I föregångarens kvarter…För att samla energi till dagens andra museibesök passade vi på att göra bekantskap med det libanesiska köket.
Restaurang Underbar hade underbar och riklig mat!
När det handlar om dessert gäller det att ta det säkra före det osäkra!
Vi samlades – om än icke i gryningen så dock – strax före öppningsdags för Medelhavsmuseet i Stockholm. Vi hade ett digert program som kommer att skildras i tre avsnitt.
I pappa Calles tradition koncentrerade vi oss på det forntida Egypten och grekiska vaser – med en sväng in i guldrummet.
De grekiska myterna är oss ej heller främmande – vilket vi hade glädje av när det gällde dekorationerna på vaserna.
Bilden har jag tagit själv – på armlängds avstånd, därav profilen – framifrån blir man litet ”skev…
Inspirerad av Erics tuffa mössa, och efter leverans av stickbeskrivningen, har jag nu börjat egen produktion.
Just som jag håller på med Europas ungtid hittar jag mitt pocketexemplar av vidstående bok. Jag minns läsupplevelsen som lätt och uppfriskande och tänker att den passar som måltidslitteratur.
Det är 87 sidor ganska gles text indelat i 19 kapitel. De första 6 handlar om läsandet, resten om skrivandet och då i synnerhet Olof Lagercrantz´(OL).
Jag susar genom sidorna.
Det första som slår mig är parallellen till Sture Linnérs (SL) kapitel i Ungtiden om Ikaros flykt:
Här har vi verkligen två äldre bildade herrar!
De finner en fröjd och nödvändighet i att illustrera sina upplevelser och synpunker genom att hänvisa till sin kanon.
För att förmedla detta tar jag mig före, att som med SL, lista de omnämnda referenserna och jag blir själv förvånad över resultatet. Utan att man tycker att det belastar har OL lyckats, på de 88 sidorna, klämma in 60 stycken författare och 21 övriga (typ Beethoven och Delacroix)
Här följer de 60 (i den ordning de uppträder och i det skick de presenteras)
Joseph Conrad 11
Marcel Proust
James Joyce
Dickens
Leo Tolstoj
Strindberg 21
Italo Calvino
Melville
Gunnar Ekelöf 10
Henry James
Samuel Johnsson
Tove Jansson
Ezra Pound
Pär Lagerkvist
Bellman
Charles Darwin
Linné
Karin Boye
Raymond Chandler
Stig Dagerman
Horace Engdahl
Artur Lundkvist
Samuel Pepys
Runeberg
Hjalmar Gullberg
Nils Ferlin
Rabbe Enckell
Gunnar Björling
Oskar Parland
Carl Jonas Love Almqvist
Tegnér
Atterbom
Stagnelius
TS Eliot
A.E. Hansson
Dante 4
Byron
Goethe 4
Heine
Izak Walton
Ivar Lo-Johansson
Fröding
Agnes von krusenstierna
Shakespeare
John Keats
Hagar Olsson
Edith Södergran
Erik Gustaf Geijer
Homeros
Werner Aspenström
Samuel Beckett
Herman Hesse
Samuel Butler
Yeats
Lars Ahlin
Schiller
Erik Lindegren 13
Harald Forss
Lars Forsell
De namn som är med kursiv är nämnda mer än en gång, de med fetstil 4 eller fler.
Det är intressant hur jag kan jämföra dessa hårddata med mitt intuitiva minne:
– Jag blev själv förbluffad över att denna namesdropping EJ belastar texten
– Jag skulle ej kunna ange att Strindberg blev nämnd SÅ många gånger
– Det som jag MEST har reflekterat över när det gäller EGET läsande framöver är Joseph Conrad. Han dominerar i innehållet mer än Strindberg – dels för att han nämns först – dels för att han återkommer spritt över boken
– till skillnad från Erik Lindegren som dyker upp först i kapitel 18 som handlar om författares skrivkramp.
1.Jag har skapat en ny etikett: Omläsning
2.Jag har fått tips till min egen länge utlovade, ännu ej levererade kanon
3. Jag måste läsa mer av Joseph Conrad (har läst Lord Jim men EJ Mörkrets hjärta…)
MEN
Efterskrift: Den här typen av inlägg brukar jag skriva i förväg, denna gång den 24 mars. Två dagar senare läser jag i SvD att SL är död.
Vårtecknen står som spön i backen. Nu är det ju ljust när jag stiger upp och går ut för att hämta tidningen och möts av den härliga ”muzaken” från alla fåglarna med koltrasten i spetsen. Vid strandpromenaden ropar strandskatorna sitt ”kubik, kubik”, skrattmåarna har fått sin svarta luva och gravänderna har intagit scenen:
När det väl kommer igång hinner man ju knappt med…
Här en bild från den 16/8 med änglatrumpeten mellan pelargonen och tomatplantor.
Jag är nu ivrigt sysselsatt med att förbereda mina vinterförvarade växter för sommartillvaron.
Eftersom vintern har varit så kall har jag måst ha alla krukplanterade ”balkongväxter” inomhus. Det så kallade ”lekrummet”, som har en perfekt temperatur på ca 10° och österfönster, har varit belamrat.
Den änglatrumpet jag köpte våren 2009 blev ju föga tillsedd på grund av att sommaren ju präglades av bortgång, begravning och gravsättning.
I oktobers sista skälvande minut blev den ju månadens växt!
Nu när jag plckar fram den för omvårdnad inför utesäsongen är den om möjligt ännu mera skabbig – det finns bara en liten krans med blad högst upp. Den får stå med fikusen i köket fär vitalisering..
…och jag som trodde den var färdig för komposten!
Made my week!I dessa tider då de flesta orienteringstävlingar ställs in på grund av kvarliggande snömassor
kan vi veteraner ändå glädja oss åt att våra arrangörer enligt Cajsa Warg ”tager vad som hafves”.
31 stycken ivriga mötte upp i Örkelljunga. Parkeringplatserna frmför klubbstugan tog slut!
och vägvalen var tydliga:
Stockholm eller Hässleholm?
I lördags var vi välkomna till Musikkafé med Old Singers. Min änkegranne Märta Braun är medlem av denna illustra kör och hade tipsat mig. Det hela tilldrog sig i Kyrkstugan *kl 15.00.
* Samma lokal där vi hade begravningskaffet.
Körledaren Leif Ahlberg släppte verkligen loss – sig själv, kören och publiken!* Richard Tauber är ju den som ska ska sjunga wienerische Werke
ABER
Det är ju dåligt ljud så här får ni ett alternativ
Läs mer om Richard Tauber här!
Bilden från Bandyfinalen 21/3 i Uppsala
I brist på vårblommor får man njuta av den rödflammande kornellen!
och vad hittar man väl där?
Väl nere på stranden finner jag en ny skylt uppsatt av Länsstyrelsen om att det skulle växa Martorn här – 
Det blir att hålla utkik under ”högsommaren”.
När jag nu äntligen unnat mig att angripa den för snart åtta år sedan inköpta Europas ungtid av Sture Linnér, så visar det sig att den innehåller MYCKET mer än förväntat. Det är bara fyra dagar sedan jag började läsa och jag har redan tillgodogjort mig 200 av drygt 600 sidor.
Det som fick mig att köpa boken var understreckaren i SvD där den anmäldes. Jag mindes mest den dråpliga historien om omröstningen i godtemplarlogen Skärgårdsblomman. Däremot hade jag slarvat över resten av Ronny Ambjörnssons beskrivning: ”ungtiden” skulle handla om vår västerländska kulturs gryning med start med sumererna och den första skriften
Med start på sidan 100 och i en dityramb betitlad Ikaros flykt på sidorna 178-199 utbrister han i en hänförd kavalkad med hänvisningar (i den ordning de göres) till
Sofokles, Euripides, Kallimachos, Horatius, Vergilius, Goethe, Byron, Baudelaire, Stefan Zweig, Rainer Maria Rilke, Erik Lindegren, James Joyce, Stefan George, Artur Lundkvist, Arthur Rimbaud, André Gide, W.H. Auden, Gunnar Ekelöf, Anders Palm, Johannes Edfelt, Peter Weiss, Kellgren, Thorild, Fröding, Viljo Kajava, Verner Aspenström och Åke Hodell!
Först får man dock en noggrann genomgång av de arkeologiska fynden och dess tolkning
avseende
Främre Orienten:
Förhistorik tid
Sumererna
Akkaderna
Sumerisk renässans
Babylonierna
Assyrierna
Det nybabyloniska eller kaldeiska väldet
Mesopotamierna i modern litteratur och konst. Europeérnas syn på Orienten.
Han går särskilt in på skrivkonstens tillblivelse och Gilgamesheposet.
Han fortsätter:
Myter om Kretas storhetstid
Minoerna
Minoisk konst
Tidigkykladisk konst
Ikaros flykt.
