Tsunami hit och tsunami hit…
2005
Även vi som stannade hemma fick vår beskärda del:

Här är direkt återgivning av mina dagboksanteckningar:
Lördagen 8 januari SMHI har varnat för storm. Det är dags för vår löprunda – så vi skyndar oss att springa på Svedberga på förmiddagen. Det tar i framåt eftermiddagen.
kl 16.00 börjar huset gunga. Redan då har en del av den nyinsatta vassen på gaveln lossnat, så Per ringer och bokar in sig för reparation hos vår taktäckare Wiberg.
Vi går en runda kring huset för att säkra ev. kringflygande föremål.
Efter en god middag ( Biff Stroganoff) flämtar det till – sedan strömavbrott i 2 1/2 timme. Det går att elda i matsalsspisen – mysigt läsande till stearinljus –
Vi dricker konjak. och följer stormens härjningar via batteridriven radio.
Ca 21.00 börjar den värsta vindstyrkan avta.
Vi går och lägger oss.
Söndagen 9 jan Gunilla stiger upp först. När jag ska hämta tidningen passar jag på att gå runt gaveln, vadar där i flera dm tjockt vasslager och runt hörnet upptäcker jag att en stor del av vasstaket ramlat ner.

Annars så är det, annars så är det ållrajt!

Vi kontaktar åter Leif Wiberg. Han och sonen Mikael kommer och spikar på masonit som skall skydda så att det inte regnar in medan vi väntar på reparation. Jag ringer IF, men där är alla
linjer upptagna till långt fram på eftermiddagen. Men det går ju att maila:

Vi har förgäves försökt komma fram per telefon. www.if.se är oåtkomlig. När vi nu återfått strömmen anmäler vi istället så här!
Vårt halmtak har, efter stormen, 34 sekm i Helsingborg den 8/1 2005,
dråsat ner på en 2-3 m lång sträcka.

Tisdag 11 jan Expedition till det MÖRKA Småland
Vi startade i gryningen.
Stormens härjningar skymtade i lövskogen.
På E4 i höjd med Eket tilltagande stormfällen.
I höjd med Örkelljunga fungerade mobilen för endast nödsamtal.
Fler och fler skogsområden blev mer och mer härjade, för att på sina ställen, ssk åsavsnitt, vara helt härjade.Ibland låg granarna i rad som rotvältor, ibland plockepinn med knäckta stammar i växlande höjd 2-4 m upp.
I höjd med Markaryd observerade vi att fabrikerna längs E4 uppenbarligen hade ström och mobilen började åter fungera! Allt oftare låg det avsågade stammar som tecken på hindrad framfart.

Vi har ju följt stormens härjningar på internet, Sydkrafts och Ljungby kommuns hemsida.
På den senare stod att de upprättat akutcentraler runt om i kommunen bl.a. vid affären i Hamneda (de lär få tillbaka ström först den 23/1).

Väl framme träffade vi några fullkomligt utmattade, närmast gråtfärdiga, hemvärnsmän. Vid fråga vart man skulle vända sig om ett träd fallit över huset, krossat tak och/eller fönsterrutor var de helt ointresserade när de förstod att det gällde ett fritidshus. Det varnade oss för att överhuvudtaget åka dit och titta efter.

Framme i Hå var vi tacksamma för att Thore Ohlsson (TO) på Orrviken haft ner skogen i tid under ordnade former!

Om inte , hade vi inte kunnat komma fram överhuvudtaget.

TO har för virkestransporterna låtit anlägga en väg med avlastningsluckor. Ca 200 m från brevlådan låg en tall över vägen, så vi fick parkera bilen i en sådan. Vi gick längs vägen, men framme i ”kröken” låg alla kvarvarande granar från Rolands skog i en enda hams!
Vi retirerade och åt litet av den medhavda massäcken. Vädret var ju (utvalt) tjänligt för en utflykt!

Efter moget övervägande beslöt vi att trots allt ta med de medförda frysboxarna vid ”attacken”.
De höga granarna längs gränsmuren och de 25-åriga som Per och Karl planterade såg vi var fallna, men vi siktade in oss på björkebacken. För att komma dit behövde vi bara forcera 2 fallna knäckta stammar och kunde sedan gå ända fram till ledningsgatan. Där slank vi mellan 2 stora granar som fallit parallellt.

Alla granar över 10 m hade fallit. Dessutom en hel del lövträd: linden, en ek…

Ledningsstolpen där markledningen går in i huset var tvärs av.

Både elledningarna (blankledningen) och teleledningen var inhamsad bland trädstammar av varierande tjocklek.
Inte bara vår lilla elledning var helt raserad, utan även den isolerade 50 kV – ledningen över Anders Karlssons gamla hygge. Det kommer att dröja innan ”de rett ut att”

Alla träden hade missat boningshuset och ladan – en tre meters lucka hade skonats runt om. T.o.m. TV-antennen satt kvar.
Vi gick in i huset. Där var 7° (= yttertemperaturen)
Vi fyllde frysboxarna, stängde av strömmen till frysen.
Vi hade fått råd om vattenledningen – Per hade en 2 l-dunk med T-sprit varav vi hällde 1/2 l i varje vattenlås.
Därefter släpade vi oss tillbaka – det var ganska svårt att identifiera var vi tagit oss igenom.
När vi så pustar ut med lunch nr 2 kommer först en bil med 2 man som parkerar och vandrar neråt Ängatorpet.
Sedan Roland, också ffg ute för att inspektera förödelsen.. Deras ladugårdstak hade ju lossnat – Svea var evakuerad till Ljungby.

Nu var kl 14.00 och vi kände oss pigga nog att utforska hur det såg ut neråt Ängatorpet.
Efter ca 600 m där vägen kantades av avskurna stammar var det totalstopp.
En minst 10 m hög bråte med 1/2m tjocka stammar, som dråsat ner för höjden på sydsidan, spärrade vägen. Av Anders Karlsson, som också dök upp, fick vi reda på att bakom virkeshögen fanns en inneboende på Ängatorpet som ännu efter 3 dygn inte hade kunnat ta sig ut trots att 4 man med hjullastare jobbat intensivt..

Anders Karlsson sa´uppgivet:”Så är man bara markägare, inte skogsägare längre…” Som vi konstaterat tidigare har han dock reservaggregat till sina djur.

Vad vi förstod på Anders hade TO varit uppe redan på måndagen.

Det tog sex månader innan vi fick ström till någon reda …
För att inte tala om fast telefon.
Sedan passade man ju på att omintetgöra användningen av det enda som inte stormen tog.
Ja, egentligen blev det aldrig mera sig likt!

Men det var roligt så länge det varade!