Tack vare Agneta som kommenterade är jag nu duktigare på att leta bilder:
Bilder på Pal Maleter
Svara
månadsarkiv: juni 2007
För 50 år sedan…
I vårt husorgan Helsingborgs Dagblad finns varje dag en spalt med årsdagar.
I går stod det:
... för 50 år sedan, 1957, meddelades att den ungerske generalen Pal Maleter fängslats av ryssarna. Maleter var den som ledde de ungerska trupperna i upproret mot Sovjetunionen 1956. Då försökte Ungern demokratisera sin kommunism, men Sovjettrupper drog in i landet för att stoppa reformerna. Maleter och regeringschefen Imre Nagy dömdes till döden som ”kontrarevolutionärer” och avrättades.
Som framgår at blogg 23 oktober 2006 (klicka på Nostalgi) var Ungernrevolten då minst lika skrämmande aktuellt som Irak nu!
Därtill var den ju mycket mer alarmerande för oss eftersom kalla kriget var under uppsegling – Berlinmuren byggdes inte förrän 1961 – och det ju fanns en högst påtaglig risk att hela Europa skulle dras in i konflikterna.
Förutom dessa händelser, fanns det andra som etablerar 1956-1962 som den första stora vändpunkten i det kalla kriget. Kulmen på de försämrade relationerna nåddes 1962 med Kubakrisen. 1956 tvingades Sovjet sätta in militär mot antisovjetiska uppror i Ungern (se Ungernrevolten) och 1968 i Tjeckoslovakien, den s.k. Pragvåren,
Jag letar förgäves efter foton på Pal M.utöver det ovan – jag minns fortfarande hur stilig han var på bilderna i tidningarna för 50 år sedan t.ex när Imre Nagys regering presenterades : Pal M. i uniform med djupt liggande ”brinnande” ögon…
I detta perspektiv är vi evigt tacksamma för Angela Merkels insatser !!!
Fast…
Ny bomb hittad
Läs mera i SvD
Den gyllene staden
Hos Lotten (Messersmidt 25 juni) dök uttrycket Gyllene Prag upp.
Jag associerade omedelbart till
Die goldene Stadt
Det är en av mig, freudianskt(?), bortglömd intensiv filmupplevelse från mina tonår.
Jag kan inte ha varit gammal. Filmen måste, på grund av sitt innehåll, ha varit barnförbjuden – så jag bör dock ha varit minst 15 år.
Dessutom var den ju TYSK – inspelad 1942.
Jag minns ofta i filmsekvenser – som plötsligt spelas upp:
Det var nog en matiné – jag minns ingen i sällskap.
Det är troligen så att jag och pappa Calle varit ensamma sommartid hemma i staden – min mor hade inte låtit mig se en film som handlar om syndafall!
Filmen inleds med svindlande vackra bilder på Prag – i färg (detta var den andra tyska färgfilmen nånsin)
Dessutom minns jag att jag var förbryllad över att jag inte kände till den svenska vackra filmstjärna som spelade huvudrollen Kristina Söderbaum
För tyskläsande finns ännu mer information här
Anna, die Tochter des Bauern Jobst, hat eine unstillbare Sehnsucht nach Prag, der goldenen Stadt. Der Vater versucht, sie von den Gedanken wieder abzubringen. Als eines Tages der Ingenieur Leitwein aus Prag eintrifft, um im Dorf Kultivierungsarbeiten durchzuführen, weist er ihn vom Hof. Die Abwesenheit des Vaters und seines Knechts Thomas, dem Anna versprochen ist, nutzt sie dann aber aus, um nach Prag zu reisen. Dort verliebt sie sich in ihren Vetter Toni, der nur auf den Hof des Bauern Jobst spekuliert. Anna bleibt in Prag und wird enterbt. Als Toni die inzwischen schwangere Anna verlässt, bahnt sich ein Unglück an… (Jan-Eric Loebe)
Sedan har jag ju varit på plats (inte krogen), närmare bestämt 1991:
tillsammans med den gamle
och Lotten med sin djefla man
(före alla barnen)
På den här bilden, från Karlův most, ser man ju inte hennes anlete varför jag kompletterar med en från samma resa från Weimar – i vittert sällskap.
Ominöst datum
* 1389 — Slaget vid Kosovo Polje ”Trastfältet”
* 1709 — Slaget vid Poltava
* 1914 — Skotten i Sarajevo
* 1919 — Versaillefreden undertecknas
Ja egentligen borde en fred ju inte vara ominös – men många menar att segrarmakternas krav på Tyskland sopade manegen för Hitler:
I Tyskland blev reaktionen hård på fredsvillkoren och de tyska undertecknarna kom att ses som förrädare. Fredsvillkoren innebar att Tysklands möjligheter att återhämta sig efter kriget blev dåliga, och kom indirekt att leda till Weimarrepublikens fall och det nazistiska maktövertagandet 1933 och det Andra världskrigets utbrott.
Födelsedagsbarn 12
är en av släktens många Karl Johan Bergman!
Se även detta dato 2006!
Här är han med när vi 1987 inspekterade husbyggandet i Västerås, då det var aktuellt med inflyttning där!
Som tidigare meddelats (19 juni) var det ju en fruktbar miljö.
Som framgår av fjorårets födelsedagsblogg är hans normala arbetsklädsel ej kostym
men i vår har han fått åtaga sig detta vid ett flertal tillfällen!
Födelsedagsbarn 11
Idag fyller Ingrid Bergman år!
Ja inte DEN IB utan
Vad av vikt hände den 26 juni 1960?
Enligt den tyska versionen av Wikipeda var det:
Die seit 1868 französische Kolonie Madagaskar erlangt die Unabhängigkeit von Frankreich.
Ja vi inom familjen har ju en avvikande åsikt:
Det var ju Då dagens födelsedagsbarn såg dagens ljus.
Efter att hon under våren varit fullt sysselsatt med att fira alla jubilarer etc är hon förtjänt av en egen tårta!
Vi kan tyvärr bara erbjuda den i virtuell form…
Sommarväder
Det var inte alltid bättre förr, åtminstone inte vädret.
På grund av omständigheter minns jag särkilt 1960:
Jag var gravid ffg, beräknad nedkomst 1/7. Jag läste fram till detta datum pediatrik i Lund. Inte kom det något barn. Fadern in spe fick inställa sig till militärtjänst i Hässleholm.
Fram till midsommar hade det varit ett osedvanligt vackert väder. Parker och trädgårdar, som efter krigsårens fimbulvintrar utarmats på rosor och andra perenner, prunkade. Särskilt minns jag forsytian.
Vid midsommar började det regna.
Sedan regnade det oavbrutet i 2 månader….
Först var vi mest koncentrerade på barnsbörden som ju avlöpte lyckligt den 7 juli.
Efter avklarad repmånad åkte vi på odyssé genom landet och visade upp den nye familjemedlemmen för att slutligen installera oss i Hällefors där pappa Per tjänstgjorde på sjukstugan.
Uppehåll mellan skurarna – babyn på balkongen i Hällefors
Det regnade och regnade. Alla vattendrag svämmade över.
Klicka på bilden så syns vattenvirvlarna under bron!
På den tiden fanns inga tvättmaskiner. Babytvätten kokte man i en gryta på spisen. Någon centrifugering blev det ju ej. Blöjor vek man själv av cellstoff och trädde ett nät över…
Det regnade för mycket för att man skulle kunna torka tvätten ute, utan jag fick spänna upp tvättlinan kors och tvärs i köket – det var så fuktigt att somliga plagg möglade!
Syltgrytan gör numera mest tjänst under hyllesäsongen som ju är NU!
Det var likadant när vi sedan flyttade över till Filipstad – där den gamle vikarierade som stadsläkare. Vi fick bo i diakonissans lägenhet.
Även här i Daglösen kan man ana det höga vattenståndet.
Men jag kunde i gengäld följa Radioutsändningarna från Olympiska spelen i Rom 25/8-11/9.
Rudolph ran and world went wild
Von oben
Vi flyttade in i vårt hus 3/7 1971.
Redan 1965 var det emellertid i tidningen!
Detta är en fotokopia av en fotokopia därav den dåliga bildkvaliteén.
Artikeln var införd i HD 20/6 1965. Texten till bilden intill är:
Arkitekt Lars Hammerös hus sett från sydost med den senaste tillbyggnaden längst bort, Det halmtäckta taket ger åt byggnaden en om de gamla fiskarhusen påminnande karaktär, men arkitekten har inte på något vis velat göra en imitation, bara valt en typ som passar bra i Viken.
Vid vår sedvanliga löprunda på Svedberga mötte vi denne man med hund och två barnbarn ? varav den ene lystrade till namnet Sigge.
Så småningom kom vi underfund med att hans syster varit husets första värdinna!
Det stora luftiga musikrummet i arkitekt Hammerös nybyggda året-runt-hus. Generösa glaspartier ger ljus och den öppna spisen värme, när så kan behövas som komplement till värmesystemet. Vit mur och trä ger karaktär åt rummet.
På kvällen fick vi för första gången foton av vårt hus ovanifrån!
Som synes finns nu ytterligare tillbyggnad mot sydost – som var fullbordad vid vår inflyttning.
Där – numera betitlat lekrummet – var Vikens första lekskola inrymd några år före vårt övertagande.
På ängen till höger skall vi fira midsommar – om vädret tillåter…
Midsommarkonflikt
Just nu läser jag, eller borde läsa, 5 böcker.
Jag har ju i ett flertal inlägg berättat om Orhan Pamuks Istanbul.
Jag hade hunnit till sid 290/335 när jag istället började läsa Konsten att vara snäll se 13 juni, som jag ju faktiskt avslutade.
Alltsedan inlägget den 31/3 (klicka på label das Lesen) ligger
på mitt skrivbord.
Hela maj och halva juni har ju gått i släktträffarnas tecken.
Visserligen öppnade jag i samband med en upprensningsaktion på en hylla Sven Stopes frejdiga vidräkning med OL – men avbröts av vår resa till Mälardalen.
Därifrån lyckades jag hemföra ett utläst exemplar av Stieg Larssons sista :
Jag hann läsa två kapitel – den verkar minst lika bra som de två tidigare – innan jag nere i Hjärup snubblade över 
Den är årets underbaraste läsupplevelse hittills – – är nu på sidan 142/285!
Skrev jag i gårkväll.
Sedan dess har jag läst kapitlet Bland döda kungar och glömda gudar.
Det är 1979 och han reser till Teheran för att skildra den islamiska revolutionen och shahens fall. Han passar då på att resa till Shiraz och Persepolis. Han får rådet att vara på plats vid soluppgången:
sid 156
En soluppgång i öknen är ett lysande, stundtals mystiskt skådespel, där världen, den som rann bort för oss i gårkväll och försvann i natten, plötsligt kommer tillbaka. Nu kommer himlen och marken och människorna tillbaka.Allt finns på nytt, allt ser vi på nytt. Om det finns en oas i närheten ser vi den, finns det en brunn ser vi den också. I detta känslostarka ögonblick faller muslimerna på knä och läser dagens första bön, salad as-subh.
Men deras hänförelse smittar av sig på de otrogna, alla upplever solens återkomst till världen lika starkt, det är kanske den enda uppriktigt sanna akten av ekumenisk förbrödring
sid 160 vid Persepolis
Som alltid när man beser livlösa tempel,palats,städer, väcks frågan hur det gick för byggarna? Hur var det med deras plågor, brutna ryggar, ögon som stuckits av stenflisor, reumatism? Hur var deras usla liv? Deras lidande? Och då väcks nästa fråga: skulle de här underverken ha uppstått utan det lidandet? Utan uppsyningsmannens piska? Utan rädslan som skälver i slavens inre? Utan högmodet hos härskaren? Kort sagt: har inte det förgångnas stora konst skapats av det som är negativt och ont i människan? Men samtidigt: har det inte skapats av övertygelsen att det som är negativt och svagt i henne bara kan betvingas av skönheten, bara med ansträngningen och viljan att skapa den? Och är inte det enda som aldrig förändras skönhetens form? Och det behov av den som finns inom oss?
Fullbordat
Någon EXAMEN är det ju egentligen inte längre.
Ändå är vi övertygade om att vår avgångne gymnasist hade ”klarat sig”!
Här poserar han veckan före framför sin skolas grundare Johannes Rudbeckius.
Det var inte så litet trångt i samband med utspringningen.
Men där är han ju! Klicka för upptäckt!
Examen eller ej – trevligt med släktkalas!
Domkyrkan i bakgrunden!
