Idag emottager Jean-Marie Gustave Le Clézio Nobelpriset i litteratur.

Jag gillar hans utseende och skyndade mig att köpa en av hans böcker och har även sett en film Mondo som bygger på en av hans noveller.

Boken Afrikanen, Ett porträtt av en far låg i topp på AdLibris lista så jag skickade efter den.
Jag blev väldigt förvånad när den anlände och det visade sig att den bara löpte över 88 pocketsidor…

Trots sitt kosmopolitiska ursprung och dito uppväxt känner han en stor samhörighet med både Stig Dagerman och Ingmar Bergman.

Ur intervju med Carl Otto Werkelid febr 2008:

Modern hade vissa ”svenska fallenheter”, säger Le Clézio; hon gjorde något som kallades svensk gymnastik, gillade camping och att simma i kallt vatten. Och brodern, som är lingvist, talar svenska vilket Le Clézio avundats honom ända sedan han såg Sommarnattens leende med ”sin underbara språkliga musik”. Att Bergman, som han betraktar som en författare som iscensatte sina anfäktelser, är en favorit står klart:

– Sommaren med Monika är den bästa romantiska film jag vet.

I hans Nobelföreläsning finner jag flera beröringspunkter:
– Vi som var barn och unga under andra världskriget har fått vår världsbild präglad av detta för all framtid.
– ”Språket är mänsklighetens mest fantastiska uppfinning.”
– Fascination inför SKOGEN.

Jag återkommer med en recension vad det lider….