månadsarkiv: december 2006

15.34

Publicerat av
Svara

15.34 , 15,34, 15.34……..15.35!

Så här i december brukar jag följa uppgifterna i HD om solens uppgång och nedgång, noggrant.
Sedan en vecka tillbaka har minskningen av dagsljuset på eftermiddagen stannat upp – varje morgon har jag mötts av samma uppgift för solens nedgång: 15.34

Men så i morgon kommer den att dröja ända till 15.35.



Jag har redan tidigare år observerat att dagen börjar tilltaga på eftermiddagen innan vintersolståndet den 22 december, medan den fortsätter att att gå upp senare även efter detta datum!
I morse hade vi dessutom minusgrader – fukt i nyckelhålet i vårt brevlådelås hade frusit -så en isande minut trodde jag inte vi skulle kunna utfå morgontidningen!

Terminsavslutning

Publicerat av
1


I förrgår var det avslutning i Geniklubben.
Ja, den heter faktiskt så men Bobo föredrar namnet Forskarskolan på Fysicum i Lund

Deltagarna skulle inför föräldrar och lärare redovisa sina uppfinningar.

Det som demonstreras på dessa bilder är , vad jag förstår, en vattenraket!
Lärarinnan, Merima Kursumovic, lyssnar uppmärksamt.

Efter demonstrationerna bjöds deltagarna på instant glace tillagat av flytande kväve!

Det smakade gott!

Tack för den här terminen!

Kväve är den vanligaste gasen i atmosfären följd av syre, men i jordskorpan är kväve ganska ovanligt med en halt av 25 gram per ton.
Gas Kokpunkt Volymprocent i luften
Kväve -195°C 78,0
Syre -183°C 20,9
Koldioxid -78°C 0,04%
Ädelgaser varierar 0,94%

Kväve framställs genom fraktionerad destillation av flytande luft.

Historia
Svensken Carl Wilhelm Scheele visade 1772 att luft består av två komponenter kallade eldsluft (syre) och skämd luft (resten, d v s mest kväve) – fransmannen Lavoisier döpte om den skämda luften till azote. Engelsmannen John Dalton presenterade azote som ett grundämne i sin publicerade atomteori av år 1807. Det internationella namnet nitrogene/nitrogenium tillkom 1790 på grund av upptäckta samband mellan kväve och salpetersyra (νίτρον grek. salpeter).
Det svenska namnet kväve föreslogs av Afzelius och Ekeberg år 1795 för dess eld-kvävande egenskaper.

Über das Lesen

Publicerat av
Svara

Die meisten Menschen verstehen nicht zu lesen, und die meisten wissen nicht recht, warum sie lesen. Die einen sehen das Lesen als einen größtenteils mühsamen, doch unumgänglichen Weg zur Bildung an, und sie werden denn auch mit allem Lesen höchstens gebildet. Die anderen halten die Lektüre für ein leichtes Vergnügen, mit dem man die Zeit totschlägt und wobei es im Grunde einerlei ist, was man lese, wenn es nur nicht langweilt.
—
Hermann Hesse: Über das Lesen
1877-1962, Nobelpris 1946;

En väldokumenterad lässtund är ju Dassläsandet (ty Daß Lesen)
Varierande litteratur finns att tillgå i skilda hushåll.
Så även i vårt.
Vi började med Kalle Anka, för att få de unga att ta sig tid för detta viktiga värv. Sedan har det väl mest blivit tidningar med korsordslösande och sudoku.
Men i de yttersta av dessa dagar har jag entlöst frågan:
POESI!
Det är idealiskt att småbläddra i pocketupplagan av Samlade dikter – diktaren kan ju variera efter smak och sinnesstämning!
När man väl hittat en dikt att ta till sig – är det dags för att aktivera sig igen!

Mitt senaste fynd:
Över ett ordspråk
Ur Kindergarten, Andliga övningar 1932

Det är bättre med en fågel i sin hand,
vill jag lova, än ett tiotal i skogen.
Jag stod utan medel vid förtvivlans rand,
innan jag denna lärdom blivit mogen.

Sedan fick jag mycket bra på många sätt,
arbete och husrum och ibland en kvinna.
Därtill ska jag väl om allt går regelrätt,
få familj och till en aktad ställning hinna.

Ändå har den frågan darrat på min läpp,
medan jag satt hemma vid min grogg och rökte:
detta jag nu håller med ett stadigt grepp
och som kallas livet, är det det jag sökte?

I december finns det ännu ett skäl till läsande, nämligen Lottens julkalender

Ännu en Vital(-is) veteran

Publicerat av
Svara

På själva Luciadagen har Veteranerna årets sista orienteringsmöte.
Dagen till ära är kartan i form av en Lussebulle!

Vädret var växlande, vid start ruskade det till rejält! Vår Vital(a)-is veteran var ordentligt utrustad vid start.
Allt under det att förmiddagen framskred, förbättrades vädret och vid målgång hade han lagt av regnmunderingen.

Så var det dags för fika och intervju:
Folke Vitalis Andersson
föddes den 17 mars 1922 i Björkäng, Töreboda.
Fadern hade ett litet lantbruk.
Han hade tre storasystrar.
Efter 6 års skolgång,1935, vidtog diverse sysslor. Han jobbade
– på gården
– i skogen bl.a. på ett hygge helt nära Fagertärn
– på mekanisk fabrik där man tillverkade ”sliperspligg” (=rälsspik) Den blev emellertid nedlagd sedan man övergått till gjutna slipers.

1943, mitt under brinnande krig, blev det dags för militärtjänst.
Han låg inne i 2 år, varav de första 1 1/2 på I 18 på Gotland.

Det var också här han började orientera:
De som inte var “hemma” på Gotland s.k. fastlänningar fick stanna på ön under permissionerna- och då roade man sig bl.a. med orienteringstävlingar.

Sista halvåret, innan muck 1945, låg han på Karlberg som officersaspirant.
Här hörde han talas om möjligheten att söka till Tullbevakningen.
Där tog man inte in några elever 1945, så V. fick vänta till 1946
Det året jobbade han på en torvmosse och vid ett tegelbruksbygge.

Så var det då dags att börja på Tullen i Göteborgs frihamn där han arbetade i 2 1/2 år.
Han träffade under denna tid sin blivande hustru Gunvor. Hon är från Trelleborg men var på besök hos bekanta i Göteborg. Det sa´klick (intervjuarens formulering) – och Gunvor sökte och fick arbete som undersköterska på Vasa sjukhus.
Vid Råbocka i september med bla Nisse Sjöholm (se blogg 1ste mars)
I Göteborg fortsatte Vitalis med orienteringen.
Efter en sejour i fästmö Gunborgs Trelleborg var det dags för Helsingborg 1949.
Äktenskap ingicks 1950 och makarna har begåvats med två barn

Anita född 1951 har 4 barn och bor i Ingelsträde.
Bilden från Ingelsträdes medeltidsdag 2006 Se blogg 2 sept.
Lillasyster Monica född 1953 gift Gustafsson blev familjens stjärn-orientererska!
Vad sägs om den här meritlistan:
1974 VM Silkeborg 1:a i budkavle (Birgitta Larsson, Monica Andersson och Kristin Cullman)
1975 SM HSOK:s damlag vann budkavlen (Ulla Stigborn, Inger Thelandersson Monica Andersson)
Vann SM i lag med IK Jarl 1978 och 1979;
VM orientering 1979 2-4 september 1979 i Tammerfors i Finland.
3:a individuellt och i lag (Anna-Lena Axelsson, Karin Rabe och Monica Andersson)

Själv rapporterar Vitalis att han vunnit några individuella DM Dag som Natt, sista gången 1987 i H65.
Tillsammans med Martin Frohm (som för övrigt ligger bakom dagens lussebulle) och Rune Isaksson vann han budkavle-DM i H43;

Lagkompisarna
Orienterandet har medfört många spännande upplevelser.

Vitalis har t.ex. deltagit i 6-dagars i Skottland, Californien och Australien.
Den senare resan i Peo Bengtssons regi innebar även tävlingar på Nya Zeeland och Tahiti.
V. berättar att de, flygandes från Tahiti till Santiago i Chile, blev nedkommenderade på Påskön, för att hämta en svårt sjuk kvinna som skulle transporteras till sjukhus.
Så Vitalis Andersson kan skryta med att ha varit tre timmar på Påskön

Lucia förr och nu

Publicerat av
Svara

Klicka på bilden för förstoring för uttydning!

Ja, det är ganska skönt att slippa
att efter att ha kommit hem trött från jobbet:

– leta fram luciasärkar
– stjärngossestrutar
– stjärngossestjärnor
– stryka särkarna
– stiga upp i ottan och
försedd med tändstickor, lussebullar och kaffekorg, vandra runt till yrvakna grannar!

Men visst var dom gulliga!
Vi mönstrade traktens mest skönsjungande gosse!

Hon hade dock ägt det skönaste! (travesti på Strindbergs Ett halvt ark papper)

Uppställningen från 2003 är heller inte fy skam.
Summary:
The 13th december we in Sweden celebrate Sancta Lucia

Jultidningen

Publicerat av
Svara

Denna dagsvers av Alf Henriksson väcker ljufva minnen!

Jultidningen
Det ringde en flicka på vår dörr med en jultidning i sin hand. Vad det var roligt med sådana förr i ett nu försvunnet land!

O du land där en ljuskrets av rysk fotogen var om vintern vår fred, vår ro och lyste på lappar av Johan Tirén och björnar av Louis Moe!

Du land där ett halvt dussin julgransljus spred ett sken som var rikt och stort och vi kände var vrå i Carl Larssons hus och var kulla som Zorn hade gjort!

O kvällsmörka land där en bildkollektion icke hang i varenda kiosk men en dikt av Karlfeldt slog an en ton som klingade ända till påsk!

Armodets tid är dessbättre förbi och vi fick det så bra så bra
 Flickans jultidning inköpte vi men den var ju inget att ha.

Illustrationerna från en Jultidning 1943!

Mycket roande

Publicerat av
1

Om man klickar på bilden blir den större och läsbar!

Denna notis i gårdagens tidning tyckte vi var, liksom Buttericks brukade beskriva sina skämtartiklar, mycket roande!

De som nu är unga och upplever den alltmer uppstressade julhandeln , har nog svårt att förstå vår upphetsning inför Skyltsöndagen , när kommersen kom igång efter kriget!
En scen jag minns från Hedebyborna , då Handlarn ffg julskyltat ger en föraning…
Buttericks, fanns förutom i Stockholm Göteborgg och Malmö också i Helsingborg
Utdrag ur historik 1944-53:
Buttericks blomstrar med fyra butiker i Stockholm, Göteborg, Malmö och Hälsingborg. Man har profilen av ”prylbutiker” i vilka säljs allt från dammodeartiklar till skämtsaker.

Lagom till Skyltsöndagen fanns i Helsingborgs Dagblad Buttericks helsidesannons, fullspäckad med beskrivningar av diverse skämtartiklar. Efter varje ruta fanns omdömen som ”Väcker allmän munterhet”, ”Mycket roande” etc.

Legendarisk i vår familj är den pruttkudde som vår äldste son fick av en klasskamrat på sin 8-årsdag!

Den väckte allmän munterhet!


ANNA-dagen

Publicerat av
2

På den gamla goda tiden sa´man:
På Annadagen ska gräset sås och till Lucia fisken begås!

På 40-talet, fanns ju inte detta väldiga utbud av julstjärnor och amaryllis. Blomsterprakten fick man odla fram själv. Det var förberedelser i veckor för att få hyacinther och tazetter att blomma just till jul.
Kring julkrubban sådde man gräs – som behövde några veckor på sig för att grönska.
Fisken var LUTfisken – som varje hushåll lutade själv!

Annadagen 9 december var min svärmor Gunborgs födelsedag.
I många år var det därför tradition att vi tog en tur upp till Bergslagen och Mälardalen vid denna tid.

Sista gången vi firade den var 2001 då hon fyllde 90 år.Sedan blev det inte fler födelsedagar…

Min mormor hette ju ANNA: Hennes är den andra 90-årsdagen jag bevistat.
Eller snarare första eftersom den inföll redan 1976.
Hon var vid det laget litet senil – även om hon fortfarande klarade sig, med benäget bistånd av grannfrun Edit som hemtjänst, ensam på torpet.
Församlingen skickade en ung pastorsadjunt för att hedra jubilaren.
Alla var så imponerade av hennes goda minne – hon utbrast för varje ny besökare : Det var längesedan vi möttes – och det var det ju!
(Vi ,de allra närmaste, visste ju att hon inte hade en susning…)

Annat var det på hennes 70-årsdag 1956.
Den gamle var ju alldeles ny fästman i familjen och träffade tjocka släkten ffg.
Han minns särskilt mötet med storasyster Elna (th på bilden)
När de minglade och hade talats vid en stund sa´hon ”Tack för föste gång”

Hon avslutade nästa pratstund med ”Tack för andre gång…”

Julhandling

Publicerat av
Svara

Idag (läs igår) uppsökte vi det stora köpcentrat.

Expeditionen var detaljplanerad för att ge största möjliga utbyte, för minsta möjliga ansträngning.
Först parkerade vi utanför IKEAS UTgång.
Sedan gick vi i tunneln under tillfartsvägen för att komma till COOP Bygg.

Vi har sedan ett år tillbaka planerat köpa en Brandsläckare – nu ÄNTLIGEN skulle det bli av.

Det var ingen tvekan om vart vi skulle vända oss.
När vi kom in funderade jag på om vi skulle köpa en trädgårdstomte…


Men två meter från kassan fann den gamle sin brandsläckare !


Kvickt iväg till IKEA: När vi rullat oss fram till barnavdelningen (efter att vid bokhylleavd. prisat att vi nu var välförsedda se blogg 30 januari) mötte vi ett flertal ”trainees” från Filippinerna. Jag ville fotografera – men det visade sig råda fotoförbud på HELA IKEA!(?)

Så därför får Ni inte heller reda på vad vi köpte – årets julklapp avslöjas 25 december.
Enligt plan lunchade vi sedan på Ingvars korv och bröd à 5:-

Sålunda stärkta kunde vi både proviantera te, bröd och öl – innan vi anträdde färden hemåt.

Apropos minnesförfalskning:
En av de första grejor vi köpte på IKEA var dessa peppar- och saltkar från 60-talet.
Vi bodde i Lund 1957-62. Jag trodde absolut att vi köpte dem på Malmö IKEA – men det visar sig att den öppnade först 1977!

De har ju stått, och använts flitigt, i Skogslund – Tydligen inköpta som present till mormor Anna på varuhuset i Älmhult.

Vers från Viken

Publicerat av
Svara


(Om man läser texten till höger eftertänksamt inser man att samhället Österling bodde i 1973 sannolikt var Arild – eftersom han badade i Skälderviken!

En hylla i bokhyllan har rasat ner och en massa osorterat har fallit ut på golvet.
Under restaurationsarbetet hittar jag en bunt med gamla tidningsurklipp bl.a. detta ur en VeckoJournalen från 1973:
Artikeln avslutas sålunda
—
Landskapet där de vilda grå turkduvorna häckar och korsvirkesgårdarna står översållade av rosor har inspirerat Anders Österling till en sommarhälsning som ni kan läsa som en slutvinjett till en otroligt vacker sommar.