Collage i fotoalbumetIgår morse när jag vaknade och insåg det var valborgsmässoafton dök
minnet av densamma 1955 upp:
minnet av densamma 1955 upp:
Jag hade börjat studera i Lund hösten 1953. Våren 1955 flyttade jag in i ett rum på Studentskegården. På den tiden var det ju inte aktuellt med fria lördagar, så jag hade föreläsningar i patologi kl 8-11 fm.
Det hade varit en sällsynt kall vinter och även på morgonen den 30 april, då jag begav mig till Patologen i närheten av Universitetsplatsen , var det naturligt att skruda sig i både kappa och kofta:
Lyckligtvis är skruden förevigad – jag hade på den tiden bara EN kappa!MEN
När jag kom ut från föreläsningen – jäktad eftersom det gällde att först åka hem och rigga om, sedan bege sig till idrottsplatsen, där de sedvanliga studentikosa idrottstävlingarna skulle gå av stapeln med start kl 12.00 – så hade vädret slagit om!
En mild/varm sunnan hade glidit in från kontinenten och det blev omedelbart behov av att strippa. Jag tog av mig kappa, och sedan även kofta. Med klädbyltet under ena armen och kurslitteraturen under den andra skyndade jag Bredgatan fram. När jag så plötsligt såg mig ikring, minns jag hur skrattretande det var att se myllret av ungdomar som på samma sätt släpade på avtagna klädesplagg!
Jag lyckades nog hitta en mera sommaraktig utstyrsel innan jag cyklande infann mig på idrottsplatsen. Jag var anmäld i säckloppsstafetten för damer, där Helsingkrona nation hade anmält ett 3-”manna”-lag.
VI vann!
Själva vandringspriset var en nästan en meter hög pokal av Wiwen Nilsson med Skandinaviska bankens emblem i guld i relief.
Eftersom första maj var en helgdag, fick vi behålla pjäsen ett dygn, men sedan lämna in den i tryggt förvar på banken.
OCH
Så delades Skandinaviska bankens vandringspris ut till kårens under föregående år bäste idrottsman ut
OCH
Det var den gamle!
Själva vandringspriset var en nästan en meter hög pokal av Wiwen Nilsson med Skandinaviska bankens emblem i guld i relief.Eftersom första maj var en helgdag, fick vi behålla pjäsen ett dygn, men sedan lämna in den i tryggt förvar på banken.
MEN
Man fick personligen en mindre kopia i silver
Så eleganta ni var! Berätta om kameran — var det din eller pappas?
Fram till 5/5 2005, då vi köpte vår första digitalkamera, var det Per som var fotografen – med undantag av en period på 70-talet, efter en termin FVA (= fritt valt arbete), då det var storebror Karl.
Nu när jag sitter här i min blodiga butik (fritt efter E.Taube) och skriver nostalgibloggar och letar fotoillustrationer, finner jag, att fram till ovanstående datum, de nästan bara föreställer mig, därefter bara den gamle
Det senare är ju nu för mig en välsignelse!
Pingback: Till forna tider… | Vikeningarna funderar