Nu är dom här IGEN
– osså saknar vi Farfar förstås.
Vi väljer idag att illustrera honom i egenskap av FARFAR genom två bilder från sommaren 2005
Juli månad är vår mesta födelsedagsmånad – inte mindre än 5/25 skall uppvaktas. Om vi tar perioden 26/6-1/8 blir det 8, dvs nära en tredjedel av samtliga 25.
Min kära syster, på bilden ovan 2 år,Det var längesen hon var ”lillasyster”, utan är alltid att lita på i krissituationer – här är hon i Viken och frostar av frysen för den stackars benbrutna guldbröllopsbruden.
Denna kvartett har haft många underbara stunder tillsammans. Vi önskar födelsedagsbarnet ännu många lyckliga år i kretsen med make, barn och barnbarn – och syrran!
Bilden från utflykten till Grevie backar 6/6-2009
Nu när den gamle har färdats till de sälla jaktmarkerna är det en tröst att han lämnat en del efter sig :
Sönerna på vandring på Skåneleden
25 år senare : Utövande support till den nyblivna änkan…..
Egentligen gillar jag inte att titta på tennis – det är FÖÖR spännande. Nu tänkte jag att det inte skulle vara så gastkramande – hur det än gick så skulle ju en svensk vinna. Ställningen ovan var ju lovande – jag höll ju trots allt på Robin Söderling…
MEN
Plötsligt står det 5-5 i tiebreak i andra set.
Jag får en flash back från 1974:
Samtidigt som min mor ligger för döden på sjukhuset spelar Björn Borg semifinal i Franska öppna mästerskapen (som han två dagar senare vann).
Björn Borgs matcher var ju alltid oliiidligt spännande. På den tiden spelade man bäst av fem set och Björn brukade förlora de två första….
Ex:
Borgs mest heroiska insats i Wimbledon blev 1980 års final mot den nye amerikanske storspelaren och rivalen om ”tennistronen”, John McEnroe. Baslinjespelaren Borg försökte inledningsvis spela attackspel framme vid nät. Han förlorade dock det första setet snabbt med 1-6. Långsamt men metodiskt ”segade” sig Borg in i matchen, allteftersom han successivt återgick till för honom typiskt baslinjespel och lyckades mycket knappt ta det andra setet (7-5). Borg tog sedan också det tredje setet (6-3). I det fjärde setet hade Borg två matchbollar vid ställningen 5-4, men McEnroe lyckades med briljanta passeringar utjämna. De två spelarna följdes sedan åt till 6-6 i setet, varefter tiebreak spelades. I detta långa, gastkramande game hade Borg ytterligare fem matchbollar som han inte lyckades förvalta. Till slut lyckades McEnroe vinna gamet med 18-16, och därmed utjämna till 2-2 i set. I den nu uppkomna situationen uppvisade Borg prov på sin mentala styrka, genom att i det jämna femte setet utmanövrera McEnroe och slutligen vinna med 8-6. Under hela det sista setet förlorade Borg bara sammanlagt tre bollar i sina egna servegame. Genom segern blev Borg den förste manlige spelaren som sedan 1922, då systemet med Challenge Round avskaffades, lyckats vinna Wimbledontiteln fem år i följd. Matchen har av kommentatorer betecknats som en av Wimbledonhistoriens absolut främsta.
Hur det gick i Båstad?
Se
Barnbarnet Edvin, här med farfar och kusinerna på stranden juli 2006, ringde och meddelade att han blivit antagen på läkarlinjen i Uppsala.
den gamle på sin mottagning 1971 undersökandes sonen Gustav.
Denna bild illustrerar hur denne son tillsammans med sina barn och sagde Edvin regisserar en inspelning av Odyssevs irrfärder. Edvin i rollen av PolyfemosJag måste ju nu mera intensivt och målmedvetet sortera bland alla ”saker som är bra att ha” som ligger i korgar och lådor belamrande två skrivbord och en bänk.
I den första jag tar fram för sortering hittar jag den här planschen 34×24 cm:
På baksidan står:Stilla dagar vid havet.
Rubriken på mitt inlägg på bloggen den tredje juli löd: Underbara dagar….
Sant är att vi, trots info om motsatsen från SMHI har samma underbara väder.
Det positiva resultatet för mig är att det på morgonen inte är några människor att tala om på stranden.
Det gula är en brännmanet.Om det var folktomt på stranden var det desto livligare trafik på sundet – Grand Princess sågs stäva söderut.
Vår kära Greklandsresenär påstår sig därstädes ha skådat vad hon beskriver som
”den här mannen var bland det vackraste jag någonsin har sett”.
Blåögt my foot.
Mina kandidater:
Senast jag gjorde en seriös planering för mitt läsande var den tjugonde februari.
Sedan dess har jag lyckats avverka Alex Hollinghursts roman, men skändligen misslyckats att ta tag i Umberto Ecos: Om skönhet.
På grund av att min svärdotter skall resa till den grekiska övärlden
har jag ur bokhyllornas djup i gengäld hämtat fram Göran Schildts: I Odysseus kölvatten.
Det är Delfinbok nr 154 à 5:50 från 1965. Boken gavs ursprungligen ut 1951 på W&W.
”Det var inte förrän 1957 som Per Gedin, då förlagsredaktör på Bonniers, slogs av tanken att man också borde kunna publicera lågprisutgåvor i pocket av tidigare inbundna originaltitlar. Han startade serierna Aldus och Delfin och började – bland annat i sin Den nya boken, 1966 – argumentera för en definition så konstruerad att ”populärlitteratur” faller utanför ramen: ”Gemensamt för titelvalet är … att kvaliteten skall vara hög. Vilda västern-böcker, enklare deckare och följetongsromaner innefattas inte i denna definition, utan endast pocketböcker av den typ som kallas kvalitetspocketböcker”, skrev Gedin.”
Göran Schildts böcker var i Lund i början på 50-talet nästan som Salingers A catcher in the rye. Den senare läste jag, men hela 60-talet gick i ett schwisch med barnsbörder och yrkesarbete.
Nu när jag med glädje har läst 117 sidor av 265 , dvs hittills färdats med Daphne från Rapallo till Delfi, är jag glad att jag först nu läser boken.
Göran Schildt är utomordentligt bildad, väl påläst när det gäller både antik grekisk mytologi och litteratur, allmän konsthistoria och filosofi. För 50 år sedan hade jag inte haft lika stort nöje av den som nu efter djupdykningen i filosofins historia och Sture Linnérs
Jag kanske till och med blir inspirerad att läsa färdigt Strändernas svall – jag har strandat åtskilliga gånger senast på sid 207 av 439.
den gamle och jag i Delphi 1981.