Jag lade ju  i början av juni upp en PLAN för sommarläsningen. Sedan har jag i en månad varit sysselsatt med Sommarfesten. De sista gästerna åkte hem den 6/7 – och sedan har jag endast tyat med en Statsminister – som ju inte ens var omnämnd i PLANEN.

MEN

Vi tar det från början:

Bokhandelsmedhjälpare var en fin yrkeskår som det skrevs böcker om.
En fin företrädare var min ingifte morbror Rulle.
Han hette egentligen Oscar Rudolf – född som han var 1902 den 11 oktober!
Eftersom han och min moster Elsa inte hade egna barn fick jag vid hennes död 1980 (Rulle dog redan 1977) ärva hans vidlyftiga bibliotek – som jag fortfarande sliter med att sortera!

  OCH

Blev totalt fängslad. Hans beskrivning av den kittlande förväntan i höstlig , dimmig kyla som samlingen inför en jaktdag innebar kände jag igen: precis så är det för oss orienterare! Vi är också ute i ur och skur och ”jagar” efter något – Tankens skärpa under kroppslig möda – Det är viktigt att prestera BRA, men inte LIVsviktigt…
 Även om man misslyckas har man fått ”en sil” av natur, motion och frisk luft – och den trevliga eftersitsen då äventyret diskuteras med likasinnade.

SÅ

Jag berättade att denna Sassons bok var en av åtminstonee de 20 bästa jag någonsin läst 

Någon gång på 90-talet fick jag så den här boken i gåva:

 Således denna gång på originalspråket

Historien upprepar sig: ANDRA gången jag läser en bok jag tyckt om är den ännu bättre.  Det är inte bara det att han skriver en ypperlig engelska, berättelsen om hästinköp, förberedelser, sportutövandet (inte bara foxhunting utan även cricket) beskrivs i detalj med en myckenhet fackuttryck som jag dåligt förstår, men som speglar hans totala uppgående i dessa sina intressen.

 Han skriver den här boken 1928, och nämner själv hur han förbluffas av 

hur annorlunda världen ter sig sedan han i AUGUSTI 1914,  två dagar innan krigsutbrottet, tog värvning.

Anledningen till att jag läste om denna bok JUST nu, är att den ju ingår i mitt projekt att avläsa tidsandan 1900-1914 
OCH 
Nu är det de två sista kapitlen:
Part NINE: In the Army ss 229 – 252 och
Part TEN At the front  ss  253 – 289 

som jag egentligen inte hade något minne av efter första genomläsningen, som denna gång ger den största behållningen! Han beskriver hur den ungdomliga äventyrslystnaden sakta övergår i förfäran allteftersom flera av hans kära jaktkamrater dödas. Samma stilistiska pregnans som han använder för att skildra sitt sportutövande kommer nu till användning för att skildra den triviala men fasanfulla meningslösheten ”in the trenches ”.

OCH

ger en ny dimension till Ture Nermans dikt!

Internet fanns ju inte så jag kunde ju inte heller på samma sätt kolla ”hur det gick se´n”:

At Craiglockhart, Sassoon met Wilfred Owen, a fellow poet who would eventually exceed him in fame. It was thanks to Sassoon that Owen persevered in his ambition to write better poetry. A manuscript copy of Owen’s Anthem for Doomed Youth containing Sassoon’s handwritten amendments survives as testimony to the extent of his influence and is currently on display at London’s Imperial War Museum. To all intents and purposes, Sassoon became to Owen ”Keats and Christ and Elijah”; surviving documents demonstrate clearly the depth of Owen’s love and admiration for him. Both men returned to active service in France, but Owen was killed in 1918.