Denna har länge legat i olästa högen. Jag har inget minne av att jag köpt den, troligare är att jag inför en hemresa lånat den ur äldste sonens dignande hyllor. Jag blev nyfiken på Anne Holt som jag ju läst om på  både nyhets-och kultursidorna.

 Det är drygt 14 dagar sedan jag läste ut den. Nu när jag ska referera den märker jag att jag dåligt kommer ihåg vad den egentligen handlade om.

Så var det även när jag läste den, en period med intensivt trädgårdsarbete på dagarna. Varje kväll fick jag rekapitulera genom tillbakabläddring var jag egentligen var i historien. Den följer i korta kapitel diverse personer som är involverade i tre olika  våldsdåd som inträffar kring jultid  2008 i Oslo. Det som först blir föremål fär en regelrätt polisutredning är ett knivmord på en kvinnlig biskop.

I centrum finns  kriminologen Inger Johanne, hustru till kriminalkommissarie Yngvar Stubø. De har ett gemensamt barn, 6-åriga Ragnhild; Inger Johanne dessutom i ett tidigare förhållande en 14-årig autistisk flicka Kristiane.

 Citat på baksidan av TARA:s recension: ”Här når Anne Holt återigen upp till sin toppnivå. beskrivningen av hatbrott och lögner. fundamentalism.intolerans och kärlekens styrka är tät och fylld av indignation, som skriven med författarens eget blod, svett och utsatthet.”

 Den är oerhört skickligt sammansatt, spänningen är stor, slutet logiskt

MEN

Trots ingredienserna enligt citatet ovan

lämnar den mig märkligt oberörd.

Handlingen är nog litet för invecklad