Nu har snart all strandis smält så det blir meningsfullt att identifiera nya kandidater till Månadens sten. Den översta tycks mig likna en fågel…
Kanske en valross?Marsstenar
2
Kanske en valross?månadsarkiv: mars 2010
Kanske en valross?Brandskyddskontroll
Ingenting är längre som förut….
Alltsedan vi flyttade in i huset 1971 har vi ju haft regelbundna besök av sotare, senast mars 2006.
Då konstaterades att vi ju nu, när oljepannan var bortkopplad, inte behövde så mycket sotning.
den gamle var ju väldigt fäst vid sina kaminer och sin ved
MEN
Sedan hans bortgång den 2 juli 2009 har jag tänt sammanlagt 7 brasor i våra
3 (tre!) kaminer.
Så kom då en trevlig sotare på angiven tid. Denna gång var det emellertid inte sotning, utan brandskyddskontroll. Han klättrade upp och fotograferade våra rökkanaler. Så gott det nu gick – det mesta hade rostat fast så det var svårt att komma åt.
Inomhus var det inte mycket bättre . Visst har vi vetat, och klagat på, att spisarna i vilka kaminerna är infogade är dåligt konstruerade, svårt att få drag, svårt att komma åt.
MEN
Det känns ju litet snöpligt att vi eldat i 40 år utan att behöva åtgärda dessa fel !
Med den nya lagen från 2004 krävs en översyn vart 8de år.
Jag fick ett protokoll som påminner om det man får vid bilbeiktningen:
Godkänt med anmärkning.
Det är tydligen svårt att komma åt att sota – det krävs rensluckor;
Så har det ju varit i 40 år – frågan är hur dyrt de blir att installera –
det kanske är sluteldat….???
Se äfven
Men vi fick oss en trevlig diskussion om cylinderhattar….
Vårmat
Nu går åter stenbiten till i Öresund.
Dags att ta fram mitt exemplar av föregångaren till Rutiga kokboken Den godaste maten. som såg dagens ljus redan 1953!
Det enda recept som jag numera använder där är nämligen det på Inkokt stenbit – som ej står att finna i några moderna kokböcker eller receptsamlingar.
Lämplig mat en fredag i fastan….Vårskådning
Ännu en gång var vi tappra fem (dock inte samma) som trotsade de obönhörligt isande vårvindarna och begav oss ut för att räkna in vårfåglar. Eric E. var dagen till ära skrudad i en elegant vinröd stickad mössa.
Det var väl att han kom, med sin fina kamera med teleobjektiv ,så att jag kan illustrera en del av våra iakttagelser.
MEN
Vi hade en del trafikhinder att forcera…
Vi hade en del trafikhinder att forcera…
Även om ”Vårvindar friska” inte leker precis så kunde vi både höra och se lärkor,
observera och fotografera rikligt med tofsvipor, glada, knipor, gravänder, storspov och strandskator
Denna och bilden på tofsvipan har jag ”lånat” från Erics blogg –
klicka ovan för att se mer av hans bilder och bruksanvisning till strandskatecollaget!
Vad som göms i snö….
Denna bild är från den 9 mars då jag för första gången i år CYKLADE till vår närbutik UP-hallen.
Även om det är segt – vi har fortfarande flera minusgrader nattetid – så börjar det ändå lacka mot våren. Vägarna, även de mindre cykeldito, är isfria så det har blivit dags att ta fram cykeln. När jag ,vid min andra provianteringsfärd, handlade så mycket att jag behövde utnyttja även cykelväskorna…
SÅ
Mirabile dictu
hittade jag däri den andra kikaren!
Mirabile dictu
hittade jag däri den andra kikaren!
Jag har sedan i höstas saknat den gamles – men var osäker på om jag inte i samband med begravningsbesöken hade skänkt bort den….
Dessutom fann jag en skiftnyckel i en annan ficka – något den gamle tydligen förtänksamt utrustat mig med….
Den kom väl till pass när jag ledde cykeln förbi en snödriva på en skogsväg – och hoppsan hade framhjulet trillat av….
Så i går-
vid ännu en cykeltur
såg jag det slutliga beviset på att våren verkligen är på väg!
vid ännu en cykeltur
såg jag det slutliga beviset på att våren verkligen är på väg!Nu äntligen!
Sex månader efter att den sattes på akutlistan har jag nu läst ut Gregorius!
Visst är den bra…
Jag gjorde rätt som FÖRST läste Dr Glas.
Dels för att unna mig den läsupplevelsen och dels för att rätt kunna uppskatta Bengt Ohlssons verk.
BO har ju utgått från samma händelser, men helt ur ”offrets” pastor Gregorius perspektiv.
Det är mycket välgjort – mycket trovärdigt skildrat:
Samma händelseförlopp men med helt andra upplevelser. En helt annan personlighet med helt skilt betraktelsesätt och känslomässiga behov.
Pastor G. uppfattar jag helt och hållet som en ”1800-talsmänniska”.
Pastor G. uppfattar jag helt och hållet som en ”1800-talsmänniska”.
MEN
Just därför har jag svårt att bli berörd. Både den kulturella och personliga bakgrunden är så långt ifrån mig själv och min livshistoria man kan komma!
NU
Medan vi väntar på våren hoppas jag kunna avverka ännu en ”gammal slamkrypare..”:
Redan den 14 januari 2008 (Sic!) skriver jag:
Jag tänker ge mig i kast med Sture Linnérs Europas ungtid som samlat damm på skrivbordet i snart sex år.
Det är en dubbel tegelsten 622 sidor.
Recensionen, en understreckare i SvD inleddes så här:
”Ett ämne som ofta diskuterades i det tidiga 1900-talets folkrörelse gällde livets mening. Vad är lycka? Vad menas med ett gott liv? – det är frågor som återkommer i protokoll från nykterhetsloger, studiecirklar och fackföreningar.
I godtemplarlogen Skärgårdsvblomman, i Holmsund utanför Umeå, anordnades på 20-talet en omröstning om ”Är livet värt att leva?”, en fråga som majoriteten besvarade med nej. Protokollet rapporterar ”fann mötet att livet inte är värt att leva”.
Denna fråga ställdes upprepade gånger inte bara i Skörgårdsblomman utan även i andra loger och föreningar. Det vanligaste svaret är emellertid inte nej utan ” diskussionen får utgöra svar på frågan”
Det är kanske omfånget som avskräckt, men egentligen inte. Jag är ju väldigt intresserad av särskilt urgammal historia och Sture Linnérs berättarskap – det är nog snarare så att jag inte ”unnat” mig att försjunka i facklitteratur…
MEN
Nu när jag äntligen avverkat Gregorius kan jag vältra mig!
Nu när jag äntligen avverkat Gregorius kan jag vältra mig!
På Krapperup
Sedan åtskilliga år har den gamle och jag bevistat Krapperupsstiftelsens marsföreläsningar.
Föreläsningar på Borgen:
Marssöndagar kl 14.00. Entré 50 kr
Kaffe serveras i pausen.
I år var programmet:
7 mars:
Kristina Jennbert: Grottorna på Kullaberg. Mellan istid och nutid, mellan humaniora och naturvetenskap.
Karin Gustavsson: En ärans och lärdomens man. Bror Emil Hildebrand och Krapperup
Tyvärr sammanföll det ju med firandet av sonens 48-årsdag
MEN igår var det dags:
En talrik och förväntansfull skara hade infunnit sig.
En talrik och förväntansfull skara hade infunnit sig.14 mars:
Peter Ullgren: Frimurarna på Krapperup. Carl Christopher och Nils Christoffer Gyllenstierna.
Peter Ullgren är historiker från från Lund och ”arbetar för närvarande med en bok om det svenska frimureriets historia.” Han berättade att han till hösten kommer att ge ut en bok om sina rön.
Vi fick höra ett intressant föredrag som det svenska frimureriet som i år firar sitt 275 – årsjubileum. Han gick särskilt in på de båda Gyllenstiernor och herrar till Krapperup som varit frimurare:
Carl Christoffer Gyllenstierna som blev invigd i logen Kristianstad 1779 . Han hade blivit inspirerad av sin kusin Gustav Adolf Reuterholm
OCHNils Christoffer G. som i mitten på 1800-talet blev upptagen i St Andreasorden ”Den kubiska stenen”
Därefter var det filmvisning:Filmer från 1930-40-talens Krapperup sammanställda av förvaltare Linus Hasselberg.
Bl. a. fanns bilder från inspelningen av Livet på Landet med Edvard Persson
And Time that gave doth now his gift confound.
Just som jag kommit hem från fredagens besök vid en disig strand
med denna bild i kameran:
med denna bild i kameran:
där ju saknas LJUDET från bränningen med rasslet från ”the pebbles”MÖTS jag
då jag går in på Minervas blogg
av Shakespeares sonnet nr 60!
How appropriate:
Like as the waves make towards the pebbled shore,
So do our minutes hasten to their end;
So do our minutes hasten to their end;
Each changing place with that which goes before,
In sequent toil all forwards do contend.
Nativity, once in the main of light,
Crawls to maturity, wherewith being crown’d,
Crooked elipses ’gainst his glory fight,
And Time that gave doth now his gift confound.
Time doth transfix the flourish set on youth
And delves the parallels in beauty’s brow,
Feeds on the rarities of nature’s truth,
And nothing stands but for his scythe to mow:
And yet to times in hope my verse shall stand,
Praising thy worth, despite his cruel hand.
Som våg mot strandens stenar slå
vårt livs minuter ila mot sitt slut
i ständig ström de tränga häftigt på
och maka undan dem som gå förut
Födelsens stjärna i sin fulla sfär
till mognad hunnen når sitt krön och dör,
krokeggad skugga på dess ljuskrets tär,
och Tiden själv sin gåva grymt förstör.
Så mejar Tiden vårens blomsterfång,
i unga pannor ristar han sitt spår,
förstör det liv som spirar blott en gång,
och intet upprätt för hans lie står.
Och ändå skall min dikt stå orörd kvar
och vittna om hur värd dess pris du var
Översättning: Erik Blomberg
Trädgårdsskötsel
Jag har funnit för gott att ta fram krattan
Så här ser det verkligen INTE ut i rabatterna nu! Bilden är från 2009.UTAN
så här:
Visserligen är blomstringen blygsam jämfört med ifjor
MEN
Prydligheten är överväldigande !
Så här såg det nämligen ut den 16 mars 2009 – här gör jag vid för att stenläggaren inte skall skada mina rosor!
I brist på blomster kan man njuta av snösmältningens skönhet….
så här:
Visserligen är blomstringen blygsam jämfört med ifjorMEN
Prydligheten är överväldigande !
Så här såg det nämligen ut den 16 mars 2009 – här gör jag vid för att stenläggaren inte skall skada mina rosor!
I brist på blomster kan man njuta av snösmältningens skönhet….Utestängda
Onsdagens veteranorientering skulle egentligen försiggå i Hjärnarp.MEN
Den rikliga snön i den ”riktiga” skogen innebar att vi fick förlägga ännu ett pass i Pålsjö skog.
Terrängen där är ju välkänd för denna bloggs läsare,
så jag publicerar i stället bilder från samkvämsmyset
EFTERÅT
Den rikliga snön i den ”riktiga” skogen innebar att vi fick förlägga ännu ett pass i Pålsjö skog.
Terrängen där är ju välkänd för denna bloggs läsare,
så jag publicerar i stället bilder från samkvämsmyset
EFTERÅT
