I fjor skröt vi :
På söndagen lyckades vi bevista 3 konstutställningar, göra ett besök i Brunnby kyrka och därtill få en glimt av Hästens dag vid Krapperup!
I år blev det, utöver Hästens dag, ”bara” EN konstutställning nämligen

Det är elever till Odd Nerdrum som ställer ut under denna rubrik. När han för första gången såg en Rembrandt på Nationalmuseum i Stockholm blev han genast tänd på de gamla mästarnas förmåga:
Dette gjorde et så sterkt inntrykk på ham som inspirasjon og avstanden til det modernistiske miljøet som han befann seg i som student ved Kunstakademiet ble mer tydelig.
Det är särskilt spännande att i perspektivet av Anna Odell – debatten åskåda dessa verk.

Det är tydligen fler än vi som gillar återgången till gamla tiders avbildningsskicklighet. Det fanns redan efter en vecka åtskilliga såld – lappar bl.a. på tavlan på bilden till den nätta summan av 136.000!
Vi kände också igen Chardins kopparkanna som morbror Rulle ju kopierat.

Tidningen AXESS hade ett TEMA-nummer om Skönhetens tabu härförleden där man bl.a. kan läsa:
Ur Roger Kimball:”I avantgardets efterdyningar”.:
” — Det är ingen hemlighet att mycket, om inte det mesta, av de senaste årtiondenas konst har övergivit skönheten, ambitionen att behaga betraktaren estetiskt. I stället försöker man chockera, väcka obehag, stöta bort, vinna anhängare eller förbluffa. Skönheten har ingen plats i en konst som systematiskt bortser från det estetiska.

”Skönhet” är naturligtvis i sig själv en långtifrån entydig term. I en degenererad eller urvattnad form kan den betyda det blott vackra, och i denna mening är skönhet verkligen en fiende till genuint konstnärligt uttryck. Men skönhet är inte alltid det ”blott vackra” eller behagliga. Man kan till exempel tänka på Dostojevskijs observation i Bröderna Karamazov, att ”skönheten är det slagfält på vilket Gud och djävulen kämpar om människans själ”.

Poängen är att skönheten, i dess högsta mening, talar så omedelbart till oss eftersom den berör någonting i vårt innersta. Förstådd på detta sätt är skönheten något som fångar vår uppmärksamhet och befriar oss, om än bara tillfälligt, från vardagslivets torftighet och ofullkomlighet. När skönheten är som mest intensiv manar den oss att glömma att vi är underkastade tiden och inger en berusande känsla av självuppfyllelse.—-”
Klicka på länken ovan om du vill läsa hela artikeln

Det skall bli spännande att följa den fortsatta debatten!