Det ena musikkaféet leder till det andra! När jag ”hamnade” på det första blev jag bordsgranne med 90-årigt par från Helsingborg.De hade tipsats om Musikkafeet via gemensamma körkontakter. Mannen har på grund av sin goda sångröst varit stöttepelare i många körer.

Jag pratade ju om den gamle och hans röst.

De visade sig vara gamla Helsingborgare – hennes släkt hade tunnbinderi i Möllevångsgatan, granne till min morfars släkts slöjdaffär… De gifte sig 1946 och bor fortfarande kvar i den villa som de några år senare flyttade in i uppe vid tennisbanorna i Pålsjö! Jag fotograferade som vanligt och hon bad om kopior (de har inte internet). Vi kom överens om att de kunde överräckas när makens kör Delfinerna skulle sjunga i Viken på Café Ida den 31 maj!

Första gången vi möttes SATT vi ned. När vi nu möttes igen slogs jag av hennes längd:
Hon är 1.73! I hennes årskull ansenligt!

Här lyssnar min nyfunna vän Karin till Delfinerna som sjöng en repertoar i Sommarens och Kärlekens tecken; bland annat Den första gång jag såg dig och Visa vid vindens ängar
Jag träffade flera gamla bekanta. De kommer att redovisas senare.

MEN

Den mest sensationella var att jag träffade på en skolkamrat som jag inte mött sedan 1948!
Här har vi Tage Kollbergs åk 6 på St Jörgensskolan.
Vår klass vann brännbollsturneringen för Flickor åk 6 det året!
Jag står längst ut till vänster i min Montydress och min återfunna klasskamrat är nr fyra från vänster.
Så här ser Kerstin Bökberg längst till höger ut i dag!
Fast nu heter hon Killman till efternamn.