Förväntansfullt uppvaknande.
Födelsedagsfrukost
De sista gästerna anländer.
Så var det dags för sångarhyllning :
Födelsedagstårtan var ingen amerikansk artefakt utan framställd av lokala produkter: skogshallon och blåbär.
Ljusen avklarades med ett blås!
emigrerade tidigt från Skåne till Eskilstuna.
Där fann han sig väl tillrätta.
Han är född datanörd
Överhuvudtaget är han intresserad av teknik och vetenskap:
I Linnés Råshult
Studerande flintstenens egenskaper:
På studiebesök i Danmark.
Idag fyller han 10 år.
= Farföräldrarnas Förträfflige Fasadmålare
Vår tidigare hjälpreda har fått arbete på öppna marknaden.
Således näste man till tjänstgöring:
Väl uppe kom en åskskur…
Men skam den som ger sig:
På det igen!
Efter väl förrättat värv är det skönt med en musikstund
Man hittar ju en del gamla favoriter i lekrummet… 1994
2007
En leksak som fortfarande tilltalar!
I 53 år (Sic) har Kajenn skrivit dagsvers i SvD.
Trots detta långa medarbetarskap är han en verklig doldis – Wikipeda är ju mycket kortfattad och säkra bilder saknas!
Här gårdagens mästerverk :
Så har jag då läst den tredje och sista av Stieg Larssons Millenium-serie:
Luftslottet som sprängdes
Nordstedts 2007
703 sidor -en veritabel tegelsten.
Liksom de två tidigare delarna lyfter man med möda och viss tveksamhet denna klots, men den rappa flämtande prosan får en snabbt att ryckas med av det pulserande tempot och spänningen, och jag läser med glödande kinder.
Om Istanbul av Pamuk tog 8 månader är denna utläst på åtta dagar.
Man inser att vissa sammanträffanden och prestationer är alltför fantastiska för att möta verkligheten, men de framställs ändå på ett sådant sätt att man accepterar möjligheten av det beskrivna händelseförloppet.
En läsupplevelse som i ungdomens da´r: De tre musketörerna eller Greven av Montechristo!
Men se´n
The rest is silence…
Se även Män som hatar kvinnor (blogg 11/8-06)
Recensionen av Flickan som lekte med elden
har aldrig införts i bloggen men lydde sålunda:
Flickan som lekte med elden
Stieg Larsson
Det är också in LÅÅNg historia: 632 sidor.
Jag tvekade först, men den är väldigt spännande och lättläst!
Handlingen verkar till förstone minst sagt “skruvad”.
Ja, naturligtvis är den osannolik – men ändå inte…
Trafficking korruption – maktmissbruk är ju realiteter.
Lisbeth Salander s personlighet KAN ju finnas hos en EXTREM variant av Aspbergers syndrom, med samtidig maximal intelligens – fotografiskt minne, reaktionssnabbhet (Mozart har bevisligen existerat …)
Sedan finns det ju inga människor som har sådan MAXIMAL TUR i alla lägen…
Genom att skapa denna udda romanperson får dock SL möjlighet att berätta om ohederlighet och oegentlighet inom näringsliv,polis och rättsväsende.
SAMTIDIGT får läsaren uppleva lyckan att – som i de gamla INDIANfilmerna en gång – uppleva glädjen: ‘Kavalleriet kommer!
Blygsam som jag är säger jag inte vem det är…
Men efter en inaktiv (?) vår är jag i selen igen:
En uppvaktning som hette duga:
O, forna tiders somrar!
Denna bild där dagens födelsedagsbarn sitter i moster Ebbas knä är synbarligen tagen i Strandbaden, 1946? Det var tydligen modernt med hårklut!
Klänningen hade vår moder Eva sytt, de var avsedda som examensklänningar 1945.
Förr i världen var det ordning och reda – skolan började alltid 27 augusti och slutade 14 juni!
Det var absolut förbjudet att använda examensklänningarna före avslutningsdagen 14 juni.
Men 1945 gjordes ett undantag!
När Tyskland kapitulerade utbröt glädjefirande överallt.
Vi fick ledigt från skolan
Vår far stängde butiken redan kl 11 på förmiddagen och cyklade hem.
Stor upphetsning rådde – de danska trupperna som övats för invasion, och där jag tror att vår far varit litet engagerad – skulle via ordinarie färjan skeppas över till Helsingör.
OCH
(först då förstod vi att det var en särskild dag):
Vi beordrades iföra oss examensklänningarna redan den 8 maj!!!
Sedan cyklade vi ner till färjeläget som då låg i anlutning till Ångfärjestationen .
Vädret var strålande, alla var glada och finklädda – det flaggades , musikorkestrar spelade och jag minns hur till deras klang den ena kontingenten danska soldater efter den andra, med gevär på axeln, marscherade in i aktern på färjan. Det hölls tal – sedan förvånar det mig inte om vi inte gick på Högvakten och drack kaffe – saft till barnen – för de gjorde vi alltid när det skulle firas.
Bilden där vi båda är iförda bemälda klänningar är från juli 1945 då den årliga bussresan Hå – Ljungby tor företogs.
Vi gratulerar och tillönskar henne ännu många både långa och korta resor!
Hela veckan har TV4 sänt från tennisveckan i Båstad.
Annat var det förr:
Mina föräldrar var ivriga tennisspelare.
Efter en framgångsrik karriär som friidrottare hade min far Calle Huldt på 30-talet övergått till denna sport.
Under senare år berättade han livfullt om hur han sommaren 1939 (han var född 1899) vid en resultatredovisning i radio från just Båstadturneringen hade omnämnts som den unge lovande Calle Huldt.
Men redan 1933 var han på plats
Sommartennisen i Båstad fortsatte även under kriget – och var ett stort socialt evenemang mycket beroende på Mr G:s deltagande.
Han bodde, med hela sitt entourage, på hotell Skansen.
Detta var ju ett offentligt hotell så gäster kunde stå uppe i ett galleri och åskåda taffeln.
(Vilket jag passade på att göra de gånger jag var där)
Kungens tennispartners blev ibland inbjudna att delta i den kungliga måltiden.
Det var av spelarna inte alltid så uppskattad – hovetiketten bjöd att konungen serverades först – och efter att denne avslutat ätandet skulle ingen äta mer. Mr G var inte stor i maten…
Tricket var att äta ordentligt INNAN för att kunna uppskatta evenemanget.
Mina föräldrar spelade för HLTK=Hälsingborgs Lawn Tennis Klubb
Här en bild från deras hemmaarena i Pålsjö skog
För skånska tennisklubbar fungerade Båstadturneringen ungefär som 5-dagars för orienterare!
De som successivt slogs ut ur turneringen kunde helt hänge sig åt sällskapslivet!
Mamma Eva och hennes tennispartner Ellen Nathan passade på att fotografera sig framför kungens limousine.
Men hon, alltså mamma Eva, var även framgångsrik i turneringen – det var Mr G som var prisutdelare!
Mot slutet av tävlingsveckan fick jag också komma till Båstad.
Jag sällade mig till autografjägarna och fick såväl Mr G:s som Macke (i tennissammanhang skrev han detta förnamn eg. Marcus) Wallenbergs och Kalle Schröders namnteckning.
Sedan tog mig mamma till lunch i barnmatsalen på hotell Skansen.
Vid ett av borden satt då Hagasessorna med sin franska barnsköterska i blå uniform med likaledes blått huvuddok….
Då gällde det att uppföra sig fint!
Jag startar idag på ett nytt projekt – att för varje bokstav i alfabetet hitta ett sant tretal.
Ni har redan stiftat bekantskap med BBB (BarnBarnen Bergman) och GGG (Glada Grisen Gunilla)
Idag är det så dags för Präktige Plockaren PER.
Redan ifjor fick Ni besked om hans talanger (klicka på länken!)
Vår vän Stig hade meddelat att blåbären i Rävaklämman var mogna, varför vi utrustade en expedition.
Det var väldigt blött.
och sista biten väldigt brant
Men klättrandet får ju på toppen sin belöning.
Rävaklämman är en dalgång mellan två parallella rundade höjder – det folkliga namnet är Rövaklämman – men kartograferna i början på 1900-talet tyckte det var ett för ”rustikt” namn… Men det klargör ju topografin utmärkt!
Väl framme kunde vi njuta av perfekta förhållanden:
Rikligt med söta blåbär, en stilla bris som höll åten på avstånd, inga turister som störde friden – och bär till drottningsylten.