månadsarkiv: september 2009

Lervik

Publicerat av
3

I ett förtjusande väder begav sig fågelskådargänget efter meditationen vid Barkåkra kyrka (se 090909) till Lervik.

Damerna var mest på konversationshumör
när de inte löste intellektuella problem
medan herrarna var mera seriösa
Vi mötte en man med en retriever vid namn Bella, som samlade skräp. Han var jägare och hade jakträtten på stranden.
Det blev litet fågelskådande också….
Dagens fågel var myrspoven (Limosa lapponica)


Tillägg (se kommentarer):

In 2007, it was shown to undertake the longest non-stop flight of any bird. Using satellite tracking, birds in New Zealand were tagged and tracked to the Yellow Sea in China. According to Dr. Clive Minton (Australasian Wader Studies Group) ”The distance between these two locations is 9,575 kilometres (5,950 mi), but the actual track flown by the bird was 11,026 kilometres (6,851 mi). This is the longest known non-stop flight of any bird. The flight took approximately nine days. At least three other Bar-tailed Godwits also appear to have reached the Yellow Sea after non-stop flights from New Zealand.”

Upphämtning

Publicerat av
Svara

När vi ifjor var på Tomarps kungsgård fick jag nedanstående kommentar:

en djefla man skrev … Den där triangeln Åstorp–Klippan–Östra Ljungby utforskade vi aldrig under våra orienteringsresor.

Så när han nu ändå kostat på sig resan till ”lilla mamma” tog vi tillfället i akt.
Det visade sig att just den 5 september var det VERNISSAGE!
ur HD:
I helgen öppnade Tomarps Kungsgård en minnesutställning med målningar av arkitekten Sölve Olsson (1929-2008) och hans fru, Åstorpsbördiga skulptören Ingegerd Lundahl Olsson (1926-2004).
Läs mera
utställningen presenterades av Cecilia Nelson som bland annat påvisade hur Sölve Olsson arbetat med föremål som han omarrangerat i olika kombinationer och belysningar.

En tavla jag tyckte mycket om var den här:

Men egentligen tyckte jag allra bäst om hustruns lågmälda skulpturer….

I Vargadalen

Publicerat av
1

I lördags gästades jag av yngste sonen. Trots vädret ville han bevista orienteringstävlingen i Vargadalen.

Och visst hänger man med….


Fast inte kunde jag mäta mig med honom i proffsighet.

Det tilltagande regnandet tillsammans med blåst i den kuperade, steniga terrängen gjorde uppgiften till en riktig utmaning.

Till flydda tider …

Publicerat av
1

Nu när jag är ensam kvar blir det för mycket med två fastigheter. Det är dags att ta farväl till vårt släkttorp. Desto kärare är alla foton som förevigat alla lyckliga stunder där.
den gamle menade att han dött redan på 80-talet om vi inte haft denna oas att dra oss tillbaka på när vi i 50-60-årsåldern var som mest i selen!Under fyrtiotalet tillbringade jag och min syster Mona större delen av våra somrar där. Det har varit en bra livserfarenhet att lära sig leva utan elektricitet och rinnande vatten….

Jag gissar att bilden ovan är från 1947. Jag är ju storasyster och till vänster på bilden. Vi deltog glatt i höskörden. På granngården hade husbonden dött, så den sköttes av de tre sönerna 20, 16 och 10 år gamla. Ett år minns jag att en släkting kom över från USA för att hjälpa dem. Då var det exotiskt att jag kunde prata litet engelska….

Mitt nya liv:1

Publicerat av
6

Sommaren verkar definitivt på upphällningen – de sista dagarna har det blåst och regnat.
Därför var det trevligt att jag blivit inspirerad av min änkegranne Märta Braun att bli abonnent på lilla torsdagsserien.

Jag infann mig i god tid. Röda lampan lyste – ja till och med två!

Min mamma och faster Stina hade på 40 och 50 -talet ett abonnemang. När en av dem var förhindrade hände det att jag fick rycka in. Det blev också en hel del konsertbesök när vår son Gustav var violinelev på 70-talet. Men när vi sedan började med orienteringen har all överbliven kraft efter barnuppfostran och yrkesarbete ägnats den verksamheten!

Det var härligt att återuppta denna vana! Jämfört med tidigare var det festligt med fullsatt salong och moderna grepp på uppförandet. Bland annat fick vi en livfull och 20 minuter lång introduktion av chefsdirigenten Andrew Manze till Berlioz Symphonie fantastique som sedan framfördes med entusiastisk bravur.

Middagsgäst

Publicerat av
Svara
Dags för broccolipaj! Det finns också fortfarande Laxpaté kvar från gravölet.
Vi tog chansen, medan den finns, att sitta ute.
Lisa berättar att hon i höst skall börja läsa ryska och Kultur-och idéhistoria.
Samtalet gled snabbt in på lifvets mening…

Vilket för mig in på ett bloggutkast som förbereddes 2007 men som aldrig publicerades:
Jag är nu redo att ge mig i kast med © Sture Linnérs 622 sidiga:

Recensionen, när det begav sig 2002, i SvD inleddes så här:

”Ett ämne som ofta diskuterades i det tidiga 1900-talets folkrörelse gällde livets mening. Vad är lycka? Vad menas med ett gott liv? – det är frågor som återkommer i protokoll från nykterhetsloger, studiecirklar och fackföreningar. I godtemplarlogen Skärgårdsblomman, i Holmsund utanför Umeå, anordnades på 20-talet en omröstning om ”Är livet värt att leva?”, en fråga som majoriteten besvarade med nej. Protokollet rapporterar ”fann mötet att livet inte är värt att leva”.

Denna fråga ställdes upprepade gånger inte bara i Skärgårdsblomman utan även i andra loger och föreningar. Det vanligaste svaret är emellertid inte nej utan ”diskussionen får utgöra svar på frågan”


Ännu har jag inte blivit färdig att läsa Sture Linnérs bok. Kanske dags nu?