…men det går ändå fram
Som framgår av Das Lesen XXVII:
”Jag grep vig verket an men snubblade redan i portgången”,
tog det ett tag innan jag hittat den rätta läsrytmen för detta förunderliga verk – inte likt något annat jag hittills läst.
MEN
Nu kan jag komma med den första rapporten: Boken består av 536 pocketboksidor. I denna upplaga finns en introduktion som inleds:
Herman Melville (1819-91). One of America´s greatest authors, Melville is best remembered as the creator of Moby Dick, a novel since acclaimed as a triumph of nineteenth-century Amerikan fiction.
I början av augusti slår jag beslutsamt upp boken: Här ska läsas!
OCH
Jag bläddrar beslutsamt förbi tillägnan, fram till CONTENTS som visar sig förteckna 135 kapitel, sedan förbi ett märkligt avsnitt betitlat ETYMOLOGY (supplied by a late consumtive usher to a grammar school) vidare EXTRACTS (supplied by a sub-sub-librarian) bestående av en massa citat och startar käckt på sidan 21: CHAPTER 1 som är betitlat Loomings
OCH
stöter genast patrull:
Nederst på första sidan :
”… Circumambulate the city of a dreamy Sabbath afternoon. Go from Corlears Hook to Coenties Slip, and from thence, by Whitehall, northward. What do you see? – Posted like silent sentinels all around town, stand thousands upon thousands of mortal men fixed in ocean reveries. Some leaning against the spiles; some seated upon the pier-heads; some looking over the bulwarks of ships from China; some high aloft in the rigging, as if striving to get a still better seaward peep. But these are all landsmen; of weekdays pent up in lath and plaster – tied to counters, nailed to benches, clinched to desks. How then is this? Are the green fields gone? What do they hear?…”
Jag skyndar vidare för att få grepp om litet action – visserligen beger sig berättaren, Ishmael, till New Bedford för att ge sig ut på valfångst
MEN
men ännu på sidan 120, dit jag nu kommit, har han inte kommit iväg.
I tredje kapitlet har han, efter att ha förkastat flera såsom varande alltför dyra eller usla, funnit ett värdshus som passar honom: The Spouter-Inn. När han vill hyra ett rum finns inget ledigt om han inte vill dela säng med en annan man – som han förgäves vill att värden skall beskriva. När han sent på kvällen, efter åtskilliga glas nödgas acceptera erbjudandet visar sig sängkamraten vara en kannibal från Söderhavet benämnd Queequeg.
Först efter det tredje kapitlet, betitlat just Spouter-Inn och som är ovanligt långt, inser jag att jag måste lugna ner mitt läsande, förstår annars inget av texten.
Spouter betyder t.ex pratmakare, skränfock.
Med en lästeknik som gällde det Gamla Testamentet blir det plötsligt väldigt nöjsamt.
Queequeg och Ishmael blir väldiga kompisar och är nu inmönstrade på valfångaren Pequod och lotsen har lämnat. Kaptenen, den berömde Ahab, finns i kaptenshytten men har inte visat sig än.
DÅ
startar kapitel 25, som är mycket kort, varför jag, för åskådliggärande av stilen, skriver ut det i sin helhet:
POSTSCRIPT
In behalf of the dignity of whaling, I would fain advance naught but sustained facts. But after embattling his facts, an advocate who should wholly suppress a not unreasonable surmise, which might tell eloquently upon his cause – such an advocate, would he not be blameworthy?
It is well known that at the coronation of kings and queens, even modern ones, a certain curious process af seasoning them for their functions is gone through. There is a saltcellar of state, so called, and there may be a caster of state. How they use the salt, precisely – who knows? Certain am I, however, that a king´s head is solumnly oiled at his coronation, even as a head of sallad. Can it be, though, that they anoint it with a view of making its interior run well, as they anoint machinary? Much might be ruminated here, concerning the essential dignity of this regal process, because in common life we esteem but meanly and contemptibly a fellow who anoints his hair, palpably smells of that anointing. in truth, a mature man who uses hair-oil, unless medically, that man has probably got a quoggy spot in him somewhere. As a general rule, he can´t amount to much in his totality.
But the only thing to be considered here, is this – what kind of oil is used at coronations? Certainly it cannot be olive oil, nor macassar oil, nor castor oil, nor bear´s oil, nor train oil, nor cod-liver oil. What then can it possibly be, but sperm oil in its unmanufactured, unpolluted state, the sweetest of all oils?
Think of that, ye loyal Britons! we whaleman supply your kings and queens with coronation stuff!
Följ den spännande fortsättningen !