Detta är en bild från juni 1968. Jag sitter i vår trädgård i Rydebäck. Vi flyttade in 15/6-66 när de första atriumhusen som byggdes, var färdiga.

Området var före byggnationerna klassat som ett med Sveriges bästa åkerjord. Det var bara det att matjoden hade inför grundplattegjutningarna skyfflats undan och låg i 5-8 meter höga vallar i utkanten. Det som var kvar och skulle vara vår trädgårdsmylla var ren lera.

Flyttgubbarna, som dagen innan muttrat över alla leksaker som fanns i hemmet och skulle packas in, jublade när de kunde köra in lastbilen ända fram till terassen, släppa ner lämmen och bara rulla in grejorna i vardagsrummet. Det var urlastat på mindre än två timmar och sedan hann de med ett dopp i Öresund innan hemfärden till Borås.

Vidstående bild bör vara från 1967. Då hade vi med hjälp av en trädgårdsmästare som hette Löfström lyckats beså den 1000 kvadratmeter stora tomten med gräs. Löfström brukade gå en runda på ”cementen”, slå ut med armarna och tröstande säga:
”Om fem år är maskarna igenom!”
MEN
Då bodde vi inte längre kvar.
OCH
Kvaliteten på myllan i vår trädgård här i Viken var inte bättre.
Dock helt annorlunda:
Här var det rena strandmon, helt utan näring och all regnfuktighet försvann på någon timme ner i jordens innanmäte även om det kommit åtskilliga millimeter..

Min kära golfväninna Barbro (1918-2008), i familjen gemenligen kallas Balbol, på grund av mellansonens dåvarande talfel, formulerade sin målsättning:

I en trädgård skall det välla!

Balbol 2000, med den gamle och vårt barnbarn Stina.
(som just varit i Oman, därav klädseln)
Inte vällde det så värst de första 25 åren…

Men det gör det

NU – Äntligen