Igår gick årets kulturutflykt av stapeln.
I år var första gången sedan 2004 som inte jag var huvudansvarig.
Det var Bosse och Ulla Öhgren som var arrangörer och hade valt
Karmeliterklostret i Glumslöv som första programpunkt.
Här sitta vi förväntansfulla…
och väntar framför gallret
som symboliserar livet i clausur.
Syster Karin på bilden tillsammans med bilden på ”lilla Therese”, berättade i en timme om detta:
Karmelitnunnorna är eremiter som samtidigt lever i gemenskap.
”I Karmel finns en dold källa som kan släcka denna törst och samtidigt en öken som gör oss fria för att uppfyllas av den. Dagordningen är formad så att allt skall hjälpa nunnan att öppna sig för källan i tystnad och ensamhet. Hon har gjort Elias valspråk till sitt: ”Herren lever, han inför vars ansikte jag står”. Karmelitnunnan har inget yttre apostolat, hennes uppgift är att be för världen. Bönen sträcker sig över hela dagen och genomstrålar alla hennes sysselsättningar. ”
Jag har tidigare, när jag läste filosofins historia stött på Theresa av Ávilas namn, köpte nu en broschyr som berättade om henne. I förgrunden nu för Karmeliterna står en annan Thérèse. (bilden på väggen ovan.)
Det var ett utomordentligt intressant samtal vi hade med syster Karin. Jag återkommer med reflexioner sedan jag läst:
som fanns att köpa i klostret.