Min vana trogen tillskansade jag mig en deckare sist jag var i Stockholm
Reginald Hill har jag ju tidigare läst åtskilligt av.
Hill is best known for his more than 20 novels featuring
the Yorkshire detectives Andrew Dalziel, Peter Pascoe and Edgar Wield.
SÅ
när jag inför återresan till Viken ryckte denna bok ur bokhyllan på Kungsholmen
trodde jag det var ytterligare en sådan.
MEN
Det dröjer inte länge bland de 581 pocketsidorna förrän jag förstår att det här är en helt annorlunda bok.
A big fat mystery which has the enduring power of a myth … Hill proves once again that the driving force of a successful crime novel is character not incident… The heights of the Daziel&Pascoe series aside, Hill has never writen a better book.
Evening Standard
Jag läser på…. Efter cirka 170 sidor och och framme vid BOOK 2 ” The beautiful trees”
som inleds med ett citat från Heinrich Heine:
Mit gerührten Herzen werde ich ihnen vor ihrem Tode alle Unbill verzeihen – die sie mir im Leben zugefügt – ja, man muß seinen Feinden verzeihen, aber nicht früher, als bis sie gehenkt werden
Vad ÄR det här för en bok ?
och börjar Googla på Reginald Hill
Läser där
Hill died on 12 January 2012 after suffering a brain tumour.
The Woodcutter var hans sista bok, publicerad 2010
SÅ
då förstod jag…
Han har skrivit en bok för evigheten!
The Woodcutter combines romance, fairy tale and tragedy
in one of the most gripping crime novels of the past few years .
Den är OLIIIDligt spännnande – jag kan inte hålla mig från att ligga och läsa till 3-tiden på natten…
Nu när jag skall försöka sammanfatta läsupplevelsen kommer jag dessutom på att han roat sig med att smyga in pastischer på åtskilliga tidigare äventyr såsom Greven av Monte Christo, Sherlock Holmes, Smiley, Moby Dick;
÷
´Hill´s plotting is brillant, the jokes first rate, the prose supple: it´s his humble awe at the English language that enables him to be a minor master of it´
Daily Telegraph
Pingback: Ännu en svanesång | Vikeningarna funderar