Jag har nu läst Alan Hollinghursts roman The line of beauty.
Jag köpte den på grund av en entusiastisk recension efter det att han fått Bookerpriset 2004.

Den visade sig vara på 438 tättskrivna sidor.
En första genombläddring och läsförsök av första sidan resulterade i att den hamnade ”åt sidan” i läshyllan.

MEN

Nu har ju OM skönhet blivit ett läsprojekt och årets påskhelg, en solbestrålad ledighet, har jag utnyttjat för att först sträva , så småningom allt mer accelererande skynda igenom:

1. Alan H. har ett visserligen ordrikt och omständligt, men bländande vackert språk. Det som gör den så svårläst till en början är hans noggranna sätt att beskriva interiörer och samtal, som utförs med hjälp av en mängd för mig tidigare helt okända ord.*

Huvudperson är Nick, som efter studier vid Oxford blir inneboeende i en studiekamrats, Toby Fedden, föräldrahem i Notting Hill i London. Familjen är förmögen och tillhörig the landed gentry. Pappan är just vald till MP (Tory) för Nicks hemkommun. Det dröjer till sid 230 innan man får reda på hans egen familjebkgrund, nämligen som enda barn till litet äldre föräldrar som driver en antikvitets.

2+3 Genom sin plats som ”vän till familjen” är han en eftertänksam iakttagare av det sociala livet – t.ex vid vännen Tobys 21sta födelsedag som utspelar sig på morbrodern Lord Kesslers egendom Hawkesbury. Huset är fyllt av dyrbar konst och dito föremål – något Nick ju är både lidelsefullt intresserad av och kunnig på. Den överdådiga festen slutar i en orgie av sprit, kokain och sex .

4. Det blir snabbt uppenbart att Nick är gay. Han har under studietiden i hemlighet varit – och är – förälskad i Toby som dock är straight. Första delen, från 1983, berättar om hur Nick svarar på en kontaktannons och begår sin sexuella debut med en 28-årig svart man vid namn Leo.

5. Sommaren 1983, de allra första kapitlen, är större delen av familjen vid sitt lantställe i södra Frankrike. Hemma är bara tjänstefolket, Nick och yngsta dottern Catherine. Familjen har inte velat ta henne med eftersom hon ”inte mår bra” – eller som Toby beskrev det ”she´s pretty volatile you know”. Redan på sidan 6 inser man att under den tjusiga ytan döljer sig en ”dysfunctional family”. Nick anar att hans uppgift är att ”hålla ett öga på C.”.

Andra avsnittet behandlar händelser 1986
6. Dels beskrivs Nicks förhållande till en tredje Oxfordkamrat Wani. Denne är från Libanon, son till en köpman som blivit miljardär och som man förstår traktar efter ett peerage. Nick och Wani är älskande. Wani har obegränsat med pengar och har ”anställt” Nick som redaktör för en tidskrift to be (som skall heta Ogee) Man får delta i Nicks besök i Wanis föräldrahem samt deras gemensamma semesterresa till Feddens sommaregendom i Frankrike.

7. I undertexten i hela boken finns Margaret Thatcher. Redan till Tobys myndighetsfest är det tal om att hon skulle vara en av gästerna …. Dock infinner hon sig slutligen till Gerald och Rachel Feddens silverbröllop som inträffar på hösten 1986. Besöket av PM (MT nämns aldrig vid namn i boken) dominerar allt, såväl förberedelser som ceremonierna vid hennes ankomst – silverbruden Rachel står helt i skuggan!

8.Vid valet 1987 blir Gerald återvald med knapp marginal. Strax efteråt krackelerar hela deras tillvaro….
Att berätta hur skulle förstöra hela spänningen för de som eventuellt blir sugna att läsa boken!

Jag läste inte recensionerna på Google förrän efteråt.
Intressant med listningen av 47 olika ”aktiva” personer och alla hänvisningar till författare, citat, musik mm.

*The title of the book refers to the double ‘S’ of the ogee shape, described by William Hogarth in his The Analysis of Beauty as the model of beauty, which protagonist Nick Guest uses to describe his lover’s body. Another underlying theme is the difference between spiritual and material beauty.