Ur understreckare i SvD 7/10-11:

I praktiken visade sig 50-talets poetiska identitetskris bland annat i att många av dem som då framträdde behövde lång tid på sig för att finna sin identitet, i förkärleken för utstuderat litterära hållningar i både text och liv och i en känsla hos de unga av att befinna sig i skuggan av det hastigt avsomnade 40-talet.
För Tomas Tranströmer, som debuterade 1954, gällde inget av detta. Inte nog med att han med sin första bok var en färdig poet, med en egen stämma, så originell som det alls är möjligt att tänka sig i litterära sammanhang. Han demonstrerade också ända från början en egen hållning, en livsinställning och ett förhållningssätt till konsten som i ett slag gjorde honom fri från den avantgardistiska baksmällan. 

från dolda instrument. Det är som att stå