Tillsammans med 100 000-tals amerikaner på plats och miljoner åhörare i TV-sofforna över hela världen följde vi i går eftermiddag The inauguration of the New President of America.
Ärade medborgare. Jag står här i dag, ödmjuk inför utmaningen som ligger framför mig. Tacksam, för den tilltro ni har visat mig, medveten om de uppoffringar som våra förfäder gjort. Jag tackar president Bush för hans tjänande av vår nation och sin generositet. 44 presidenter har nu tagit presidenteden. Eden tas ofta mitt i moln som samlas. Vi är i mitten av en kris, det vet alla. Vår nation är i krig. Vår ekonomi är försvagad. Hem har förlorats, jobbs förlorat. Varje dag bringar nya bevis på att vår miljö är hotad. Dessa är indikationerna på en kris. Mindre mätbar är gnagande rädsla som finns över vårt land. Utmaningarna är allvarliga och många, men vet detta – de kommer att klaras av! På denna dag samlas vi för att vi har valt hopp före rädsla. På denna dag förkunnar vi ett slut på löften som inte hålls som allt för länge har styrt vårt land. Tiden har kommit för att sluta med barnsligheterna. Tiden har kommit för att välja vår bättre framtid. Alla är jämlika, alla är fria och alla förtjänar en chans att få njuta av glädje.
Storhet kan aldrig ges bort, den måste förtjänas. Det är inte en resa för de svaghjärtade. Det är en resa för de som gör och inte säger. Sådana män och kvinnor har burit oss på vägen mot rikedomar och frihet. För oss har de svettats, plågats under piskan, stridit och dött. Om och om igen arbetade dessa kvinnor och män tills deras händer blödde för att ge oss ett nytt Amerika. Den här resan fortsätter vi i dag. Vi förblir ett av världens rikaste och friaste länder. Våra arbetare behövs inbte mindre i dag än de gjorde för en vecka, en månad, ett år sedan. I dag börjar vi plocka upp oss själva, damma av oss och förnya vårt land!
Var vi än ser finns jobb som msåte utföras. Vi kommer att bygga broarna och vägarna, vi kommer att återskapa vetenskapen och teknologin, vi kommer ta vara på solen och vinden, vi kommer utveckla våra skolor och universitet för att möta den nya tiden. Det kan vi. Det ska vi.
Vissa ifrågasätter våra ambitioner. Deras minnen är korta. De har glömt vad det här landet redan har gjort. Vad fria människor kan uppnå. Vad cynikerna inte förstår är att marken under dem har förändrats.
Frågan är inte om marknaden är ond eller god. Dess möjlighet att utveckla världen är oifrågasatt. Men rikedom kan inte frodas när den bara kommer till de rika. (…)
Angående vårt försvar: våra grundare stod inför saker vi inte kan föreställa oss. De idealen ljusar fortfarande upp världen och vi kommer inte att ge upp dem.
Till alla andra nationer som lyssnar idag, hela vägen till min faders födelseland: ni ska veta att Amerika är en vän till alla som står för fred och frihet och vi är beredda att slåss för freden igen!
Vi äger det här arvet. Vi klarar än svårare krav. Vi kommer att ansvarsfullt lämna Irtak till dess folk och styra upp Afghanistan. Vi kommer inte att be om ursäkt för vår livsstil och för dem som vill utvidga sitt försvar genom terror – ni kan inte stå ut lika länge som vi och vi kommer att besegra er!
Vårt arv är en styrka, inte en svaghet. Vi är formade av varje språk och kultur och vi står enade. Hat kommer att segla bort, när världen blir mindre måste USA spela sin roll. Till den islamska världen söker vi en ny tid, med ansvar och respekt. (…) De som kräver makt genom korruption, ni ska veta att ni är på fel sida av historien. Folk i fattiga länder, vi ska jobba bredvid er för att få era åkrar att blomstra och mätta era magar. Världen har förändrats och vi måste förändras med den. När vi ser världen som viks upp inför oss minns vi med ödmjukhet våra förfäder. De har något att säga oss. Vi hedrar dem, inte bara för att de vaktar vår frihet, utan också för att de ville hitta något större än välståndet hos sig själva. Det är precis den känslan som måste flytta in i oss alla. För hur mycket regeringen än kan och vill göra, ligger mycket ansvar på nationen.
Det är brandmannens mod att storma en rökfylld korridor, arbetaren som hellre går ner i tid än ser sin kollega få sparken, föräldern som gör allt för att föda dess barn. De är framtiden.
Det som behövs är en återgång till ansvar för varje amerikan, att vi har plikter gentemot oss själva och resten av världen. Det finns inget mer uppfyllande än att göra allt för uppgiften. Det är källan till vårt självförtroende, meningen till vår frihet. Det är anledningen till varför en son till en far som mindre än för 60 år sedan inte ens hade fått bli serverad på en lokal restaurang i dag kan stå framför er och svära presidenteden.
Så långt har vi rest.
Låt oss ta oss an stormar som kommer. Att när vi testades vägrade vi låta den här resan stanna av. Vi bar gåvan av frihet och tog den med oss på ett säkert sätt till kommande generationer.
