Jag har ju sedan ”urminnes tid”, som barnbarnen älskar att säga, i det här fallet = 39 år pysslat om mina pelargonier som om sommaren står och prunkar utanför köksdörren. Efter besöket i Norrviken 2006 har de utökats med Pratia angulata, som jag med stor möda lyckats, inte bara hålla liv i utan även, föröka.
I år har förberedelserna för sommarfesten inneburit att jag inte ägnat odlandet större möda
SÅ
Stor blev min förvåning, och glädje, när jag upptäcker att i en kruka där jag ”kastat ner” skott från den halvvissna änglatrumpeten, och tydligen sparat groddar från vinterns fågelmatande, plötsligt uppvisar denna blomprakt!
… livet som ständigt förnyas …