Steg två

Den 7 oktober (se denna blogg!) inledde jag min hyllning till flerbarnsmammor i den yppersta makteliten
Nu kan glädjande meddelas att Ségolène Royal blir socialisternas kandidat
inför presidentvalet i april 2007.

– Jag upplever en intensiv stund av lycka, sade Royal sent på torsdagskvällen samtidigt som hon försäkrade ”partimedlemmar och andra väljare som vill se förändring” att hon inte skulle göra dem besvikna.

Med 60,6 procent av rösterna vann Ségolène Royal en intern jordskredsseger på torsdagen. Därmed behövs inte någon andra valomgång för att utse partiets presidentkandidat.

Följ den spännande fortsättningen!

Novemberorientering


I går stod vi som arrangörer för veteranorienteringen.

PM:
Välkomna till Veteranorientering på Kullaberg 15 november 2006
Dagens banor är relativt långa men “snälla”
korta 2900 m
långa 3720 m

På väg till kontroll 1(ett) mycket blött parti.

Obs snitsel till spång:

Det var lågt i tak på morgonen…


Kontroll 4 Stenen

Redan på tisdagen satte vi ut skärmar.

Kontroll 6 : Stigslutet

Allt som allt deltog 33 personer,(65-86år) varav 23 orienterande, övriga promenerande.
Sist i mål

Litet skador hör ju till…
men de glöms bort när eftersamvaron hägrar


Se mera på erics fotoblogg
där jag ”stulit” denna bild på mig själv när jag läser upp resultaten.

Summary: Yeasterday we arranged orienteering competition for the Veterans

Hattförsvar


Med anledning av skrivkramps outburst på Lottens blogg:
Hatt är mostrar och fastrar och gamla tanter som inte vet bättre..
vill jag bara påpeka att
Visst :
Hatt är mostrar och fastrar, även mormödrar und in diesen speziellen Fall farmödrar
men vi VET BÄTTRE!
När det är +10 grader och blåser 7-8 sekm är en stadig herrhatt bättre än en mössa – som blir för varm!

Höstlov 5


Veckans clou blev
Grottvandringen på Kullaberg.

Farfar lade veckan innan märke till att det under höstlovet erbjöds grottvandring varje vardag kl 13.Nedre åldersgräns 7 år.

I vårt program var fredagen den enda tänkbara.

Med vår sedvanlig tur med vädret blev just fredagen den ENDA dagen den veckan som var tjänlig för detta projekt! Vid återkomsten berättades det att guiden informerat om att det tre dagar tidigare slagit upp vågor högt längs bergsidorna där de nu skulle ta sig till grottorna!

Om Lahibiagrottan kan man via Kullabergs natur läsa:
Grottan, drygt 6 m djup och 5 m bred, är lätt att nå från fyrområdet. Höjden avtar successivt till 2 m.
Retzius och Wallengren har i grottan funnit rester från en forntida eldstad. Förutom olika lager sot och träkol har nedrasade hyddkonstruktioner hittats från jägar- och bondestenålder. Fiskben, flintaredskap och ben från tamboskap tillhör fynden. Senare undersökningar har visat att säsongsbetonad bosättning ägt rum här fram till medeltiden.

Det var förståeligt med åldersgränsen, inte helt lätt klättring!
En medföljande mamma, vägrade!

Störst behållning gav dock Idas upptäckt av sälungen – som Gustav lyckades fånga så fint på bild!

Vid hemkomsten förklarade Kristoffer:

Det var den bästa utflykt han varit med om
Maximal upplevelse för måttlig ansträngning!

Höstlov 4.Trafiktælling


Som tidigare meddelats åkte vi över sundet på tvillingarnas födelsedag 2 november.

Vi brukar ju göra en blodsockerhöjande stop vid Pølsevognen på stationen
– men den var STÄNGD!

Gruppen dirigerades därför in i Helsingørs gränder medan Farmor skaffade biljetter.

På stationen var det stor uppståndelse – just denna dag skulle alla resenärer räknas, resmål registreras.
Det tillgick så att man fick en biljett av dessa trevliga herrar.

Denna tællingsbiljett omhändertogs noggrant under resan till Humlebæck.

Väl framme vid Humlebæck fick man lägga sin lapp i en låda.
(Förfarandet upprepades när vi åkte hem)

Strax utanför stationen mötte oss det första ”konstverket”.

Ett så´nt här har vi ju i Höganäs också! Per Kirkeby

Väl framme fanns det mycket att titta på

Armistice

I serien Novemberhistoria har vi nu nått fram till den 11/11 kl 11.00

The most notable armistice, and the one which is still meant when people say simply ”The Armistice”, is the armistice at the end of World War I, on November 11, 1918 at the ”eleventh hour of the eleventh day of the eleventh month.” Armistice Day is still celebrated in some places on the anniversary of that armistice; alternatively November 11, or a Sunday near to it, may still be observed as a Remembrance Day.

Första gången vi ifrån vår fredliga avkrok fick en personlig inblick i hur minnet av världskrigen fortfarande är en realitetför resten av Europa var under ett besök i Paris november 1972.

Plötsligt där vi intet ont anande stod på Champs Elysée spärrades gatan av, och det förbereddes och genomfördes en martialisk parad med Nationalgarde och kyrassiärer.


Att något var på gång förstod vi genom den fullkomligt osannolika storleken på den Trikolor som stod i mellersta valvbågen på Triumfbågen.
Klicka gärna för förstoring

Kontrasten mot när vi 2000 råkade bevittna samma ”händelse” i London var stor.
Där heter det Remembrance Day och i paraden vid the Cenotaph på Whitehall ingår veteraner från ALLA Storbritanniens krig under 1900-talet, det senaste då var Falklandskriget. Det är ett stort inslag av ”civil” personal som sjukvårdsenheter, lottor mm.
Symbolen för denna dag är ”Poppyn”

Klockorna i Westminster Abbey ringer i en timme och de sörjande ställer små träkors med vallmo och namn i fyrkanter ordnade efter förband. Jag lade märke till att t.ex döttrar och söner till längesedan stupade, som tillrest, träffade andra anhöriga och kunde utbyta minnen.


Själv träffade vi ett gäng kanadensare som åkt över för att fira!? minnet av sitt deltagande i Koreakriget.

In Flanders fields

In Flanders Fields was written by Canadian physician and Lieutenant Colonel John McCrae on May 3, 1915 and published later that year in Punch magazine.

In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.

We are the Dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved, and were loved, and now we lie
In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.

Novemberhistoria


Den 9 november 1989 föll Berlinmuren.

Det berodde egentligen på ett misstag…

”The new regulations were to take effect on November 10. Günter Schabowski, the East German Minister of Propaganda, had the task of announcing this; however he had been on vacation prior to this decision and had not been fully updated. Shortly before a press conference on November 9, 1989, he was handed a note that said that East Berliners would be allowed to cross the border with proper permission, but gave no further instructions on how to handle the information. These regulations had only been completed a few hours earlier, and were to take effect the following day, so as to allow time to inform the border guards. However, nobody had informed Schabowski.
He read the note out loud at the end of the conference and when asked when the regulations would come into effect, he assumed it would be the same day based on the wording of the note and replied ”As far as I know effective immediately, right now”.



Tens of thousands of East Berliners heard Schabowski’s statement live on East German television and flooded the checkpoints in the Wall demanding entry into West Berlin. The surprised and overwhelmed border guards made many hectic telephone calls with their superiors, but it became clear that there was no-one within the East German authorities who would dare to take personal responsibility for issuing orders to use lethal force, so there was no way for the vastly outnumbered soldiers to hold back the huge crowd of East German citizens. In face of the escalating crowd the guards finally yielded, opening the checkpoints and allowing people through with little or no identity checks.
The ecstatic East Berliners were soon greeted by West Berliners on the other side in a celebratory atmosphere. November 9 is thus considered the date the Wall fell.

In the days and weeks that followed people came to the wall with sledgehammers in order to chip off souvenirs, demolishing lengthy parts of it in the process. These people were nicknamed ”Mauerspechte” (wall woodpeckers).

Även Gustav Bergman var en Mauerspechte, denna flisa är insamlad 19 mars 1990!

Jag minns när det började:

Den då icke så gamle vikarierade sommaren 1961 som stadsläkare i Motala.
Han och den blyga med förstfödde Karl 600707 emottog en inbjudan från Faster Stina med syskon och Farbror Hugo att, för första och enda gången, gästa deras sommarviste vid Bråviken.
Det var en vidunderlig weekend med fint sommarväder och kräftskiva…

Jag kan fortfarande minnas den surrealistiska känslan när vi ,trötta vid hemkomsten till Motala på söndagkvällen, knäppte på TV:n och meddelandet om murbygget lästes upp!

Construction of 45 km (28 miles) around the three western sectors began early on Sunday 13 August 1961 in East Berlin. That morning the zonal boundary had been sealed by East German troops. The barrier was built by East German troops and workers, not directly involving the Soviets