Majtragedi!

Sedan minst tjugo år har vi i våran trädgård ett duvpar, som särskilt vårkvällar bruka sitta och sola sig och putsa varandra i vårsolens glans, medan vi sitter och läser i den nedåtgående solens sken.

Det var bland annat för att rädda deras gren* som vi kostade på oss beskärning av pilen.

MEN
Häromdagen när jag gick ut för att vattna vår snustorra trädgård såg jag något grått skymta….
Då förstod jag plötsligt vad den odefinierbara DUNS,
(som av en bildörr som slängs igen, fastän det inte fanns någon bil och alla fönster var stängda)
som vi hört på morgonen.

Stackars duva har flugit rakt in i en fönsterruta och troligen brutit nacken. Make(-a?)n flyger vilset omkring sökandes….

Hvarhvid den gamle stämde upp i moll:

Liten fågel har flugit vida uti vi-illande världen
liten fågel har flugit vida ,men han saknar sitt lilla bo
han saknar, ja han saknar, bergets vita snö och dess skogars ro
han saknar, ja han saknar, bergets vita snö och dess skogars ro.

Majfägring

I vår trädgård blommar som vildvuxen marktäckare i april – maj, vad jag först kallade ögontröst. Stor blev min besvikelse när jag förstod att det var FEL, växten är jordreva. Den är ju fortfarande lika ”förtjusande”

MEN
Namnet är ju inte lika romantiskt….
Busken är Rosenrips Ribes sanguineum som nu efter demoleringen av den gamla tomtgränsen:
och uppförandet av den nya muren kommer mer till sin rätt!
Det blir ju levandes grant:
Denna nedre del av ”L:et är färdig:

I Ramsjömåla

Och så säjer di att det inte är skillnad på pojkar och flickor!
När det gäller konfirmandsuppvaktning så är det ju en väsentlig skillnad på presenterna. När vi äntligen får en kvinnlig konfirmand frossades det i bijouterier – säkert överräcktes det ett tiotal mer eller mindre kostbara smycken.
Enda undantaget var Gåvan från Far och Mor: En westernsadel

Åter i Ingeborrarp

I fjor var vi hos Kerstin och Rune Lindau i Ingeborrarp den 18 april dvs bara 11 dagar tidigare än i år men vilken skillnad på grönskan!

Lärken som läar startplatsen var ju i fjor fortfarande brun, se ovan!
Medan här, i nådens år 2009, är den är grön och tävlingsledningen i sommardress.
Arne Nordahl sitter och samlar sig….
Fru Lena träffade vi längs banan där hon gjorde oss uppmärksamma på lärkens vackra kottar:

På Erics blogg hittade jag denna närbild på en lärkkotte
Herr Arne såg vi i skogen – vi trodde att han just stämplat….
Men det blev till att gå tillbaka.
En trevlig dag i skogen hade vi!