Strax efter jag publicerat min berättelse om vår järneks tillväxt ”hittade” jag i samband med städningen inför lovinvasionen ett antal foton som ”hamnat” på fel plats.
De måste vara från 1990.
När jag studerar dem faller plötsligt poletten ner!
Jag kommer plötsligt till insikt, VARFÖR järneken knappt växte alls 1971-1990, och sedan de senaste 16 åren svämmat över alla bräddar!
Det handlar om konkurrens:
Som framgår av bilderna på gårdagens blogg hade vi ju en tall i centrum av gräsmattan. Den började, allteftersom höststormarna avlöste varandra luta betänkligt, så vi beslöt hugga ner den!
En av grabbarnas kompisar, Magnus M. som i lumpen haft vapenfri tjänst och i stället varit skogshuggare, mobiliserades.
På min begäran höggs stammen av en knapp meter upp (vem har sagt att det ska vara lätt?)
Jag var bekymrad över att det skulle bli för tomt – så vi monterade ett bord på den kvarlämnade stubben.
Denna bild är från 1995.
På 5 år har således järneken blvit mer än dubbelt så stor – efter att ha (jfr översta bilden) i huvudsak stått stilla i 16!
Det beror naturligtvis på att tallen sög upp allt grundvattnet – inget blev kvar till Ilex – men sedan har han tagit grundlig revansch!
Summary: I suddenly,(after finding the photos showing how we cut down the pine 1990),realized why the holly has grown so quickly since then. It at last gets enough water from the ground!
För 35 år sedan flyttade vi in i vårt hus. Då fanns det nästan ingen växtlighet i vår trädgård.
Jag planterade ett och annat – men nästan inget tog sig – det var gräs och kryptall som gällde.
Den enda växt som tidigare ägaren lämnade efter sig var en järnek
14 år senare ser den ut så här.
(Bilden tagen dagen efter min 50 årsdag,- därav blomsteruppsättningen)
Vi fick oväntat besök av norska orienterarkompisen Synnöve på genomresa efter att ha varit och tågluffat.
Men nu…
får vi varje år kapa den i toppen så att den inte skaver sönder stråtaket!
Men det blir ju fin dekoration till Halloween och jul förstås!
Läs mer om järnek Ilex aquifolium
Summary: When we moved to our garden 35 years ago there was hardly any garden…
Only a tiny holly.
It´s not tiny anymore!
Även om jag visste att jorden skulle gå under i morgon skulle jag ändå plantera ett äppelträd i dag. Yttrande tillskrivet Martin Luther (1483–1546)
Men jag har varit förutseende: jag planterade våra äppelträd för 20 år sedan!
Nu njuter jag med Verner varje höst:
Jag längar hem till skogen.
Där finns en stig i gräset.
Där står ett hus på näset.
Var plockas under träden så stora rosenhäger,
var vaggar blåsten säden
med sådant sus som hemma?
Ur Hemmet av Verner von Heidenstam
Men idag handlar det inte bara om litet ”sus i säden” – de har ju förvarnat om den värsta stormen sedan ”Gudrun” januari 2005.
Redan blåser det 22 sekundmeter vid Hallands väderö…
Så det är ju bra att vi tagit in de flesta äpplena redan, resten faller ju av i dag!
De sorter vi har störst glädje av är
Aroma
Svenskt äpple, som uppkommit genom korsning mellan Ingrid Marie och Filippa. Det är ett medelstort-stort med rundad eller konisk form och svag avplattning på över- och undersida. Äpplet är vackert gult med lysande röd täckfärg. Det finns två varianter av Aroma – en med gulrött skal och en där den röda färgen dominerar. skalet är medeltjockt. Det gulvita fruktköttet är sprött och har aromrik smak med god balans mellan socker och syra. Säsong: september-november.
och (det större)
Lobo
Medelstort-stort med plattrund form. skalet är glänsande, något segt, mörkrött med mörka punkter. Fruktköttet är gulvitt-vitt och mjukt med söt, mild smak utan syra men med fin arom. Sorten passar inte alls i matlagningen, utan äts naturell som mellanmål och dessert.
Lobo tillhör de senare höstsorterna. Kommer ursprungligen från Kanada och till Sverige i början av 1900-talet. Bästa användningstid oktober-november.
Klicka här för mer
pomologi
Summary: 20 years ago I planted two appletrees
heter en tidskrift.
Där kan man i nummer 11-06 bland annat beskåda detta collage:
Varför?
Ja, hur kan man få reda på det?
Summary: This family – our youngest Olle with wife and 5 kids are this month in a magazine called (translated) Parents&children
Idag är det 50 år sedan den s.k. Ungernrevolten startade. Vår första reaktion var glädje över att stalinismens strypgrepp över Europa höll på att lossna. (Stalin dog 1953 – nu var det Nikita Chrusjtjov som var ledare i Sovjet)
Fotona föreställer den blyga och den gamle 1956 på den senares studentrum
Jag minns hur vi deltog i ett fackeltåg organiserat av studentkåren som en solidaritetsyttring med den nya regeringen i Budapest, ledd av Imre Nagy. (Första och enda gången jag gått i ett demonstrationståg)
Allt eftersom dagarna gick blev det mer och mer invecklat:
Vad som egentligen hände kan jag först nu få litet kläm på när jag läser i Wikipeda
Ungernrevolten
För när vi började ana att ryssarna skulle lura och krossa ungrarna startade
Suezkrisen den 29 oktober!
Slutledning i artikeln om Suezkrisen:
Krisen är framförallt intressant ur ett historiskt perspektiv för att den klart och tydligt visar hur den nya världsordningen såg ut: ”Suez blev Europas Waterloo”. Från och med nu var supermakterna och deras kalla krig inkorporerade i Israel–Palestina-konflikten. Storbritanniens tid som stormakt var i och med krisens upplösning förbi.
Summary: Today is 50 years since the The Hungarian Revolution, a spontaneous nationwide revolt against the authoritarian communist government of Hungary and its Soviet-imposed policies, lasting from October 23 until November 10 of 1956.
29th of October started the Suez Crisis ”The Crisis resulted in the resignation of the British Conservative Prime Minister, Sir Anthony Eden, and marked the completion of the shift in the global balance of power from traditional European powers to the United States and the Soviet Union and was a milestone in the decline of the British Empire.
Jag var 21 år och hade förlorat min politiska oskuld .
Sommarfägring i all ära…
Jag håller med Gertrude Stein:
” Rose is a rose is a rose is a rose.”
Nu på hösten förstår man uppskatta den enstaka blomman!
Orienteringsveteranen Åke Åkesson (se blogg 24 april d.å. Andra paret ut) berättade vid senaste mötet sin sjukhistoria:
Vid 9 års ålder (1929) fick han vatten i knäna., ja egentligen bara i ett. Det kom liksom ut en bula i knävecket.
Han fördes till den lokala provinsiala medicusen, som tappade ur vätska två gånger, men det bara fyllde på sig. Han fick då en remiss till en professor på Lasarettet i Lund.
Han fick inte komma dit förrän kommunalfullmäktiges ordförande i hemkommunen hade skrivit på ett borgensåtagande att de garanterade betalning!
(Han har fortfarande kvar detta dokument!)
Han minns hur han var med på en demonstrationsföreläsning för kandidater. Sedan blev han nedsövd med eter och blev efter ingreppet gipsad i det aktuella benet från häl till ljumske.
Han vårdades 14 dagar. För detta fick familjen betala 1 kr/dag = 14 kr. (Kommunen behövde således ej gripa in!)
Vid utskrivningen sades det att han kanske skulle behöva komma tillbaka.
Det behövde han, men först 77 år senare!
Dagen innan veteranorienteringen (då bilden ovan togs) hade han varit nere och fått inopererat en pace-maker
Så var det onsdag igen och dags för veteranorientering.
Nu är hösten här och vi återvänder till HSOK:s klubbstuga på Pålsjö där det ju finns varm dusch och trivsamt samlingsrum.
För en gångs skull var vi bland de första!
Martin Frohm (bilden) hade på sedvanligt manér handritat en karta som dessutom (med tvekan) var godkänd av KGB!
Det fanns en Ultralång, en Lång och en Kort bana.
Vi sprang båda den Långa.
När vi nästan, på grund av brittsommartorkan, givit upp hoppet om mera svampskördar, snubblar vi in på en äng med en rikedom av stolt fjällskivling!
Frågan är om inte fjällskivlingshattar stekta i smör slår Karl Johan!
(Se även blogg 8 september)
