Är det Fingal Olson som rör sig där borta?
Klicka på bilderna för närmare studium!

Nej, det är John ARNE Nordahl!

Dags för ännu en presentation av våra orienteringsveteraner – en mästare – se nedan;
Arne är född den 16 oktober 1926 i Hörby församling och nummer två av fem syskon.
Fadern arbetade som byggnadsaretare och man bodde på ett litet torp. Han gick 7 år i folkskola, de första 5 åren i Hörby.
Sedan köpte fadern ett lantbruk i Linderöd, Torastorp, så de två sista åren blev det skolan i Linderöd.
Konfirmationen skedde 1941. Då va det ju krig – Far var inkallad större delen av två år så det blev för Arne att jobba på gården, i skogen under vintern och på somrarna på en torvmosse.

Apropos skolan Det var 7-8 km s vandring till skolan i ur och skur (dvs sammanlagt 15 km per dag). Just vintrarna 40-41 var ju svinkalla -ARNE förfrös öronen (men å andra sidan blev det ju gratis konditionsträning)

Under kriget var det ju naturligt att ställa upp i Hemvärnet så snart man fyllt 16 år.
Hans starkaste krigsminne är när han beordrades att gå vakt vid ett brittiskt
bombplan som störtat med hela sin bomblast. En stor krater och en massa småbitar var allt som fanns kvar av planet och besättningen. Bland annan bråte såg han ett avslitet finger.

Men kriget tog slut och därmed värntjänsterna för honom och far.
Dags att skapa sig en framtid.
Sin första yrkeserfarenhet skedde inom textilindustrin. På Malmöföretaget Mab och Mya skötte han 4 vävar åt gången.
Det blev bara en kort tid för sedan var det dags för mönstring 1946.
Han blev uttagen till officersutbildning – placerades därvid på I 6 i Kristianstad. som då inte var någon stimulerande miljö.
Han valde därför att ta värvning, vilket gav honom möjlighet att flytta över till A3.
1/10 1946 – 1/10 1950 blev han försvaret trogen, slutade som furir.
Han tjänstgjorde även en tid på A6 i Jönköping.

Men hemma i Satserup, en grannby till Linderöd fanns en eldsjäl – Edvin Nilsson. Han övertalade Arne att satsa på orientering! Det började visserligen inte så bra – första tävlingen tog det en timme till första kontrollen – men sedan har det ju gått bättre och bättre!

Å så var det det här med träningslägret i Veddige 1949.. I en paus i övningarna åktes det på utflykt till Ilasjön – där tittade han plötsligt in i ett par blå ögon – och på den vägen är det…
(nämligen Lenas se 10de mars!) De gifte sig 1951 och fick barn :
Eva och Per som båda gift sig och fått barn så nu är det tredje generationen som orienterar.

Den 1/10 1950 lämnar Arne det militära för att fortsätta en karriär som polis.
Fram till den 1/10 1953 var han anställd i Helsingborg , genomgick under den tiden
konstapelkursen vid Polisskolan i Stockholm, som 1956-57 kompletterades med assistentkursen.
1953 gick flyttlasset till Örkelljunga, där han först anställdes som fjärdingsman, en titel som avskaffades 1954. Han tjänstgjorde dock i Örkelljunga fram till 1965 med ständigt nya titlar. Den sista omorganisationen innebar att Polistjänsten i Örkelljunga drogs in i samband med förstatligandet av polisen.
Arne blev i stället kriminalare i Ängelholm och var vid pensioneringen 1991 chef för allmänna roteln. Han hade även under många år hand om den fysiska träningen för polispersonalen och utbildningen i grepp- och batongteknik.

Men Örkelljunga FK har han varit trogen sedan han gick in i klubben 1953.

Orienteringskarriären har inneburit bl.a. 53 DM-tecken och krönts av 2 VMVeteranmästartitlar 1987 i Österrike och 1992 i Australien.

Tävlandet i all ära, men Arnes mesta engagement har gällt klubbverksamheten. Han har under årens lopp satsat många tusen timmars frivilligt arbete som funktionär, banläggare med mera. För detta har han belönats av SKANDIA med ett ledarstipendium på 6000 kr.