”Du frågar vad du bör läsa.
Du skall läsa det som är nyttigt – naturligtvis. Men låt oss annars icke hänga alltför mycket fast vid ordet nytta… Gör dig icke så brått, att du inte har råd att läsa något som icke är nyttigt, ty då blir du utan det bästa. Det blir dig till olycka, om du fått den arbetsoron över dig, att du förstör alla vackra stunder genom att tänka på om du har nytta av dem. Vår tid är hemsökt av nyttighetsmasken, som gnager varje friskt blad som vill slå ut.
Du skall läsa det du har uppbyggelse av, skulle jag också vilja säga…
Uppbyggelse är allt som gör dig klar i ögonen, som gör din själ spänstigare och friare, ditt hjärta vidare och varmare och hela din håg gladare.
Allt som är riktigt glatt är också allvarligt, det kräver du inte bevis för. Därför skall jag icke säga: läs allt som gör dig allvarlig.
Men jag säger dig ett allvarsord: allt det som gör dig djupast glad, det skall du läsa.”
Hans Larsson (lundafilosof, akademiledamot; 1862–1944)
Det har varit en intensiv höst med nerfallna träd, nedrasat tak, med efterföljande upprensning i trädgården etc
NU
har dock vintermörkret kortat ner uteaktiviteterna
och jag äntligen fått chansen att jobba vidare med Moby Dick
Chapter 46 Surmises (=gissningar) ss211-213 inleds:
Though consumed with the hot fire of his purpose, Ahab in all his thoughts and actions ever had in view the ultimate capture of Moby Dick; though he seemed ready to sacrifice all mortal interests to that one passion; nevertheless it may have been that he was by nature and long habitation far too wedded to a fiery whaleman´s ways, altogether to abandon the collateral prosecution of the voyage. —
och utmynnar i ett resonemang om att Ahab inser att han , för att inte riskera myteri , måste upprätthålla idén om att de är ute på en ordinär valfångst.
Chapter 47 The Matmaker ss213-216
Medan Ishmael och Queequeg en dag med stiltje sitter och väver mattor för att förstärka surrningen ropar plötsligt indianen,Tashtego, från utkiken:
”There she blows! there! there! there! she blows, she blows”
och plötsligt är alla på benen.
Chapter 48 The First Lowering ss 216-225
Plötsligt dyker det upp fem tidigare okända personer från Ahabs kvarter och sjösätter ”reservbåten” på ”captains deck” .
While yet the wondering ship´s company were gazing upon these strangers, Ahab cried out to the white-turbaned old man at the their head, ”All ready their, Fedallah?”
Ready was the half-hissed reply.
SÅ, plötsligt är de fyra båtar i stället för de ordinarie tre med Starbuck, Stubbs och Flask som befäl. I fören på den extra båten står Ahab själv.
De upp till femtio valarna dyker, kommer så småningom upp, Queequeg beordras skjuta, gör så, missar med en hårsmån, samtidigt som båt,våg och val kolliderar så att båten blir helt dränkt, men i övrigt oskadd.
DOCK
Mörkret faller medan stormen tilltar, de har mist ögonkontakt med skeppet…
There, then, he sat, holding up that imbecile candle in the heart of that almighty forlornness. There, then, he sat, the sign of a man without faith, hopelessly holding up hope in the midst of despair.
Wet drenched through, and shivering cold, despairing of ship and boat, we lifted up our eyes as the dawn came on. The mist still spread over the sea, the empty lantern lay crushed in the bottom of the boat. Suddenly Queequeg started to his feet, hollowing his hand to his ear. We all heard a faint creaking, as of ropes and yards hitherto muffled by the storm.—
Chapter 49 The Hyena ss 225-227
När Ishmael nu inser hur LIVSfarlig valfångst är ser han till att skriva sitt testamente!
Chapter 50 Ahabs Boat and Crew, Fedallah ss227-230
En diskussion om huruvida det är lämpligt att kaptenen lämnar skeppet ,dvs befälhavaren ger sig in i stridens hetta. Här hänvisas till Timur Lenk, (men vi svenskar kan ju dra parallellen till Gustav Adolf..
Chapter 51 The Spirit Spout (ung hopp-retare) ss 230-233 De var nu i höjd med Azorerna, K-ap Verde och plötsligt får de syn på en silvergnistrande val på avstånd. De följer den , men den är hela tiden på stort avstånd. När den försvinner för gott är de i höjd med Goda Hoppsudden och möts av en kraftig storm.
Chapter 52 The Albatross ss233-235
The Albatross är namnet på ett annat valskepp som de på väg att runda Goda Hopps-udden möter. På grund av stormen kan de inte utbyta annan information än via taltrattar. Ahab ser att det är ett skepp från hemmahamnen Nuntucket och ropar:
Ahoy there! This is the Pequod, bound round the world! Tell them to adress all future letters to the Pacific Ocean! and this time three years, if I am not at home, tell them to adress them to——”
Ja sedan var båtarna så långt isär att det var lönlöst att skrika mer. Det var första gången Ishmael fick reda på att han höll på att segla jorden runt…
Chapter 53 The Gam 235-239
Melville frågar: ”Vad är ett Gam?” Inte ens Dr Johnson hade ordet med i sin encyklopedi, så han beskriver det själv, såhär:
GAM noun A social meeting of two (or more) Whale-ships. generally on a cruising-ground; when after exchanging hails they exchange visits by boats´crews: the two captains remaining for the time on board one ship, and the two chief mates on the other.
Chapter 54 The Town-Ho´s story (As told at the Golden Inn) ss 239-258
En 19 sidor lång skröna om ett myteri på ett valfångstfartyg i Stilla havet där även den Vita valen förekommer.
Town-Ho The ancient whale-cry upon first sighting a a whale from the mast-head
Chapter 55 Of the Monstrous Pictures of Whales ss 258-262
Melville går igenom, från antiken och fram till mitten av 1800-talet alla avbildningar som gjorts av valar, underkänner allihopa
T.EX
denna av Guido Reni