Jag firade årets första cocktailparty
(se blogg igår)
bl.a. genom att servera tilltugget på min mammas finservis.
Den var en bröllopspresent 1930,
flitigt använd under min uppväxts alla bjudningar.
och innehåller ett 60-tal delar
Guldkanten omöjliggör ju diskmaskins-användning
varför den fått stå orörd i i skåpet i 40 år
Servisen heter Diana och är formgiven av
”Forseth var även verksam inom det konstindustriella området, och komponerade och dekorerade porslinsserviser för Lidköpings porslinsfabrik.”
Mest berömd är han för
Mälardrottningen i Stockholms stadshus!
som jag ju besökte 2013
se länk ovan.
Nämen! Jag läste idag om guldmosaikerna i Gyllene salen och lärde mig lite om Forseth – som jag inte kände till sedan tidigare. Och nu när jag läser ikapp här, dyker han upp igen! Med den vackra servisen!
Vi kan ju använda en del tallrikar den 24/7 – maximal handdiskpotens föreligger ju!