Gogols ansikte

Under januari månad har jag läst 7 böcker! Detta är den sjunde. Den ingår i Projektet ”En bok för alla” som startades 1976 för att med statligt stöd ge ut kvalitetslitteratur till lågt pris. Förlaget var de första åren en del av Stiftelsen Litteraturfrämjandet. Denna kostade 22:- och gavs ut 1992 och köptes troligen av den gamle  vid denna tid.

Sedan har den legat i ”aktuellttravarna…”

 SOM

Jag nu försöker reducera.

Boken berättas som en självbiografi av Gogol (1809-1852).

Inledningsvis och under de första 150/300 sidorna är det intressant att följa Nikolaj från barndomshemmet i Ukraina till gymnasieskolan i Nezjin och slutligen Petersburg, där han blir upptäckt av Pusjkin som hjälper honom till framgång. Så småningom dör Pusjkin och Gogol blir osäker, deprimerad och får skrivkramp.

De sista 100 sidorna som beskriver hans insufficiens och självrannsakan blir ganska deprimerande läsning. Han får dödsångest, religionstrubbel och slutar äta, och dör svältdöden.

 ÷

Det var inte bättre förr!

MEN

Det är intressant att bli uppdaterad om honom

OCH

 det ryska kulturlivet

(där bl.a. så småningom Dostojevskij skymtar)

Han dvs Gogol, har ju skrivit mästerliga stycken som

REVISORN

KAPPAN

DÖDA SJÄLAR

2 svar på ”Gogols ansikte

  1. Jag är en Gogol-fan, och förutom Döda Själar och Kappan (eller Överrocken, som jag tror den heter ibland) så finns mina favoriter bland hans noveller. Dels en som heter Porträttet, som är en lite kuslig historia med övernaturliga element, och Näsan, som är närmast absurdistisk.

  2. Det jag tycker är intressantast med Gogol från en biografisk synvinkel är hans förankring i tre kulturer: den ukrainska, den polska och den ryska. Han skrev på ryska men kallade det ”det främmande språket” i ett brev – se Wikipedia-artikel!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.