månadsarkiv: juni 2010

Stenigt värre!

Publicerat av
4
Junisten 3 är den större som skarven sitter på
(Nr 1 och 2 publicerades den 20 juni)
Nu när marken hon gläds och fortplantningen frodas även bland djuren är det svårt att fokusera på STEN. Men det finns gott om dem om man tittar efter.
De olika strandavsnitten har helt olika karaktär – vid Grå läge finns t.ex. en myckenhet stora flintastenar:
Junisten 4
Junisten 5
Junisten 6
Junisten 7
En del litet ”tråkiga” stenar förhöjer sig med ”scarves”
Junisten 8
Andra åter gör en samhällelig insats…
(Om man klickar på bilden så ser man kanske litet tydligare)

Nu har ni ju fått åtskilligt att välja emellan.
Ni får därför en hel vecka på er att rösta: Deadline den 7/7 kl 12.00

Redan de gamla grekerna…

Publicerat av
Svara
Ja, vad hade de för sig EGENTLIGEN?

Min djupdykning i det grekiska med Sture Linnér som ciceron har ju fått mig nyfiken.
I mitt tuttifruttiläsande , jag citerar:

Så, inräknat en deckare av Håkan Nesser läser jag just nu parallellt och snuttavis 8 böcker….,

har jag äntligen avslutat bok nr 2. Detta trots att jag ju stuckit emellan med Wolf of the Plains…

Jag skrev om bl.a. Eva Carin Gerös bok:

De är sådana framställningar som man läser i mindre portioner, utmärkt som insomningsläsande efter en eftermiddag med trädgårdsskötsel.

Boken har 329 sidor.
Sid 45-119 handlar om SPRÅKET, alfabet, uttal, accenter,formlära, verbböjning, syntax, semantik och stilistik.
Jag har ju i yrket skaffat mig ett ganska stort grekiskt ordförråd men resultatet är inte ens:
”I am still confused but on a higher level”.
I varje fall inte HÖGRE insikter, snarare BÄTTRE!

Det är avsnittet KULTUREN med avsnitt som Begrepp, färgbeteckningar (som är helt annorlunda än vår regnbåge!) ,Hästar, kraft och börd etc. som ger mig ökande förståelse för det antika grekiska samhället och deras syn på verkligheten.
Ett exempel på resonemangen kan man ta del av i senaste numret av tidskriften Axess där Gerö under rubriken Marmor och kött diskuterar de gamla grekernas syn på homosexualitet..

När det gäller själva språket kommer jag att återvända till den som uppslagsverk.

Badstarter

Publicerat av
Svara

Vi 2000-talsmänniskor är verkligen priviligierade.
När jag blickar tillbaka på vårt liv tillsammans så har jag foton, dia och sedan 2005 1000-tals digitalbilder:
den gamle och jag följde reprisen på Hedebyborna på TV.

Karolina som sörjer sin Joakim har bara några få föremål att materialisera sin saknad och längtan gentemot….

Nu när jag söker i forna blogginlägg hittar jag episoder jag glömt. Fram till november 2007 hade jag dessutom inte förstånd att reducera mina bilder när jag la´ut dem på bloggen – men det är jag glad för nu!

Se t.ex Badstart 2007 som tydligen det året skedde den 10 juni.

2009 dröjde det till den 28 juni:
och det blev inte så många dopp för den gamle…

Wolf of the Plains

Publicerat av
1

Jag har nu läst den första av Igguldens fem böcker om Djingis Khan (1162-1227) och Mongolväldet.

Vid Djingis död var mongolernas rike dubbelt så stort som romarriket under Trajanus (när det var som störst) och knappt dubbelt så stort som Alexander den stores rike (även om Alexander krävde mycket mindre tid för sina erövringar). Under Kublai skulle det bli dubbelt så stort som under Djingis.

Jag var ju både 2008 och 2009 litet nedlåtande inför denna grabbiga litteratur, men kände mig trots allt hedrad av att ha fått böckerna som gåva (efter begravningen!) av en av sönerna.
Tillfälligt trött på finlitteraturen ville jag ge dem en chans.

OCH

Jag återupplever min barn- och ungdoms äventyrsböcker med kvalitet: Walter Scott, Alexander Dumas d.ä. och indianböckerna av James Fennimore Cooper och Karl May!
Iggulden låter en inte slappna av en minut. Det är faror, umbäranden, krig och förräderi sida upp och sida ner.

Det är mycket skickligt framställt.
Iggulden har tydligen studerat levnadsförutsättningar och traditioner i dagens Mongoliet på ort och ställe och skildringen förefaller väldigt autentisk.
Man tror på att denne pojke, övergiven och förskjuten av sin stam efter mordet på fadern, tillsammans med mor och syskon lämnad att dö i vildmarken, har egenskaper som gör honom skickad att successivt ena och leda alla mongoler och lägga under sig Asien och Europa fram till Donau!

Vi möter Temujin , som han egentligen hette, som 12-åring, och hade jag inte vetat att han skulle överleva till vuxenålder hade jag slutat läsa ganska snart!

Istället läser jag och läser och har avverkat 565 tättskrivna sidor på mindre än en vecka trots att jag samtidigt följt åtskilliga matcher i FotbollsVM och varit flitig med trädgårdens skötsel!

Slutbetyg: Lysande!

Det var en gång en musiker

Publicerat av
2

För ett år sedan gladde jag mig åt att efter detta fynd få sitta i sommarkvällen och stilla njuta av av Sven Olof Sandbergs repertoar exekverad av den gamle

MEN

Möjligheten blev ju abrupt avbruten…

Så häromdagen dyker detta, försättsbladlösa häfte upp:

JUST den sången var den första den gamle sjöng för mig – och då jag samtidigt insåg vilken underbar sångröst han hade. Vi hade redan blivit ett par – och jag undertecknat en skriftlig försäkran –
när han plötsligt en dag stämmer upp den – jag tror vi var på väg till dans på Akademiska föreningen:
—
I åtta timmar spela han om livets väl och ve
men se´n, ja se´n
han tog fiolen gick och sa´:
Förlåt jag går, jag har ett litet rendezvous.
—
Den finns inte inspelad på svenska på YouTube så ni får hålla till godo med den tyska, (ursprungliga) versionen

Här är vi i Dansens virvlar på AF

Jag vänder blad och hittar även texten till Tangokavaljeren – ytterligare en av den gamles, (liksom SOS´s) glansnummer!

Den finns bara i en inspelning med Björn Ulveus – som sjunger den alldeles för raskt!

Ulla Billquist har det rätta trettiotalstempot!
ELLER
Ännu bättre!

Das Lesen XI

Publicerat av
1

Jag erinrar om ”Stilla dagar i Viken” juli 2008, där jag förundrade mig över den valda semesterlitteraturen.
Omtänksamt blev jag, när begravningsgästerna skingrades i augusti 2009, som tröst i änkeensamheten, förärad avbildade bok tillsammans med andra delen i Conn Igguldens serie The Great Conqueror.

Jag gjorde ett försök i höstas men fann att Lars Gustavssons Meditationer då passade mig bättre.

MEN
När jag nu avverkat vårens samtliga projekt har jag tagit tag i förströelseläsandet på nytt
OCH
Det är väldigt spännande!

Följ den spännande fortsättningen!