav upp! Då i slutet av 1950-talet var jag så trött på alla dessa krigsskildringar, främst på film som den gamle absolut måste se!
Dessutom var ju visserligen andra världskriget över – men Koreakriget 1950-53, Ungern – och Suezkrisen (samma vecka 1956!) och så småningom Kubakrisen gjorde att man inte på något sätt kunde blåsa faran över!

NU

blir jag fascinerad av att läsa hur samma områden FORTFARANDE, av samma skäl som för drygt 100 år sedan står i världspolitikens fokus.

För att inte tala om Sudan!

* Det fanns inträdesprov till Harrow. På den latinska skrivningen kunde WC inte svara på en enda fråga! Han skriver:

” Det var av dessa svaga tecken på lärdom som mr Welldon (Rektorn!) drog den slutsatsen, att jag var värdig att vinna inträde vid Harrow.—
—Till följd av hans beslut blev jag i sinom tid placerad i den tredje eller lägsta avdelningen av den fjärde eller lägsta klassen. Namnen på de nykomna pojkarna trycktes i skolkatalogen i alfabetisk ordning:och eftersom mitt regelrätta namn, Spencer-Churchill, började med ”S”, vann jag ingen ytterligare fördel av alfabetet än av dess användning vid skrivningen. I själva verket fanns det bara två under mig i hela skolan;och dessa två försvann ledsamt nog genast på grund av sjukdom eller annan anledning.
Vid upprop i Harrow går det olika till mot i Eton. I Eton står gossarna i en klunga och lyfter sina hattar, när deras namn ropas upp. I Harrow tågar de förbi en lärare på skolgården och svarar en och en. Min plats blev därför uppenbarad i sin nästan stötande anspråkslöshet. Det var 1887. Lord Randolph Churchill hade helt nyligen trätt tillbaka från sin anställning som ledare av underhuset och finansminister, och han spelade fortfarande en framträdande roll i politiken. Följaktligen brukade stora skaror besökande av båda könen vänta på skoltrappan för att se mig marschera förbi; och jag hörde ofta den vanvördiga anmärkningen: ”Nej, men han är ju sist av alla.”

Icke desto mindre : På Wikipeda har han hamnat främst av alla:

Notable alumni:


The original Old Schools, as they were in 1615

Harrow has many notable alumni, who are known as Old Harrovians, including seven former Prime Ministers, among them Winston Churchill and Robert Peel (the creator of the modern Police Force and founder of the Conservative Party), and the firstPrime Minister of India, Jawaharlal Nehru. In addition, nineteen Old Harrovians have been awarded the Victoria Cross.[8]

The school has educated two monarchs: King Hussein of Jordan and his cousin, Faisal II, the last King of Iraq,

Läs den spännande fotsättningen!

Försmäktelsen över!

Publicerat av
3
Jag förstår Pippi Långstrump!

Sedan 01.16 den 13(!) juli har jag varit utkopplad – bortåskad från internet!

MEN

Ett nytt fräscht modem har nu anlänt på posten och jag skyndar mig att hålla er uppdaterade:
I morse när jag tog mig en joggingtur längs stranden såg jag något underligt, som vid närmare beskådan visade sig vara en havererad motorbåt. Väl hemma läser jag i lokalblaskan HD:

Sex räddades när båt sjönk

Stopp!

Publicerat av
3
Redan innan min resa till 125-årsfesten började jag bekymra mig för avrinningen i tvättstugan.Visserligen kunde jag ta till vara sköljvattnet och hälla ut i trädgården i den värmetorka vi råkat ut för.
MEN
Jag har ju annat att göra än att syssla med bevattning. Jag ringde SYDspol.
Vi har under vårt fyrtioåriga boende i huset utnyttjat detta utomordentlig hjälporgan två gånger:

– dels 1995, men då gällde det avloppet från köket
– dels 9/1 2009 – och då med SAMMA problem som nu.

Jag tyckte det var underligt att det slammat igen så snart efter förra gången
OCH
Det visade sig att det inte var på vår sida som felet låg utan på kommunens mark.
Jag ringer dem!

Den förtjänstfulle Sydspolmannen försvann en lång stund in i sin bil. När han kom ut igen visade det sig att han avtalat så att HAN å kommunens vägnar tog sig an stoppet! *

I hålet ovan var det alldeles torrt…
liksom till en början under detta lock
MEN

efter åtskilligt spolande började en trög illaluktande gegga sakta glida fram ur jordens innandöme – för att till slut bli ett porlande klart litet bäcksprång!
Å inte kostade insatsen mig något!
* Det är skönt att uppleva pragmatiska lösningar, så fjärran från all byråkrati!

Hot stones

Publicerat av
4

Det är knappt att man tyar blogga i den här värmen… Vi är ändå gynnade här vid kusten – vi svingar oss bara upp till 28° mot Hästvedas 34,5° – den högsta julitemperaturen i Sverige sedan 1994.

MEN
Det är hög tid att proklamera den vinnande junistenen :

Jag presenterade hela åtta stenar, så trots ovanligt många röstande var det ingen sten som fick mer än två röster.
Blogger H. H. skrev …

Nr 1, den sten som vågat sig längst ut mot det stora djupet. Hjältemod måste premieras

På grund av att H.H. var först och skrev den mest poetiska motiveringen, kombinerat med att det ser svalt och härligt ut därute – lägger jag min UTSLAGsröst på nr ETT som därmed blir vinnande!
Lifvet går vidare:
För att inte anstränga er alltför mycket får ni julikandidaterna på EN bild=12 st
(enbart stenar i helfigur räknas)
De är alla stenar som under en följd av år tagits hem för dekoration i trädgården.
(används som tyngder för att rädda tidningar och dukar från flykt)

Modeparad

Publicerat av
1

För många av de yngre deltagarna var lördagskvällens galamiddag på Haga första besöket i den ”stora världen”. Här avslutas reportageserien med en modekavalkad:

Denna outfit får mig att tänka på Balenciaga
medan yngre systern går i en något stramare stil…
Årets bomullsvita passade ju vädret perfekt!
medan Ellen valde litet mera retro…

Nu laddar vi om för nästa evenmang – som dock är mera badortspräglat och därför kräver en annan klädstil:

Se Födelsedagsbarnen 15 och 16 !

Slottsweekend:2 Mingeleftermiddag

Publicerat av
3
Det är mycket med logistiken….

13-16 var det meningen, jag citerar inbjudan, att vi skulle syssla med
”glada lekar och dopp i Mälaren vid tjänlig väderlek”.
Och det var det ju dvs ”tjänlig väderlek”!
För somliga var det första slottsbesöket någonsin…
Trevligt att återse gamla bekanta
MEN
Matchen Argentina – Tyskland som slutade 4-0 till Tyskland ingick också i underhållningen