1975-1995 läste jag knappast någon skönlitteratur. Heltidsarbete, vård och fostran av trenne gossar, skötsel av tvenne fastigheter samt inte minst orientering och skidåkning fyllde tiden mer än tillräckligt.
Jag unnade mig dock att varje sommar läsa EN bok av halt under semestern.
Även om jag som pensionär, och i ännu högre grad som ÄNKA nu har betydligt mera tid för seriöst läsande, håller jag kvar vid den gamla vanan att så här i sommarens första skälvande dagar lägga upp en PLAN:
Dessa böcker är enbart HALVlästa –
bör vid sommarens slut ~15/9 vara UTLÄSTA!
Dessa böcker har sedan ett skiftande antal år legat på nattduksbordet* utan att ha blivit öppnade –
De äro 17 – hoppas att ha avverkat åtminstone åtta…
SLUTLIGEN
Jag börjar få smak på att läsa om böcker jag läste i min ungdom – de jag har gett mig på tidigare har givit stort utbyte!
*”Nattduksbordet” är en Billy som står vid min säng…
Läsa om är intressant. Jag tänker alltid "Men den här boken har jag väl aldrig läst!" fast jag bevisligen har gjort det. Man läser en annan bok när man nått en annan ålder än då, första gången. Nyss läste jag om Hadrianus minnen (Marguerite Yourcenar) och noterade hur han nämner att han nu på ålderns höst har slutat att jaga och att rida. Sånt noterar man inte som ung. Nu nickar igenkännande; själv har jag slutat åka utför.
Apropos Hadrianus minnen så kan du se att bland dem som jag ämnar läsa finns Marguerite Yourcenars minnen (andra längst ner till vänster). Den liksom Strändernas svall(halvläst), som jag kämpat med i åtskilliga somrar, har jag köpt billigt när biblioteket rensat i hyllorna. Hadrianus minnen har jag heller inte läst…=
Jag har sedan flera år inte vågat sätta upp fler på "Att läsa listan"…
OMläsning är ju verkligen en av ålderdomens fröjder!