Idag, den 23 september är det höstdagjämning.
För mig är detta datum för alltid förknippat med min pappa Kalle – eftersom det var hans födelsedag.
Ja, inte enligt myndigheterna.
När det efter kriget 1946 blev aktuellt att skaffa pass visade det sig att enligt kyrkoböckerna var han född den 4de september. Dessutom tvingades vi alla skriva HULT utan D för att legitimera oss.
Skulle inte min mor veta när hon gav livet till sin förstfödde ? – räckte inte som argument på pastorsexpeditionen.
Även min moster Ebba hade ”fel datum” i papperna – hennes mor ANNA var ju fortfarande i livet och satte sitt huvud i pant på att Ebba var född på Marie Bebådelsedag den 25 mars – som ju var helgdag fram till 1953 – och före personnumrens tid var det egentligen ingen som brydde sig.
Det var allmänt bekant – enligt min far – att många barn på Söder i Helsingborg som föddes kring sekelskiftet 1900 hade ”fel” födelsedag.
På den tiden föddes man ju hemma. Barnmorskan skrev upp födslarna på lappar som hon hade i fickan, och redovisade en gång per månad – och hon hade tydligen ingen ordning på pappren…
Bilderna på min far är Polyfoto från beredskapstiden – när han utnämnts till löjtnant.
Men det är en annan historia.
Jag läser i bladet att Ingemar Johansson idag fyller 75 år.
Ingemar var nu framme vid sina drömmars mål och den 26 juni 1959 mötte han Floyd Patterson inför 30 000 åskådare på Yankee Stadium i New York och besegrade världsmästaren på K.O efter 2 minuter och tre sekunder in i tredje ronden. Sverige hade fått sin första och hittills enda världsmästare i tungvikt. Uppståndelsen i Sverige var enorm. När han kom hem till Göteborg efter matchen möttes han av 25 000 åskådare på Nya Ullevi som bara kom för att få se den nye världsmästaren i boxningens mytomspunna tungviktsklass.
Anders i SvD berättar om sina minnen från den natten, midsommarafton getingsommaren 1959.
Här är mina från midsommardagens morgon:
Eftersom det var helgdagsafton planerade åtskilliga att sitta uppe och följa radioutsändningen från Yankee Stadium i New York. Så icke jag. Jag arbetade som vikarierande underläkare på Kvinnokliniken i Örebro, och var jour på midsommardagen och valde att samla krafter genom att sova.
Jag bodde inackorderad hos en äldre dam – och hade vare sig tillgång till radio eller morgontidning. Kanske inte ens det kom ut någon tidning eftersom det var midsommardag!
Jag steg upp tidigt, klädde mig i min finaste sommarklänning och vandrade den korta biten över torget till sjukhuset.
Här är en bild från sommaren 1959, där jag har på mig bemälda klänning. Det är i trädgården i Degerfors. Från vänster den gamles morfar, far, den gamle som ung, jag, moster Anna och morbror Alex.
Närbild på klänningen:Jag spanade i de förbipasserandes ansikten och försökte tyda deras kroppsspråk.
På den tiden hoppade man inte på främlingar med frågor!
Min stora, tysta invärtes fråga: Hur gick det i MATCHEN!?
Alla gick tysta och sammanbitna, endast de på väg till jobb var uppe.
På grund av de dystra bistra minerna beslöt jag mig för att han – som väntat – hade blivit utslagen.
Väl framme ställde jag omedelbart frågan till mottagningssköterskan: Döm om min glädje och förvåning :
HAN VANN, Han Vann, han vann.
Men det var ju mina blivande mammor på förlossningen helt ointresserade av
– They were otherwise occupied…
The Templars av Piers Paul Read är en helt underbar bok – men den tar TID.
Jag har nu avverkat en fjärdedel, Part One av 3 (86/326ss)
PP Read går mycket metodiskt och noggrant till väga. Han har tydligen förberett sig noga genom omsorgsfull källforskning – han har 395 referenser.
Det börjar med Abraham och historien bakom the Temple of Solomon som Herodes fullbordade.
Kapitel 2 berättar historien om hur kristendomen segrade och blev statsreligion i det gamla romarriket genom Konstantin och konciliet i Nicaea 325 och avslutas med att Karl den store krönes till romersk kejsare av påven Leo III på juldagen 800.
Kapitel 3 redogör för Islams framväxt och slutligen
Kapitel 4 :The Temple regained är en ingående redogörelse för hur påve Urban II, med sitt ursprung bland benediktinerna i Cluny, vid konciliet i Clermont 1095 efter en vädjan från den bysantinske kejsaren Alexius att få understöd från Rom för att försvara sig mot the Seljuk Turks , den 27 november höll ett tal som resulterade i det första korståget.
Påven Urban II predikar korståget vid kyrkomötet i Clermont.
När stormen sjunger i öronen minns jag den stilla friden vid Trollsjön.
Trollsjön ligger i Ronneby brunnspark som var första anhalten vid vår fysiokulturella utflykt till kära syster och svåger i Blekinge.
Den gamle och jag provade med framgång stavgångens ädla konst.
Inte bara vi utan även de små (?) fiskarna bjöds på fika,
Klicka på bilderna för närmare studium
övervakade av Trollet, himself.
Receptet på
Carl Butlers Septembersoppa
klippte jag ur SvD för mer än 25 år sedan. Den är billig, lättlagad och god.
Väl bekomme
6-7 hg kålrot
1 gul lök
1 tsk mejram
1 lagerblad
1 1/2 l buljong – ej för stark(hälften så mycket tärning)
1 tsk fransk senap
1 knippe perilja
1 citron
salt,peppar,margarin;
Jag har blivit utmanad av cecilia n att berätta 8 saker om mig själv som få känner till.
Åter till de åtta:att jag var på Povel Ramels premiär
att jag var på Hasse Alfredssons premiär
att jag var på premiären på Lars Noréns Natten är dagens mor.
Men efter litet funderande har jag lyckats frammana denna lista
1 att jag får hicka så fort jag ätit en rå morot (hickar nästan aldrig annars)
2 att jag åkt båt till Mallorca
3 att jag blev DM- mästare flickor 12 i stående längdhopp
4 att jag bestigit Ben Nevis Storbrittaniens högsta berg
5 att jag kan ( i varje fall kunde) handmjölka en ko
7 att jag har ca 20 mm lägre blodtryck i vänster arm än i höger
8 att att jag deltagit i beatifieringen av Padre Pio och kanoniseringen av Edith Stein
4, 6 och 8 kommer att utvecklas närmre.
Rune har många intressanta minnen från Svenskt kavalleris sista tid.
Jag citerar från länken ovan:
…..det nya K 2 som mot all förmodan åter dök upp på Berga hösten 1947. Det nya K 2 avlöste under ömsesidiga hedersbetygelser P 2 på Berga kasern. Men innan P 2 marscherade iväg till sin nya förläggningsort, Hässleholm, bjöd dessa två regemente Helsingborgs invånare på ett fantastiskt skådespel i en gemensam stridsövning på Bergafältet. Där deltog rytteri, pansarförband, flyg och hemvärn. En uppvisning som de närvarande helsingborgarna sent skall glömma.
Om detta vet jag besked – för jag var med!
Men nu lämnar vi ännu en gång ordet till Rune själv:
Jag har haft turen att vara frisk och kunnat orientera och idrotta i så gott som hela mitt liv.
Utöver orientering har det blivit fälttävlan, terräng- och långdistanslöpning, fem -och tiokamp samt skidåkning.
Utan att skryta kan jag säga att jag haft fina framgångar.
Mer än 30 Vasalopp,med åtföljande 3 medaljer (10år, 20 år och 30 år)
Inom polisidrotten 26 guld i 4 grenar 32 silver och 10 brons.
Däremellan har jag hunnit avverka “Klassikern”.
Men de största framgångarna har Rune inhöstat som orienterare:
På ålderns höst då tjänsten inte längre tagit all tid i anspråk har det blivit 3 SM-Guld, 6 silver och 1 brons samt seger i VM i Canada 2005
Karl´n är 82 år och springer som en gasell!
Vid ett tillfälle vann jag italienska 5-dagars . Jag vann samtliga etapper. På fråga hur jag kunde leda med hela 30 min inför sista etappen blev svaret :
Det är inte alltid samma person som blivit 2:a.
Jag var i mål samtidigt som 2an startade (jaktstart!)
Efteråt är det gott med fika
Rune kontrollerar sitt manus,
som avslutas* med ännu en vers av Alf Henriksson:
Och vi foro till skolan på glänsande spår
i de tidiga morgnarnas ljus
och vår frustande ånghäst var gammal av år
och den höll framför Unions* hus.
Och vi reste på bänkar i gulbetsad ton
utmed vagnarnas sidor i rad
mot det avlägsna Sanna till Östra station
i de tändande stickornas stad.
*Union en affär i centrala Husqvarna
men det kommer MERA!
”Min vagga vaggade i Tosterup i Färs härad av Malmöhus län.
Min fader var stins i Tosterup.
Mina föräldrar var goda och ömma.
Jag var en vanartig son”.
Så börjar ju Fritiof Nilsson Piratens Bombi Bitt och jag.
Av någon anledning tänker jag på dessa rader när jag läser Runes sammanfattning av sin uppväxt:
Jag fostrades av en sträng fader och en snäll och kärleksfull moder.
Många är de gånger jag med list och slughet undvikit att drabbas av fars hårda slag med rottingen som han annars flitigt gjorde bruk av.
Mina bröder skonade heller icke, men även de hade sina knep att undvika rottingen.
Hm, det var ju inte sönerna som var vanartiga…
Tiden i Rosendala blev kort : När jag var fyra år flyttade familjen till Egna hem i Hakarp där mina 6 års skolgång tilldrog sig och avslutades med konfirmation i Hakarps kyrka 1939.
Sedan började springpojksjobb och på kontoret i HVA och verkstadsarbete i fabriken.
För att inte bli fast i på verkstadsgolvet som mina kamrater tog jag värvningvid K3 i Skövde den 2 oktober 1944, varigenom jag kunde få utbildning.
Exercis vid den gamla husarkasernen på Berga
På våren 1947 kom jag så till K2 i Helsingborg och när det regementet lades ner 1952 blev jag i februari anställd vid Polisen i Helsingborg, där jag så stannade till min pensionering vid 65 års ålder. (= 1980)
Jag har alltid trivts med mina 2 yrken.
Den gamle militären i första ledet vid besöket på Beredskapsmuseet!
Jag har haft turen att vara frisk och kunnat orientera och idrotta i så gott som hela mitt liv.
Orientering började jag med i Hakarpspojkarna 1942 och håller på än , misstänker att jag kommer att dö på gärdesgården…
Min första seger inom orienteringen inträffade på en 4-klubbstävling på en plats som heter Öland vid Vättern mellan Huskvarna och Gränna. E4 passerar rakt över denna by.
Året därpå arrangerade Gränna AIS tävling vid sjön Bunn och det blev seger individuellt och i lag.
Dessa tre glasvaser med inskription vårdar jag ömt.
Hinderna i terrängen kan vara många… 
Läs den spännande fortsättningen!