Det har ju varit ett tag sedan jag redogjort för Munthes liv på Capri.
SÅ
blev jag fredagen den 27 varse detta TV-program
(som jag således intresserat tog del av):
Den andra revolutionen – Gorkij och Lenin på Capri
Regi: Raffaele Brunetti, 2010, 52’
I slutet av förra sekelskiftet samlades kring Maxim Gorkij på Capri några av de mest aktiva tänkarna inom den ryska revolutionära politiken. Här bodde också filosofen Alexander Bogdanov, ledaren för Bolsjevikpartiet. Under sju år skrev och smidde de tillsammans sina planer och startade den första revolutionära skolan, mer känd som ”Capriskolan”. Lenin kunde inte hålla sig borta från den plats som allt mer hade blivit det viktigaste centret för partiets verksamhet och fonder och kom även han till ön. Paradoxalt nog var det alltså just på jetsetlivets Capri, på den tiden befolkat av Europas dandies, kungligheter och avantgardekonstnärer som spelet om Rysslands framtid skulle äga rum.
Bogdanov och Lenin spelar schack under överinseende av Gorkij
TYVÄRR
förlorade Capriskolan greppet om revolutionen
I En osalig ande hittar vi omnämnandet av Gorkij på sid 393 i ett litet kapitel som heter Rilke, Key och Gorkij och beskriver Ellen Keys besök på Capri mars 1908. Kronprinsessan Victoria var dock klen och sängliggande varför envoyén Bildt i ett brev till utrikesminister Erik Trolle redan omtalade kronprinsessan i förfluten tid: Var beredd på att nyheterna om henne ej kunnat bli annat än dåliga. Det är stor skada, ty det var dock gott gry i henne och hon kunde ha blivit Sverige till verkligt gagn.
Rilke, Key och Gorkij
Så illa var det inte. Men tillräckligt illa för att Vicoria inte skulle kunna ta emot den österrikiske poeten Rainer Maria Rilke, som redan i februari bodde hos sin väninna Alice Faendrich i Villa Discopoli nere i Capri. I mars kom Ellen Key – denna gång i sällskap med Hanna Pauli – på besök men då var Axel i Baden. I stället fick fröken Key tillfälle att träffa en nyinflyttad capribo, Maxim Gorkij, som kommit till ön i november 1906. Hon blev starkt intagen av den ryske författaren. Han är, skriver hon, ”den typiske ryske arbetaren full av godhet, ärlighet , äkthet… hela hans väsen mycket dämpadt, tafatt, i högsta grad enkel; rösten låg och mild, håller sig alldeles från allt uteliv, all ´bohême`´, lever i största stillhet, dricker mjölk och äter mycket litet, älskar sin ryska enkla kost, som hans fru kokar ibland.