månadsarkiv: december 2009

Ett annat liv

Publicerat av
Svara

Jag hade ju planerat det så väl!

Men för att travestera en gammal Lundahistoria:

När vi hadde ädid så tya vi inte att resa oss.
MEN
När vi liafullt reste oss kunne vi inte gau förbi de´goa goa sillabored”

Ja, jag har ännu inte läst ut Gregorius
FÖR

Jag har läst:

Lars Gustafsons Meditationer
Hjalmar Söderberg Dr Glas
Alex Schulmans Skynda att älska
Yrsa Stenius Lögnens olidliga lätthet ( legat på nattduksbordet 3-4 år!)
Rowena Farre Seal morning (den hade jag å andra sidan planerat läsa Vt-09)
Lars Kepler Hypnotisören
SÅ
När jag gav mig ut på min Stockholmsresa i slutet av november stoppade jag pliktskyldigast ner Gregorius i handbagaget….
MEN
Efter att mest surfat på X2000 på väg upp råkade jag på väg till Moderna museet och Salvador Dali gå in på Pressbyrån och kunde inte motstå en pocketversion av PO Enquists Ett annat liv.
Jag slog upp den, och var fängslad.

Den är helt enkelt SÅ BRA.
Visserligen fick jag avbryta för att hinna med Hypnotisören till den åttonde december…
MEN NU har jag läst ut den.

Första delen: Oskuld sid 5-131

Vi är ju jämngamla PO och jag. Visserligen slapp jag att via modersmjölken präglas av herrnhutismen ,men min mormorsfar var ”gammalläsare”, de gick inte i kyrkan utan hade bönemöten hemma på torpet.
Den litteratur som finns kvar efter Johannes är utöver biblar, psalmböcker och fulltecknade almanackor just Sions sånger och liknande:

Här ett exempel
Han var alltid mycket noga med att katalogisera…

Visserligen dog Johannes 1943, och min mormor, hans dotter, var ju, kanske som reaktion på hans djupa religiositet och alla barndomens påtvingade bönemöten, ateist till döddagar, men genom att jag större delen av 40-talet tillbringade mina sommarlov på torpet, känns ju ändå PO:s minnen från barndomens värld väldigt bekanta.

Andra delen: En starkt upplyst plats sid 131-355

Återigen: Liksom PO kom jag ung till akademin från en familj utan studietradition och fann mig tillrätta som fisken i vattnet. Dessutom minns jag att när den gamle och jag i begynnelsen uppmärksammade hans litterära framgångar, den gamle visste berätta att han var idrottsstjärna, hade vunnit höjdhoppet på Skolungdomens, där ju den gamle också var framgångsrik.

Särskilt roande tycker jag ss 135 -41 är. PO råkar genom en slump bli inackorderad i samma familj som Lars Gustafsson , vars pentalogi 1971-78 jag läste med glödande kinder strax de kom ut.

Det är intressant att följa hans reportage om Münchenolympiaden och naturligtvis hans stora framgångar som dramaförfattare
MEN
Plötsligt kommer något nytt:

Tredje delen: In i mörkret sid 387-529

Jag visste genom recensioner och andra omnämnande – och även hans egna texter i del 1-2 – att han blev alkoholist och att det skulle handla om kampen mot spriten
MEN
På sidan 450 – ja, hans berättargrepp blir hur gastkramande och spännande som helst – jag ska inte försöka beskriva : LÄS!

Kullkastad agenda

Publicerat av
2
Igår skulle jag skriva julkort.
MEN

När jag vaknade hade det snöat och temperaturen sjunkit från +1 till -6° under natten.

Så först blev det till att skotta, ta in krukor och tömma vattentunnor.
Sedan fick jag kärt adventsbesök.
Men det är en dag i morgon också!
På mejlen hade jag fått påhälsning från en stjärngosse:

VVV:2=Verkligt värdefull Vaccination

Publicerat av
1

Äntligen var det dags för oss 70+ att erbjudas vaccination mot svininfluensan. Vi strömmade till i stora skaror. Jag hade tagit med mig både sudoku och bok, men ordningsmannen (den unge i gul väst – som visade sig vara elektriker!) tillhöll oss att stå snällt i kö och vänta.
Väl inne hos syster visade sig denna vara en gammal bekant från barnkliniken – vi jobbade ihop redan på Banckska sjukhusets tid, tidigt sjuttiotal!
Det erbjöds BÅDE vaccination mot svininfluensan OCH den gamla säsongsinfluensan. Jag tackade och tog emot – det blev två sprutor.
Jag hade noggrant läst igenom Råd och anvisningar, där det poängterades önskvärdheten av att ha kortärmad blus. Efter visst bryderi hade jag lyckats iföra mig en sådan!

Klimatsmart

Publicerat av
Svara

Årets julstädning liknar inte de föregående. I år skall jag ju inte ha några större kalas, utan passar i stället på att

– sortera
– välja ut
– slänga.

Nu äntligen har jag tid att rensa i alla högar med ”saker som är bra att ha”.
En del ÄR faktiskt SSÄBAH, annat kan ju slängas direkt – som t.ex. den gamles favorit- arbetskläder – en del redan använda av Morbror Gottfrid som dog 1976.

Jag kommer inte att behöva köpa några julklappar – det finns åtskilligt från 60-och 70-tal som blir utmärkta presenter.

SÅ
Häromdagen hittade jag några tusen exemplar av det här flygbladet
Som synes gör det reklam för en konstutställning på Vikingsbergs konstmuseum
10 juni-28 augusti 1955.
Detta år avhölls i Helsingborg Svenska slöjdföreningens uppföljare av den banbrytande Stockholmsutställningen 1930, nämligen H55!
Det var ju 10 år efter kriget och det satsades stort:


Helsingborg bjöd nationella och internationella företag, formgivare och arkitekter att visa bland annat bostäder, ett antal idéutställningar och en mönstring av produkter från industrier som arbetade med profilerad design. Deltagare var, förutom Sverige, bl. a. Danmark, England, Finland, Frankrike, Japan, Schweiz och Västtyskland.

Alla lokala firmor försökte ju komma med, så t.ex stadens ledande bokhandel Killbergs. De lyckades hyra en kiosk precis framför scenen, där varje kväll en lysande kavalkad av uppträden på internationell nivå gick av stapeln.

Min morbror Rulle såg till att jag blev en av två kioskbiträden!
1955 var jag 20 år och nyförlovad

Genom kioskens läge kunde jag på arbetstid ta del av framträdanden av Lulu Ziegler, Svend Asmussen, ( Swedanes var ännu ej bildat, men Ulrik Neuman och AliceBabs hade egna shower) Zarah Leander Gösta Bernard – ja ALLA skandinaviska stjärnor och en hel del europeiska och amerikanska var DÄR!
Under framträdandena var det ju knappt några kunder….

Hans Alfredsson hade komponerat festivallåten Sundets pärla som i pauserna spelades i högtalarna.
Hasse och Tage hade ju ännu inte träffats, men i ett sommarprogram minns jag att Tage retsamt spelade låten – Hasse var inte särskilt stolt över alstret.
(Jag sökte förgäves på Youtube. – Hm, jag undrar om inte vi har en gammal 33-varvare –
hur gör man nu när man spelar in?)
MEN
Tillbaka till flygbladet:
Min moster Ebba tjänstgjorde på Isacssons boktryckeri som tryckt det. Min morbror Rulle var ansvarig för Killbergs konstutställningar.
En uppgift för kioskbiträdena var att till kunderna sprida information om denna konstutställning. Vi försågs med vad som måste ha varit en miljon blad, delade ut och delade ut – men till hösten återstod fortfarande säkert en meter makulatur.
På den tiden kastades inte papper, baksidan var ju blank och utmärkt för anteckningar.

Nu 54 år senare hittar jag således åtskilliga 100 som är kvar.
Räcker min tid ut!


Decembershopping 1

Publicerat av
1

den gamle menade, (som ett led i HIP), att man skulle vänta till efter jul när man planerade inköp av kapitalvaror.

MEN

Mina högt älskade digitalkameror har lidit av diverse krämpor de sista månaderna och jag vågar inte riskera att stå där utan att kunna fånga julens skälvande ögonblick. Efter att ha konsulterat släktens experter har jag slutligen bestämt mig: Panasonic DMC Lx3

Så jag rusade i går morse ut i trädgården och fotade en het kandidat till Månadens växt för december.
Den har ju flera gånger tidigare skildrats i denna blogg.

Från sin från början tynande tillvaro –

har den ju vuxit till sig rejält:

Jag behöver vare sig köpa julgran eller hyacinter…..

ej heller en blomma att ha med sig vid adventsbesök!
MEN
Det gäller att skynda sig. När koltrastarna har ätit upp alla rönnbär, Pyracanthabär och oxeldito så rensar de även Ilexbusken. Till julafton brukar det vara renrakat.
Men om jag redan nu sätter fram fågelfröcylindern?

Apropos klimatmötet

Publicerat av
Svara


Vi med förkrigskvalitet, dvs födda före 1939, står litet vid sidan om och skakar på huvudet. Vi har ju de sista trettio åren lidit en hel del smälek för vår inpräntade sparsamhet, som jag ju betitlat HIP (=Håll I Pengarna).

Dessutom hade mina föräldrar synnerligen dålig ekonomi efter krigsslutet 1945. På den tiden var det ju inga fria skolböcker utan man fick för egna medel införskaffa de läroböcker som krävdes. Jag har ju tidigare berättat om hur i vissa ämnen som litteraturhistoria,matematik och historia man fortfarande använde samma lärobok som när min farbror Hugo född 1901 gick på läroverket, varför dessa letades fram ur gömmorna. (Här kastades intet)

Lexika var särskilt dyra. När jag 1948 gick i tredje klass på realskolan fick vi s.k. lexikonskrivningar i engelska, dvs det var tillåtet att ha ett lexikon med. Jag skulle översätta något som inbegrep ordet vilken. Det FANNS inte. Jag gick fram till den lärare som var vakthavande. Även han gick bet! Jag fick låna ett i all hast framkallat annat exemplar.
När jag sedermera i lugn och ro kunde bläddra i mitt, hvisade det sig att vilken befanns som hvilken…. (Stavningsreformen var 1906)

I mina strävanden att bringa reda i våra bokhögar hittar jag nu ett exemplar av Allmänna Historien från 1920. Jag var litet konfunderad, det kan inte vara Hugos…
Så kom jag på: Det är Moster Ebbas!
Dessutom behandlar den ingående MEDELtiden, som vi läste mycket kursivt – våra mera detaljerade studier började med Gustav Vasa och Martin Luther . I Allmän Historia läste vi mycket om greker och romare, men hastade snabbt förbi ”folkvandringstiden” , snuddade vid Karl Martell, Karl den store för att på nytt ta sats 1066.
Nu till associationen till Klimatmötet:

Som alltid: Klicka för förstoring
Nota bene Världskriget här är Första världskriget. (1914-18)

Intressant nog fick man inte bara lära sig sparsamhet med jordens resurser utan även en förståelse för vad som hände på Balkan 1990-95:

Arborism – än en gång.

Publicerat av
Svara

Vårt försök att rädda pilen visade sig ej vara helt framgångsrikt. I augusti konstaterade jag när jag skulle rensa kring foten att, inte bara fanns det torra missprydande grenar i toppen, utan den var rutten vid foten, stora sjok med bark lossnade.

Hitkallad expertis konstaterade att, för att eliminera risken att den föll i en nordväst och nådde huset med oöverskådliga skador som följd, det var bäst att kapa toppen radikalt,

MEN
Jag tycker stammen är så vacker – så jag vill inte mista den helt.

De startade i gryningen:

och med gemensamma krafter
kapades gren efter gren.
Nu har jag en ”ruin” till.

Breven som skakade salongerna

Publicerat av
Svara

Jag ligger ju, efter denna hektiska höst, efter med mina understreckare.
Nästan varje gång jag nappar tag i en oläst kulturbilaga hittar jag intressanta essäer –
som denna från den 17 augusti 2009:

Det är aningen svårt att föreställa sig en gråtande Jean-Jacques Rousseau sittande i den likaledes tårögde David Humes knä. Icke desto mindre föll de bägge upplysningsmännen en gång i varandras armar under stort hulkande och snyftande. Det skedde vid ett osedvanligt känsloladdat möte i London 1766, efter det att Rousseau grundligt skällt ut sin skotske vän.

David Hume

Jag är glad att jag tagit del av Bryan Magees bok och TV-program om de stora filosoferna så jag kan förstå vad dispyten handlade om….