månadsarkiv: mars 2007

Prins Valiant

Publicerat av
Svara

I dag fyller serien Prins Valiant 70 år!


Han är
Min barndoms hjälte
Vi hade en prenumeration på Vårt hem 1940-45.
Där fanns varje vecka ett avsnitt av hans öden och äventyr.
Vårt hem upphörde (åtminstone i vårt hem) och därmed Prins Valiant.
Serien blev troligen omodern – Blixt Gordon och Fantomen tog över.
Jag började läsa ”riktiga” böcker som Ivanhoe och Hjortfot.


Vi tar för omväxlings skull en norsk läsövning:
Prins Valiant handler om den unge prins Valiant af Thule og foregår formodentlig omkring det 5. århundrede. I denne tid møder prinsen bl.a. hunnerne, ligesom han besøger fjerne steder som Afrika og Rom. Meget af handlingen udspiller sig dog omkring Kong Arthurs hof på Camelot, hvor figurer som Merlin og Sir Gaiwan og andre fra Kong Arthur-myten har hjemme.
Prins Valiant adskiller sig fra mange andre tegneserier på to måder: Dels er der ikke talebobler, men al talen er placeret i tekstbokse, og dels bliver figurerne ældre som serien udvikler sig, noget der ikke er helt normalt i serier, der kører i mange år.

Harold Foster (1892–1982) tecknade bland annat Tarzan. Men Prins Valiant, riddaren kring det Runda bordet, var hans egen skapelse.

GI-index

Publicerat av
Svara

Som framgår av blogg 10 mars har jag ju fått en fotledsfraktur. Jag är försedd med en gipsstövel och får inte stödja på benet.

Jag råkade ut för samma skada 1998 på andra sidan – det var ju litet glamorösare : det skedde i Gällivare.
Här är jag med gipsat ben i Ishotellet i Jukkasjärvi

Jag mindes tiden som ganska angenäm, trots allt.

Jag har nu till min förargelse märkt att det faktum att det är 9 år senare i livet innebär att jag inte lika lätt svingar mig runt på kryckor!

För att ändå tillföra en positiv spin-off effekt har jag inlett hårdregim enligt GI-metoden.
Kylskåpet och jag befinner oss nämligen inte på samma våningsplan….
(Oss emellan är jag inte riktigt påläst än – men det kommer…)

Jag har nu avstått från snabba kolhydrater i 4 dygn. Jag känner mig faktiskt redan smalare men den grafiska belöningen får ju vänta på sig:
Min vikt har ju ÖKAT med GIPSvikten, och igår upptäckte jag att jag inte orkar HOPPA upp på vågen.
Lösning: jag mäter bukomfång! Hittills har jag blivit 0,5 cm smalare….
Under tiden kan jag ju dela med mig till mera lyckligt lottade.
Här ett favoritrecept:

Choklad-och havrekakor
– ett recept ur DET ALLRA FÖRSTA NUMRET AV MIN Allt om Mat prenumeration
dvs Nr 3 februari 1990.

100 g margarin
3/4 dl strösocker
1 dl farinsocker
1 tsk vanillinsocker
1 ägg
1 dl grahamsmjöl
1 1/2 dl vetemjöl
1 dl havregryn
1 tsk bakpulver
100 g hackad mörk blockchoklad
1-1 1/2 dl orostade
solroskärnor

1. Blanda margarin,strösocker, farinsocker,vanillinsocker och ägg i en mixer
2. Rör ihop grahamsmjöl, vetemjöl, havregryn och bakpulver i en bunke.Häll ner i mixern tillsammans med chokladhacket. Mixa väl.
3. Forma smeten till små bullar med hjälp av tesked. Rulla bollarna i solrosfrön och lägg dem på bakplåt med lite mellanrum.
4. Grädda i mitten av ugnen i 10 min i 190 °. Låt kakorna svalna på galler.

Födelsedagsbarn 6

Publicerat av
1

Dagens födelsedagsbarn bevistar numera IES i Eskilstuna.
So we have better to continue in English!

This last year he has grown from an absentminded boy to an efficient young man.

He has a great working capacity, but his strongest field is intellectual.

He is, together with cousin Lisa, scriptwriter and managing director of BBB-film team

We wish all the best for the year to come!

Quadraginta

Publicerat av
5

eller snarare quarantaine = fyrtio dagar.
I fjor bloggade jag om Stora döden den 5 mars:
40 dagar var spärrtid för de fartyg som misstänktes vara pestsmittade, därav karantän.
Jag sitter nu här i fyrtio dagar utan snus, men av en helt annan orsak.

Vi tar det från början:

När vi på onsdagen rustade för att bege oss till veteranorienteringen åsåg vi två kaniners ystra parningslek på vändplatsen. Jag hann dåligt fånga dem med kameran, de slank över muren in i grannens trädgård.


Även jag hade tydligen ystra vårkänslor – jag blev så het i skogen att jag hamnade här:

Dvs på Ängelholmslasarett, där man efter röntgen konstaterade att jag hade brutit fotleden och skall sitta ingipsad i 6 veckor!
Sex timmars väntetid på akuten inspirerade till följande haikus:

Sjunde mars – dags för
veteranorientering.
Den slutar i moll.

Sitter i rullstol
lyssnar på Rostropovich
och äter apelsin

Quinquaginta

Publicerat av
4
hände sig att

ingick i det äkta ståndet.

Det skedde i Sancta Mariae kyrka i Hälsingborg (på den tiden stavades H. med ä!) under överinseende av tjocka släkten och Martin Luther.

och det har ju gått bra så långt!

Exceptional women

Publicerat av
1

1955 at the Café de Paris in London
uppträdde Marlene Dietrich.
Hon introducerades av Noel Coward.

När vi hösten 1957 införskaffade en radiogrammofon var denna en av de första grammofoninspelningar vi köpte.
Fattiga som kyrkråttor hade vi en mycket begränsad skivsamling.
Vid ett senare tillfälle skall jag lista vilka klassiska verk vi besatt.

Utöver Marlene hade vi två andra inspelningar som vi spelade när vi skulle ut på galej:
En med tjurfäktningsmusik som påminde oss om Spanienbesöket 1955
(Se bild – vi hade inte råd att sitta i sombra!)

Slutligen en med fados sjungna av Amália Rodrigues
(via länken inser jag att vi måste ha köpt den första longplaying hon spelade in!)

Bäst gillade vi ju Marlene – mest för Noel Cowards introduktion.
Vi kan den fortfarande utantill!
På en underbar engelska deklamerar han följande:

Ladies and gentlemen!

We know God made trees,
the birds and the bees
and the seas,
for the fishes to swim in.

We are also aware,
he had quite a flare,
for creating,
exceptional women.

When Eve said to Adam:
Start calling me Madame!
The world,
The world became far more exciting.
Which turns to confusion
the modern delusion,
that sex is a question of liking.

The female allure,
both pure and impure,
has seldom recorded a failure,
I know, and You know
from Venus and Juno
right down to the damned Cornelia.

This glamour it seems,
is a substance of dreams
for the most imperceptive perceiver.
The Serpent of Nile could achieve with a smile.
far quicker result than Geneva.

Though we all might enjoy,
seeing Helen of Troy
as a gay cabaret entertainer
I doubt that she could
be one quarter as good
as our lovely, legendary
Marlena

Så här på Internationella kvinnodagen introducerar jag nu, inspirerad av Noel Coward min nya serie
Exceptional women.
Vi startade förra året med
1 Angela Merkel
2 Karin Chädström
3 Ségolène Royal
4 Kristina Lugn
5 Ursula van der Leyden
6 Josephine Baker
7 och nu således Marlene Dietrich!

Födelsedagsbarn 5

Publicerat av
1

Ovanstående bild härrör från Lottens blogg 1 mars.
Där kommenterade jag sålunda:
Du har löst ett problem för mig. När jag nämligen nu går in på andra varvet på min blogg med 25 utvalda födelsedagsbarn som skall uppmärksammas för ANDRA gången, måste jag ju hitta på nya fascinerande vinklingar…

Jag erinrar mig nu en ”musepisod” ur Födelsedagsbarn 5:s antecedentia. Den skall jag berätta 7 mars.


Så det gör jag nu:

Det var en gång en familj i en villa i Viken. Föräldrarna arbetade borta hela dagarna. Efter mormors död var de tre sönerna helt ensamma i huset flera timmar varje eftermiddag.
En höstkväll, när f. äntligen hade fått middagen klar saknades dagens födelsedagsbarn!
Var var Gustav?
Ingen hade sett honom !
Det hade mörknat. Ve och fasa…
Det ringdes till diverse klasskamrater – ingen Gustav.

Precis när vi bestämt att kontakta polisen – dök han upp – hungrig och trött.

Alla föräldrar som saknat ett barn känner igen sig:
Ångesten slår över i aggression.
VAR har Du varit?
Jag har varit och köpt en musfälla.

Precis som hushållet i Mesta hade vi kvällen innan upptäckt musspillning i diskbänken. Föräldrarna hade i sitt stressade tillstånd nedprioriterat detta faktum men Gustav skred till aktion:
Efter skolans slut åkte han buss till vår tätort Höganäs.
Man bör känna till att den egentligen inte existerar.
Höganäs är en sammanslutning av det gamla gruvsamhället H. Öfre och fiskeläget benämnt H.Nedre.
Han beslutar vid framkomsten att gå åt höger dvs österut mot Öfre. Detta visar sig vara en felsatsning.
Åter till ”Centrum”(som ju således inte är ett centrum).
Denna gång går han västerut och Eureka :Han hittar en järnhandel och kan införskaffa en musfälla.
Kommen så långt upptäcker han att pengarna inte räcker till bussfärden hem!
Men han är inte bet. För de sista slantarna inköper han en chokladkaka för att få Krafter och beger sig gående de 6 kilometrarna hem till Viken.
Vilket ju tar en stund…
Man bör ihågkomma att detta var långt före mobiltelefonernas tid!
Vi föräldrar var ju uppbragta över denna vrickade idé!
Hur kunde han göra oss så oroliga etc lamenterade vi,
samtidigt som vi lade för honom näring för att få honom i hyggligt skick igen.

Dock: Innan han sedan stupade i säng laddade han musfällan.

Och si
Nästa morgon hade han fångat en mus
se ovan!!!

Skidsöndag

Publicerat av
2

Oskar Svärd jublar efter sin tredje seger i Vasaloppet.

Först var det till att sitta hela förmiddagen och titta på den spännande uppgörelsen i Vasaloppet!
Sedan raskt över till Femmilen i Sapporo:


Även JAG har åkt Vasaloppet!

I full aktion!

1981 tror jag det var. Den gamle och äldste sonen hade tränat för Öppet spår under flerfaldige åkarens Stig överinseende.

En vecka före tilldragelsen åkte vi upp till Mora.
Det tränades i spåren.
Fram till tävlingsdagen var jag huvudpersonen, dvs jag fick coachning och vätska när jag åkte Vasaloppsspåret från Start till Mål men uppdelat på 3 mil om dagen!



Öppet spår-dagen var det min tur att vara supporter.
Det började inte bra…
Det var -27° vid starten i Sälen.
Jag körde bilen längs med, på vägen Sälen-Mora, fulladdad med torra kläder, vätska och övrig proviant
First stop: Mångsbodarna.
Där fick jag vänta LÄÄÄNGE.
När mina tappra gossar slutligen dök upp hade de långa istappsörhängen – svetten frös!

Ingen var upplagd för fotografering – så den här bilden är den ende jag kan hitta.
Den egendomlige mannen med nummerlappen såg dagarna före ut så här:

De framkommo, efter drygt nio timmar, faktiskt slutligen till Mora!

Förresten…

Bravo Stefan (och Linus…)!
Vi har alltid gillat Stefan Holm – men nu gillar vi inte den nya frisyren.

Vi saknar stryket över håret och korrigeringen av linnet…???
Det är kanske the new look, och den är ju idrottsligt framgångsrik…., men det är inte våran Stefan.